Mat/recept, TANKAR

Är det något jag har blivit uppväxt med så är det bra mat som är gjord från grunden. I familjen brukar vi skämta om att en typisk lördagkväll hemma hos en norsk familj är. Skavlan eller Senkveld på tv-skärmen , en grandiosa i ugnen och pepsi max i kylen. Jag har mina rötter och traditioner från Sverige, men har också släkt från Finnland och Österrike. Det jag vill komma fram till är att vi brukar sällan, alltså väldigt sällan köpa färdig mat. Jag säger inte att man inte kan äta det men tillåt inte dig att äta färdigmat flera gånger i veckan. för om du inte vet så innehåller färdigmat så mycket socker och fel typ av fett att det är skrämmande.

Nu tänkte inte jag direkt skriva ett jätte långt inlägg om mat osv, men kan vara bra att säga det när man ändå är inne på samma tema. Hur som helst, min mamma har alltid varit kvalitetsmedveten när det kommer till mat och vart maten kommer från. Något jag tycker alla borde tänka på utifrån miljön eller din kropp och hälsa. Något vi i familjen har märkt av som är den största skillnaden mellan svenska och norska mataffärer är det extremt stora urvalet som finns i svenska affärer. I Norge är det ingen chock för många att maten är mycket dyrare. På många av samma varor är prisen så mycket som det dubbla i Norge. Det finns inte lika mycket man kan välja mellan. I Sverige behöver man inte åka runt på alla olika mataffärer som finns i ditt området för att hitta till exempel en chips. I Norge däremot är det helt tvärtom. Ibland när mamma och jag brukar skicka pappa på matshopping kommer han nästan alltid hem och berättar att han har behövt åka runt på 2-3 olika Eurospar, Kiwi eller Coop. Jag tycker det är lika roligt varje gång för man skulle ju inte tro att det är så när man går inte på Coop EXTRA. Det ska liksom ska vara motsvarigheten till Ica Maxi. Nu blev det mycket snack om allt och inget, tillbaks till mat gjord från grunden.

Idag testa jag för första gång att baka bröd och detta brödet är det bästa som finns i hela världen. Vi brukar köpa bröd men oftast har mamma bakat och det ligger ett i frysen. Det är inte minst mycket billigare än att köpa bröd hela tiden. Vi i familjen är mycket bröd vilket är väldigt vanligt i Norge. I Sverige äter man sin varma lunch medans i Norge vaknar man i tid och gör sin "matpakke" eller "nistepakke" som vi kallar det. Hur som helst, tänkte det kunde vara kul att läsa vad vi har för skillnader mellan grannländerna Norge och Sverige. Saker ni förmodligen inte hade tänkt själva. Hoppas ni tyckte om att läsa det och kommer förmodligen att skiva om andra skillnader vi har so m jag tycker är roligt att skriva om. Här kommer även receptet på brödet som nyss kom ut från ugnen och hela huset luktar nybakat bröd. Nu ska jag koka kaffe och självklart smaka om jag lyckades lika bra som mamma. Är fortfarande sjukskriven, vilket gör att min dagar är rätt så tråkiga... Hoppas ni får en fortsatt toppen måndag men också vecka, så hörs vi snart igen.

Bröd med chiafrö

Receptet är för 2 brödlimpor

650 gr Vetemjöl

250 gr Grahamsmjöl

60 gr Solroskärnor

60 gr Pumpakärnor

50 gr Chiafrö

50 gr Linfrön

50 gr Sesamfrön

100 gr Havregryn

1 ss Salt

1 pk Jäst

1 liter Vatten


1. Blanda allt det torra. Jag använder mig av en våg sen är det bara att köra på.

2. Rör ihop allt med vatten till en lös deg. Häv degen i 30 min.

3. Smelt lite smör som du sen penslar in 2 brödformar med. Häv degen igen i 30-45 min.

4. Sätt ugnen på 225 grader och ha de inne i 40 min

5. Ta sedan ut bröden från formen och ha de inne igen i 15 min som ger en god skorpa.

6. Ta ut och låt de svalna lite innan du kan njuta av det godaste brödet i hela världen.

KRAM <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

RESOR

Nu tänkte jag ta med er på min resa som jag gjorde för ett år sedan. Om ni inte har läst mitt första inlägg där jag berättar om hur det var att resa själv så hittar ni den HÄR. Detta är något av det sjukaste jag gjort i hele mitt liv. Tänk er själva att sätta sig på ett flygplan helt själv för att resa till andra sidan jorden. Nu i efterhand tänker man på hur man vågade att göra det, men som tur gick allt bra. Jag hade mycket förväntningar och allt blev inte som jag hade tänkt. Dock kom jag hem med ett hav av erfarenheter, jag som person hade blivit bättre, men inte minst en upplevelse jag nog aldrig kommer få igen. Det är ingen annan än mig själv jag har att tacka och det känns så otroligt skoj.

Den 6. December 2016 började resan. Först flög jag ner till Oslo där jag hade en natt på hotell innan en lång flygresa på säker över 40 timmar skulle börja. Jag valde att sova en natt i Oslo eftersom på denna tiden snöade det sjukt mycket i Tromsö och ville riskera att missa flyget i Oslo.

Oslo - Dubai gick på 6 timmar ungefär. Sen hade jag nio timmars väntan i Dubai. Det gick bra men efter ett tag när klockan började närma sig natt hemma i Norge kände jag det blev jobbigt. Jag kommer inte ihåg hur många kopp kaffe jag köpte men en del blev det. Jag bestämde mig för att hålla mig vaken tills jag skulle sätta mig på det största flyget Airbus a380. Om ni vet så sök på google så fattar ni. Tanken var väl att få kunna sova så mycket så möjligt under flygresan. Sen slog det mig att det är inga flyg i hela världen som flyger en strecka på 22 timmar. När vi kom in i planet och alla hade satt sig ner sa piloten att vi skulle mellanlanda i Bangkok och Sydney. Som jag är van vid med mellanlandningar så får man sitta kvar och de som ska av går av, sen kommer det nya passagerare. Nej så var det absolut inte. Vi var tvungen att ta med oss alla grejer, gå ur planet, gå genom säkerhetskontrollen, sen vänta på att de ska städa planet, sen gå på igen. Detta fick jag göra 3 gånger. När jag väl var framme den 9. December i Auckland runt fyra på dagen, alltså fyra på natten i Norge var mitt huvud helt borta, det ända jag kunde tänka var en dusch och rena kläder. När man kommer fram måste man gå igenom tull och visa papper och detta tog en hel evighet. Så var känslan just då. Inte var det över där för sen måste man skicka sitt baggage och visa vad man har med sig.

Min pappas kollega kände folk i New Zealand och där genom fick jag sova hos ett äldre par som bor i Auckland bara några minuter från flyplasten. Här sov jag två nätter innan jag sen skulle ta mig längre norr om Auckland. Världens mysigaste par som såg ut som två hobbitar. De visade mig runt här och där, jag fick en varm dusch när jag kom fram och en jätte skön säng. Så det gjorde början på en resa jag inte hade planerat längre än att jag skulle ta mig till detta paret lite lättare. Under mitt uppehåll hos de planerade jag vidare vart jag skulle åka och göra.

Den 12. December tog jag bussen upp till ett lite ställe som heter Paihia som ligger i känt område som kallas för Bay of Islands. Detta är den tropiska delan av New Zealand, det var så skönt att komma till värmen i December, men lite ovan. Solen i New Zealand ligger mycket närmare än vad den gör i Skandinavien så det gick inte mer än en dag innan jag hade bränt mitt huvud och fått den finaste solbrännan på fötterna från... Massa fina sandstränder och små öar ute i havet. Denna tiden i början av mina två månader helt själv var lite jobbigt. Detta kan ni läsa mer om i det första inlägget som jag länkat längst upp. Jag satt för det mesta i min säng och läste bok, kollade på film eller spelade spel när det var full sommar ute. Jag ringde hem och det ända jag villa var att komma hem igen, haha. Det är skönt att man i dag kan skratta åt det. Det hjälper aldrig att sitta inne, helt själv för då kommer de negativa tankarna. I Paihia var de känd för delfiner och alla öar som ligger runt omkring i Bay of Islands. Jag bokade en båttur som körde oss runt och berätta mycket om Bay of Islands, vi fick kliva av på en ö där vi fick serverad sjukt god BBQ som är det mest vanligaste att äta i New Zealand. Här blev det två nätter för sen åkte jag vidare med bussen upp till Ahipara. Dröm stället för dig som är duktig att surfa vart du kan hitta långa stränder.


Mitt uppehåll i Ahipara varade i två nätter. Jag kom dit lite senare ut på dagen den 14. december. Så denna dagen gjorde inte jag så mycket. Gick runt på stranden, prata med folk, läste bok och drack bira. Dag 2 i Ahipara ringde klockan tidigt som bara den för att hinna med en buss för att göra något som heter ninety mile beach. Tror jag var hemma igen runt klockan 4 på dagen så allt tog hela dagen men verkligen jätte kul. Annat än det nin ser på bilderna så stannade vi till vid en strand som är en av de vitaste stränderna som finns på New Zealand. Vi stannade även till för att testa sandboarding. Alltså istället för att surfa på vatten med en bräda så åker man ner en sandbacke. Vi fick BBQ, och som jag skrev tidigare är detta en populär grej att göra i New Zealand.

Tasman Sea ser ni till vänster och Pacific ocean till höger

Efter två nätter I Ahipara tog jag bussen vidare ner till ett ställe som heter Kerikeri för att sova en natt eftersom jag skulle hinna med ett flyg runt 6 på morgonen den 16. januari. Eftersom jag var ganska sen med att boka hostel och det ända jag hitta var något av det värsta jag varit med om. Sov inte en minut den natten ska jag säga. Flyget gick som sagt jätte tidigt från Kerikeri till Auckland, där skulle jag byta till ett större plan som skulle ta mig till Queenstown för att träffa min bror Henrik. Sen åkte vi hem till där Henrik och Rachel bor som heter Wanaka. Här var jag fram tills efter nyår så lite mer än två veckor. Tack igen till Henrik och Rachel som gjorde min resa så bra, det var inte så kul att lämna de. Vi gjorde så mycket hela tiden. De tog med mig på en rätt så jobbig fjälltur samma dag som jag kom till Wanaka, då nattan innan var ett helvette. Tanken var att vi skulle klättra ett fjäll som heter Aspiring men eftersom jag var helt död, Henrik blev sjuk så var det bara Rachel och Deklan (en kompis till Henrik) som försökte. Vi tog oss upp till Franch rich hut som ligger i Mount Aspiring National Park. Vid ankomst ganska sent på kvällen, tror klockan var nio var det bara att byta om till torra kläder, få i sig lite natt och den natten är den skönaste natten jag kan minnas. Hade en så skön dunsovsäck som jag packade in mig själv i, sen minns jag inget mer och vaknade upp till en solig morgon på typ 2000 höjdmeter.

The remarkables travers var också en fjällklättring vi gjorde. Och denna gången kom vi upp på toppen. Det är det häftigaste jag gjort. Aldrig har jag varit så rädd för att ramla ner fler hundra meter, och man var verkligen tvungen att vara fokuserad.

En travers är när man följer hela fjällväggen upp och går ner på andra siden. Flera ställen kunde vi gå utan rep och säkerhet och andra ställen där det var mer klättring fick vi ta hjälp av repet. Som oftast gick Rachel först sen jag och tillslut Henrik.

Vi gjorde massa andra saker, som paddelbord, terrängcykel, gick på resturang, jag fick följa med Rachel en dag på jobbet. Vi skulle ta blodprov på hann får och det är inga djur man ska leka med. Väldigt roligt då jag fick testa hålla fåren i nackan så Rachel kunde komma åt. Vi firande jul och nyår. Min första (och sista) jul utan snö var lite tråkigt måste jag säga. Hade aldrig haft så lite julkänsla som jag hade då. Jag kommer ihåg att vi bada i sjön den 23. December. Inte nog med det så fick både jag och Henrik att vi skulle hoppa fallskärm i julklapp från Rachel. Detta gjorde vi den 28. December, så vi hoppade nästan in i 2017, haha. Hjälpes mig vilka upplevelse och om jag för möjligheten att göra det igen kommer jag inte tveka en sekund. Det är sjukt läskigt men på andra sidan vem har aldrig drömt om att kunna flyga? Det är en så frihet när man ligger där i luften. Det går inte att beskriva, är det något ni bara måste göra så det skydive!!

Detta är den mest fotograferade byggnaden på New zealand, så då var även jag tvungen att svängen en lite dans fram för den. Det är ett så mysigt hotell, säker jätte dyrt. Jag åkte flera gången förbi detta stället som bara ligger några minuter från Wanaka och många gånger stannade vi till för en kaffe.

Så var det 2017 och den 2. Januari fick jag låna bilen till Henrik och Rachel för att ta mig så långt syd man kan. Jag hade ju hört från Henrik att på New Zealand finns det ett ställe som heter Catlins där man kan simma och surfa med delfiner. Detta är forfarande min största dröm att få simma med vilda delfiner eftersom jag inte fick möjligheten till det när jag kom dit. Innan jag kom till Catlins åkte jag till Dunedin för att få se "the royal albatross". Sov där en natt och sen körde jag vidare och efter ett lite tag kom jag till Catlins Forest Park. Här kunde man hitta massa vattenfall, små stränder där man kunde se sjölejon, olika vandrings möjligheter. Eftersom jag hade egen bil, stoppade jag lite här och var och kolla runt på det jag ville. Jag Fick tips från en på hostelet i Dunedin om en app som gick ut på att man hade en karta över hela New Zealand så kunde man ställa in på olika söknings alternativ. Som tillexempel mat, aktiviteter, stränder, boende, drivstoff osv. Kommer tyvärr inte ihåg vad det heter. Så smart och lättsamt. Vädret var verkligen inte med mig denna roadtrippen jag hade. Det var sol och regn om vartannat. När jag kom till Curio bay där man kunde surfa och simma med delfiner var det storm. Jag fick snackat med en av surf killarna som bodde där och han sa det skulle vara dåligt väder i flera dagar. Jag tyckte det var tråkigt att behöva ligga där i helt själv i flera dagar och vänta. Det hade kanske varit värt det, inte vet jag. Då ändrade jag mina planer, åkte vidare längst kusten. Det tar inte långa tiden att ta sig genom Catlins Forest Park med egen bil, så när jag typ var klar bestämde jag mig för att åka tillbaks till Wanaka. Mest för att jag hade bokat en fjordcrusing i Mildford Sound den 10. Januari och då kunde jag spendera några dagar i Wanaka för att sen hoppas i bilen och köra till Mildford Sound.

Min uppfattning om hur Mildford Sound har blivit en turist attraktion var lite tråkigt att se. Det ser precis ut som en vanlig fjord i Norge bara att det gick båtar in och ut av fjorden, nästan som en motorväg för båtar. Det var inte massor av djur vi fick se, det var väldigt vacker natur men när man kommer från Norge och det ändå vi har är fjäll, fjordar och vattenfall blev detta en flopp helt enkelt.

Detta är påväg till Mildford Sound. Wow måste säga, vägen dit ser precis ut som "sagan om ringen" , det är bara helt magiskt och man ville stanna hela tiden för att ta bilder. Om du någon gång ska hit, så vill jag tipsa er om att ta er gått om tid så ni har möjligheter att njuta av denna naturen.

Vi säger så för denna gången och hoppas ni se fram emot vad jag gjorde vidare. Hur vi firade jul utan snö, skydive och då jag fortsatte redan till den norra ön av New Zealand.

KRAM <3

Likes

Comments

Instagram@kariannesf

  • Facebook
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw