Nybliven sexbarnsmamma

Babyn var beräknad till 14/10 enligt ultraljudet, (16/10 enligt vårt egna datum), men han kom aldrig, 1 enda gång hade jag förvärkar, 12/10 (om jag minns rätt, det var en fredag iaf), i övrigt har jag enbart känt att han legat långt ner.

I söndags ringde jag in till förlossningen och bokade in oss för en igångsättning på måndag 29/10, det var lite svårt att sova den natten, haha, somnade och vaknade hela tiden, typ som ett barn, kvällen innan julafton 😃

Måndag morgon, så klev vi upp, väckte nga barn, åt frukost och drack kaffe, sen hoppade vi in i bilen och rullade mot Västerås. Barnen var hemma, äldsta passade de yngre, sen drog det iväg till en annan storfamilj i nga timmar, så de var aldrig själva speciellt länge, mat fanns även förberett, samt att de 2 äldsta även byter blöja utan problem, så vi hade full tillit till dem, och hade något strulat, så finns det folk, alternativt så hade pappan åkt hem!

Undersökningen vid inskrivningen gick bra, då var jag tydligen öppen 2-3cm, så de beslutade att ta hål på hinnorna och sätta in värkstimulerande dropp vid behov!

Vi fick ett rum på förlossningen, kl 10.15 tog de hål på hinnorna, inte jättemycket vatten, de satte även in en skalpelektrod, vi skulle då avvakta ca 1 timme för att se om värkar kommit igång och om det hänt något. Värkar kom igång, men det hände inte så mkt, det var rätt lugnt, gick bra att andas igenom, kunde hålla mig avslappnad i kroppen.

Vid 13.30 kände de om det hade hänt något, och det gick segt, var öppen 3 cm, så droppet sattes in, tog inte lång tid så blev värkarna kraftigare, men det gick skapligt att andas sig igenom, snabbt blev värkarna onda och en del av mig ville skrika rakt ut efter smärtstillande, men härdade ut. Runt kl 14(?) så hjälpte Thomas mig på toa, shit vad ont det gjorde, men det gick, tillbaka in på rummet, kan klockan ha vart runt kl 14.10 - 14.15, så ville jag att de skulle kolla om ngt mer hänt, de ville vi skulle avvakta ca 15 minuter till, de gick ut, en värk kom, med ett rejält tryck nedåt, plingade på klockan och sa det trycker på, i det läget höll jag emot, mkt riktigt, fullt öppen och babyn var på gång, jag tror det tog ca 3 krystvärkar, så var han ute, en alldeles perfekt liten kille ❤ (Utan Thomas hjälp på toan, så hade jag nog inte orkat resa mig, och så hade han lätt kunnat komma där, så nära var det)

All smärta försvann i samma sekund han kom ut, kvar var bara moderkakan, press på magen för att få ut blodet, ngt stygn, de sa det var typ skruppsår, så inte så farligt, visst kändes det, men genomhärdligt!

Angående smärtstillande, så hade jag en del under första förlossningen, akupunktur och lustgas, samt att jag även fick sovdos och morfin, älskade lustgasen, men använde den helt galet fel, haha, så jag var rätt borta när hon föddes!

Med barn 2, så skulle jag få morfin, men hann inte innan krystvärkarna kom, lustgasen hann jag bara skrika ut i (enda förlossningen jag skrek), det var här jag insåg att jag fixade det utan smärtlindring, så barn 3 vägrade jag ngt, och hade sån kontroll över min kropp!

Barn 4, fick jag värkstimulerande dropp, testade lustgas, men mådde illa, så ville inte ha mer, femman var också helt utan, och väldigt lik förlossning nr 3...

Jag har absolut ingenting emot smärtlindring, och tycker att det är enormt bra att vi faktiskt kan välja det, om vi behöver, jag behövde det under förlossning 1, som var en igångsättning, jag hade nog aldrig klarat av att uthärda smärtan annars, alla förlossningar och alla kvinnor är olika ❤


3 dagar gammal på bilden, nyligt hemkommen från återbesök och läkarundersökningen, vilket gick riktigt bra!

Dagens vikt stannade på 3855g

Födelsevikten 4056g, han var 51 cm lång


Jag ammar inte, utan han får ersättning (vilken fantastiskt tur att vi faktiskt kan välja), han äter upp 30 ml utan problem, och nu inför nästa måltid är det dags att öka mängden lite!


Eat, shit, sleep, repeat 😁

Gillar

Kommentarer