Livet går vidare.
Just nu är läget lugnt. Jag och dottern kommunicerar och hon lyckas uttrycka vad hon känner och tänker på ett bättre sätt.
Jag känner mig piggare, men är grymt känslig för humörsvängningar hon upplever. Blir superstressad när jag märker att hon mår sämre igen.

Sen va det en jobbig händelse i veckan.
En vän miste sin bror.
Hennes bror va som min bror. Levde ett struligt liv med missbruk av olika slag och många inre demoner att slåss mot.
Jag miste min bror för snart 3 år sen. Skillnaden på deras liv är väl hur de lämnade oss. Min bror tog sitt liv, det gjorde inte hennes.
När jag fick samtalet från henne så rev det upp så otroligt mycket minnen och smärta! Jag vet precis vad hon menar när hon säger att det gör ont överallt. Den fysiska smärtan. Helt sjukt, men det gör verkligen fysiskt ont.

Imorgon återgår vi till vardagen på riktigt. Jag börjar jobba efter 3 veckors vab. Känns bra, men samtidigt nervöst. Vissa morgnar börjar jag tidigt och kan därför inte se till att dottern kommer upp och iväg till skolan. Kanske dags att inse att jag inte är, eller ska, vara ensam med detta. Dottern har faktiskt en far också. Nu får han träda in och ta lite mer plats. Avlasta mig lite så jag kan fokusera bara lite på jobbet.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments