Längesen jag skrev nu.
Har inte riktigt haft ro eller känt för det.
Måste säga att denna höst/vinter varit grymt jobbig!! Hösten i sig är en jobbig period på året. Många nära som lämnat oss och det får mig att tänka lite extra på dem och sakna dem lite extra.
Allt kämpande med dottern och hennes mående. Just att behöva gå på helspänn hela tiden tar så grymt mycket på krafterna!!
Till råga på allt har det varit väldigt slitsamt på jobbet. Det har innan varit den plats där jag kunnat hämta styrka och andas, men pga bla personalbrist så har det varit sjukt slitsamt!
Jag har emellanåt känt att jag drunknar...
Kan inte andas...
Tårarna och ångesten tränger fram.
Jag gråter inte så ofta. Har svårt att släppa fram det av nån dum anledning. Denna höst har jag däremot gråtit mycket. Har fått gå ifrån jobbet och ta en paus för att känslorna väller fram med sån kraft att de inte går att stoppa.
Rasterna har tårarna flödat. Har känt mig som ett öppet sår där allt pulserar ut...

Sen lugnade det ner sig lite. Dottern höll sig stabil i nån v. Det va allt som behövdes för att jag skulle kunna ta mig upp till ytan och andas ordentligt igen.
Nu känner jag mig starkare, men vet att det inte krävs mycket för att känslan av att drunkna ska infinna sig igen.

Kom på nu att jag inte skrivit om en händelse dottern brättade för mig om. Min spontana reaktion när hon berättade va"-Är detta verkligen sant??"
Hon hade först berättat för sin äldre syster och ville att hon skulle vara med när jag skulle få veta.
Hon berättade att hon blivit sexuellt utnyttjad för ca ett år sen. Förövaren ska ha varit en man hon pratat med på nätet. En man som uppgett sig för att vara en pojke i hennes ålder.. Han ska ha lyckats få med sig henne i bilen för att köra henne hem och där ska övergreppet ha skett.
Jag vet fortfarande inte om jag kan tro att det verkligen hänt... När jag tillåter mig att tro på henne går jag nästan sönder ännu en gång. Kan det verkligen vara så att min dotter behövt genomlida nåt sånt?? Eller är det bara ännu ett rop efter uppmärksamhet? Ett rop på hjälp??

Önskar så att 2017 blir ett bättre år!!
Sen förstår jag att det ligger på mig att se till att det blir det. Saker och ting löser sig inte av sig självt. Det är JAG som måste genomföra förändringarna som krävs för att livet ska bli lättare, bara lite lättare att leva.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments