När ridningen inte fungerar, man har kört fast, vad jag än gör fungerar det inte, paniken i bröstet blir starkare, tårarna bränner innanför ögonlocken & känslan av att jag är värdelös infinner sig i kroppen....

Det som tidigare fungerat så bra funkar inte längre, hästen hoppar dåligt eller kanske till och med inte hoppar över huvudtaget det är då man provar på 25 Olika sätt...

Kortare tygel, längre tygel, sitta ner, stå upp, snabbare galopp, långsammare galopp, kortare stigläder, längre stigläder, mer tryck, nytt bett, nytt foder, ny sadel, nya skydd, ny tränare, besök hos veterinären osv osv osv!

Någon som känner igen sig?

Tror de allra flesta varit i den situationen någon gång under sin tid som ryttare.?

Tankarna snurrar, vad är det som är fel, varför vill inte hästen längre? Vad jag än gör så fungerar det inte!!!

Det finns ingen enkel lösning eller ett sätt som fungerar för alla att bryta mönstret. MEN hästen läser dig före du läser den & den känner all din oro & ängslan!

Har du en häst som börjat stanna på kombinationer tex så är det just precis den oro du förmedlar till hästen & resultatet blir därefter 😢

OM INTE DU TROR PÅ DET NI GÖR HUR SKA HÄSTEN DÅ KUNNA GÖRA DET?

Ibland ger vi våra hästar alldeles för mycket information på en & samma gång så den förstår inte vad det är vi menar helt enkelt!

Många gånger har jag stått på tävling & fascinerats av ryttare som inte kanske är så välridande men ändå lyckasbi klass efter klass efter klass...

Kanske känner ni igen Er?

Jag tror att det är för att de alltid gör samma sak, hästen känner igen sig & vet inget annat, ryttaren tror på det den gör & förmedlar just den känslan till sin häst!

Hästar är vanedjur & tycker om att känna igen sig, det är när vi förändrar något, tar steget vidare, helt plötsligt ändrar oss i anridningen tex som hästen blir osäker.

Gör vi samma om o om o om igen kommer inga överraskningar & hästen blir trygg!

Detta förutsätter förstås att hästen är frisk!

Lite tankar såhär en lördagsmorgon 😁 Nu är jag redo för att ta emot hästägare & besök 💗

Fortsättning följer...

Long time no see! Har försökt återställa mitt lösenord i månader utan att lyckas 😢

Men nu ÄNTLIGEN fungerade det 😁

Har såååå mycket jag vill skriva om så jag är taggad till tänderna!

De orden är väl bland de bästa man kan höra!?

Även om ledningen endast håller i sig några få starter så är det ändå en sån skön känsla!

Säsongsdebut för Corda & Speranza i helgen som var, Eskilstuna va platsen.

Corda som varit skadad under hösten & så gärna inte velat hoppa efter vår krasch på Sundbyholm fick mjukstarta med en 110klass.

Ridbar som få, på plastbett! gjorde vi en fin 110runda med ett nerslag på hinder nummer 2.

Han har aldrig varit så ridbar tidigare & jag kände mig även redo för ytterligare en klass dvs 120 😄

Planen va ytterligare en "skolrunda" med focus på ridbarhet & avspändhet.

Vi höll oss väl till planen, en jättefin felfri runda med idel framåtlägen resulterade i en 8e plats 👌

De här orden värmen extra mycket, tack Ulle Östmark!

Som jag kämpat både med det fysiska & det mentala - vilket har gett resultat!

Speranza ville som sagt inte va sämre hon.

Dagen till ära betedde sig min älskade häst som en hingst, minst sagt 😱

Med en skaplig panik & kraftig ångest kunde jag efter lång lång longering sadla den vilda hästen & sitta upp, puh!

En sak är säker - Speranza ÄLSKAR att tävla!

Hittade en bra rytm & försökte hålla den banan igenom... Lite vilt här & där men det är ju så vi är vi två 😜

Hon känns oxå otroligt fräsch & vår runda räckte till en fin 3e plats!

Rosetter, plaketter, premier, blommor & hederspris från Strömsholms Sadelmakeri 🙏

Stort tack till Jennifer & Hillevi som hjälpte mig under dagen ❤

Nästa event vi ska iväg på blir med 5åringarna... Spännande, håll utkik!