Igår hade vi friluftsdag på jobbet. Vi var ute och vandrade i Kilsbergen, tror att det blev rumt 8 km totalt, och grillade hamburgare till lunch. Vi hade riktigt tur med vädret också, så det var himla härligt.

Friluftsdagen var bara en halvdag, så resten av dagen var vanlig jobbdag. Vi kom tillbaka vid 13, och jag var verkligen helt slut. Försökte sätta mig och jobba, men det gick inte. Då åkte jag hem och halvlåg i sängen med datorn istället, så då kunde jag i alla fall få någonting gjort. Så fort jag slutade jobba så somnade jag, och sov i två och en halv timme. Var verkligen så slut. Sen kom Gabriel hit, så då piggnade jag till som tur var.

Jag har känt mig helt slut idag också. Var på gymmet i morse, och fick nästan lite panik över att tröttheten inte gav med sig. Körde ett ganska lugnt pass, men har knappt piggnat till ändå. Förstår inte hur jag kan vara så slut!?

Idag har jag fokuserat på att göra saker som jag vet att jag mår bra av. Satt hemma i sängen och jobbade med de roligaste uppgifterna på förmiddagen, tränade efter lunch, jobbade lite till. Sedan har jag läst, tittat på Vänner och varit ute på promenad i kvällssolen. Det har med andra ord varit en riktigt bra torsdag. Är glad att jag jobbade hemifrån idag, och nu känns det inte alls lika ångestladdat och stressigt att gå iväg till jobbet imorgon. Det är ju drssutom fredag, och i helgen ska Annie komma och bo hos mig.

I morse när jag skulle åka till jobbet kände jag mig så extremt trött. Fick nästan lite panikkänslor av tröttheten, eftersom jag var tvungen att åka iväg och jobba. Saken blev ju inte direkt bättre av att jag visste att jag hade mycket att göra på jobbet.

Tröttheten blev inte så mycket bättre under förmiddgen, och efter lumch nådde den en ny nivå. Kände mig dessutom ganska tom, men lite ledsen. Kunde inte ta tag i något av det jag behövde få gjort, luften hade liksom gått ir mig. Ångesten började växa. Sen återupprepade sig fredagens händelse: jag fick frågan "hur är läget?" och jag började gråta. Igen.

Jag checkade ut vid halv tre och har bara tagit det lugnt och vilat sedan dess. Känns som att det behövdes. Chefen erbjöd sig att ta föredraget som jag skulle ha imorgon för nämnden, så att jag kan stanna hemma om jag vill. Ska nog göra det, jobba litegrann hemifrån men inte hela dagen. Tror att det vore bra för mig.