I torsdags när jag vaknade kände jag inte riktigt för att gå upp. Jag låg kvar i sängen i några minuter innan jag bestämde mig för att jag inte kommer att bli piggare av att ligga kvar, så det kändes lika bra att kliva ur sängen på en gång. När jag tittade ut genom köksfönstret möttes jag av ett fantastiskt ljus; en lätt dimma skymde morgonsolen och färgade allting i en orangeaktig färg. Jag stod och dividerade lite med mig själv en stund - var det värt att gå ut? Efter någon minut märkte jag hur en allt tätare dimma kom in och då var det inte längre något snack om saken - det här fototillfället kunde jag inte missa. Så jag slängde ihop mina fotosaker, drog på mig första bästa tröja över linnet jag sovit i och cyklade iväg som en galen person med riktning mot älven. Jag hann dock inte så långt innan jag blev tvungen att stanna och fota för att dimman tillsammans med solen var så vacker.

Den här vyn var något av det finaste jag sett på länge. Jag cyklade igenom en allé där solen sken in emellan träden och skapade så vackra solstrålar i dimman. Det var så magiskt och jag kände mig så tacksam över att jag fick uppleva den här soluppgången. Det är verkligen något alldeles extra med tidiga morgnar; vetskapen om att man lika gärna hade kunnat sova bort dem, men istället tar man sig upp och uträttar någonting. Medan alla andra sover.

När dimman hade lättat begav jag mig vidare ner till älven med en förhoppning om att det skulle vara fint även där. Det var det också. Vägen jag tog till älven består av en nedförsbacke med träd och buskar längs sidorna, så jag fick gå en bit innan jag kom fram. När jag började skymta vattnet skrek jag till av lycka inombords, för det låg en så vacker dimma över vattenytan. Tänk att jag alltid blir så lycklig över vackra naturupplevelser. Det är så magiskt hur vädret kan skifta och skapa helt fantastiska fenomen, och hur det gäller att vara där i exakt rätt tidpunkt för att få uppleva det.

Det bara regnar och regnar idag. Det har fullständigt öst ner ända sedan jag vaknade imorse, vilket såklart är lite tråkigt men ändå mysigt. När det regnar är det liksom helt okej att bara sitta inne och inte göra så mycket. Det känns som ett perfekt väder för att krypa upp under en filt med en bok, titta på film och dricka te. Sådana typiska saker jag alltid blir sugen på att göra under hösten. Regnet förknippas för mig ganska mycket med höst, så det är nog därför. Bara man vet om att man inte måste gå ut så tycker jag om regn. Och ibland kan det till och med vara lite härligt att ge sig ut i ösregn, bara för att det egentligen inte spelar någon roll om man blir blöt.

Under min semester tog jag och pojkvännen tåget ner till Stockholm. Efter en lunch med vad vi tyckte var en av de godaste pizzorna någonsin och en sväng på Aquaria tog vi en båt ut till ön Stegesund, där Fredriks morbror med fru bor.

Vädret var så fantastiskt när vi satt ute på sidan av båten och åkte mellan en massa fina platser. Molnen längre bort såg ut att inrymma enorma oväder, men hos oss lyste solen. En sådan fantastiskt fin kontrast.

Efter drygt en timmes båtfärd kom vi fram till Stegesund. Vilken otroligt mysig ö! Det finns inga bilvägar alls, så det kändes så himla fridfullt och naturvänligt. Den plats som annars upptas av bilar utgjorde istället naturmark och fina tomter. Så härligt.

Jag och Fredrik bodde i en egen liten stuga med bryggan på bilderna precis utanför dörren. Hur fint!? Tänk att få vakna upp till den vyn varje dag...

En dag åkte vi in till Vaxholm, som bara ligger några minuter med båt från Stegesund. Vi gick omkring, åt lunch, åkte ut till en slags fästning och åt fantastiskt god glass medan vi strosade runt på gatorna.

Vi promenerade runt ön en morgon och allt kändes så fridfullt. Kanske var det avsaknaden av bilar som bidrog till känslan.

Under vår sista dag på ön regnade det i princip från morgon till kväll, så vi tog det mest lugnt och tittade på friidrotts-VM. Friidrott är faktiskt i princip den enda sport jag tycker om att titta på, så det var riktigt mysigt. Under eftermiddagen blev det uppehåll en stund, så vi åkte ut med Fredriks morbrors båt. Från början var jag lite rädd, men det gick snabbt över och sedan var det bara superhärligt.

Efter tre dagar var det dags för oss att åka hem igen. Vi tog färjan tillbaka till Stockholm, åt lunch och promenerade runt lite innan det till slut blev dags att ta tåget hem igen. Det var en otroligt mysig liten semesterresa och även om det kändes skönt att komma hem igen så var det ändå rätt tråkigt att resan tog slut.