Jag har tänkt så länge på om jag verkligen ska publicera detta inlägg. Kanske mest av den anledningen att jag inte vill att folk ska tro att jag skriver det här för att få någon sorts av medlidande, eller att jag vill att folk ska tycka synd om mig, för tro mig det är inte syftet. Syftet är att jag vill visa och berätta att allt som man ser på sociala medier, eller det man ser av en människa utåt, sällan stämmer med verkligheten. Men det största syftet är nog att jag vill att den som går/gått i genom samma sak som jag, ska förstå att den inte är ensam, och att ätstörningar är så mycket vanligare än vad man tror.

För japp, jag har en ätstörning:. En ätstörning som jag har haft i snart 4 år, sen jag alltså var tretton år gammal. Det finns många typer av ätstörningar, och dom vanligaste som man pratar mest om är nog anorexia, och bulimi. Jag skulle säga att jag har haft båda samtidigt, fast i olika perioder. Jag började tröstäta väldigt mycket efter mina föräldrars separation år 2010, vilket såklart gjorde att jag gick upp mycket i vikt. Jag tänkte inte alls på det då, jag var liksom som vilken 9-10åring som helst, brydde mig helt enkelt inte alls om vad jag åt, eller var inte heller särskiljt utseendefixerad, det jag brydde mig om var lixom kompisar och skolan, that`s it. Men det var sedan några år senare när jag precis hade kommit in i puberteten och blivit lite större, som jag började få kommentarer från främst mina klasskompisar som kunde säga "fetto" eller "du som är så fet", som jag började reflektera över min kropp och över mitt utseende. Jag minns att jag såg på en serie som hette Portkod där tjejen i serien b la hetsåt en massa pasta och sedan spydde upp det, och jag som 13-åring tyckte att det var en skitsmart ide, lixom jag kunde ju äta nåt onyttigt och sedan spy upp det, och så var det helt plötsligt som att jag aldrig ätit det?? Skitsmart...! Nej..Om jag någon gång hade fått göra om ett val i mitt liv, så hade det utan tvekan varit det där valet jag som gjorde som 13-åring, att börja spy upp min mat och börja banta, för att försöka nå en strävan om gå ner i vikt.

Till en början var det bara en grej jag gjorde, det var på nåt sjukt jävla sätt lite spännande att försöka kräkas upp det där onyttiga jag precis hade ätit. Det var också spännande för att jag visste innerst inne att det jag gjorde inte var ett normalt beteende, det var en sak som var s kamfull och som jag vet nu i efterhand, jävligt farlig. Det jag inte visste då, var att för varje gång jag kräktes, så utvecklade jag en långvarig ätstörning. Jag märkte efter ett tag hur min kropp började se annorlunda ut och att jag kände mig "smalare", jag blev också extremt glad när jag började få kommentarer från min omgivning som påpekade hur "lång och vacker" jag blivit. Jag triggades såklart av dom kommentarerna, och ville banta ännu ännu mer, för att få mer bekräftelse. Jag uteslöt i princip alla kolhydrater från min kost, och de lilla kolhydraterna jag åt kräktes jag upp. Jag uteslöt också allt socker, och åt inget socker alls på över två år. Folk i min närhet tror jag inte anade så mycket, då jag ständigt kom med bortförklaringar och orsaker till varför jag inte ville äta socker eller kolhydrater. Jag var också expert på att veta vad jag skulle säga, och vad jag skulle göra för att ingen skulle komma på mig med att jag kräktes.

Tillslut en dag så bröt jag ihop. Jag ifrågasatte mig själv om det var såhär jag ville att mitt liv skulle se ut. Jag levde totalt i min ätstörning, exakt alla mina tankar och all min energi gick enbart åt till att tänka på när jag skulle spy, och vad jag fick och vad jag inte fick äta. Det gick så långt att jag tillslut kräktes 5 gånger om dagen, och knappt kunde äta någonting för att jag hade så sjukt många dietregler. Jag var ständigt hungrig, hade ont i huvudet, pallade knappt med skolan eller med någonting överhuvudtaget. Jag var helt enkelt instängd i mig själv. Men den 25 december 2016, samlade jag allt mod jag hade, och bestämde mig för att äntligen berätta om mina problem för mamma, vilket nog kan vara det bästa valet jag hittills gjort i mitt liv.

Idag har jag gått på en ätstörningsbehandling i snart ett helt år. Jag har 6-7 sektioner kvar, och sedan så är det ett uppehåll på 20 veckor och sedan så är jag förhoppningsvis frisk. Jag har fått professionell hjälp, och behövt jobba väldigt intensivt med min ätstörning för att kunna komma dit jag är idag. Men efter allt jävla slit som jag har gått i genom så är jag verkligen tacksam över hur det tillslut blev. Jag säger absolut inte att jag är fullt frisk än, och att jag har en bra relation till mat för det har jag inte & kommer nog inte heller ha på ett tag, men liksom bara den saken att jag inte alls spyr längre, är ett stort jävla framsteg.

Till sist vill jag bara säga att FUCK ätstörningar och alla andra förjävliga självskadebeteenden. Och FUCK samhället som gör att framförallt unga tjejer hela tiden känner att dom måste passa in i något jävla ideal, enligt samhällets normer.

                                                               Ta hand om er så länge. Kramizzz

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tjo hörrni!! Shit vad längesen det var sen jag skrev här. Har egentligen ingen ursäkt, eller jo kanske att det har varit rätt mycket på senaste. Ni vet jullov, nyår, skolstart, läxor, träning, kompisar, ameh livet lixom hahha. Jaja, jag känner att bloggandet inte ska vara nåt som jag känner att jag MÅSTE göra, utan någonting som jag ska göra för att jag vill och känner är en kul grej. I alla fall så rullar livet på haha, jag hade ett jättebra jullov och ett jättebra nyår (skriver jag i februari, bara 2 månader senare hihi). Jag och Alice firade hemma hos vår kompis Elenore som hade en liten fest, med massa sköna människor, vi sov även över hos Elenore efter festen, så mitt 2018 firades in på ett fett najs sätt!

Sen nyår har jag dessutom också verkligen insett att man inte kan lita på vem som helst, och att de människor som man tror står en allra närmast kan visa sig vara fett fake och kan svika dig när du minst anar det. Vill inte skriva exakt vad som hänt, eller gå in på specifika detaljer osv. Utan det jag ville komma till är att mitt främsta nyårslöfte det här året är att verkligen kasta ut de människor som inte förtjänar min tid och min värdighet ut ur mitt liv. Tycker egentligen att nyårslöften generellt är fett cheesy, och när folk direkt ska börja dra meningen "nytt år, nytt jag", lixom ja visst, du kanske gör en förändring med dig själv och tex börjar träna (standarden) men det håller oftast en månad och sedan är man tillbaka i soffan med chipsen typ. Men mitt nyårslöfte, som nästan är det ända också, tycker jag är viktigt. Inte bara för mig, utan för dig som läser det här också. Varför ha människor i ditt liv som enbart bidrar till negativitet och istället för att ge dig energi, suger ut all energi? Eller varför ha så kallade vänner, som gång på gång visar en falsk sida, eller bara inte visar tacksamhet över dig och allt du gör för dom? Det är fett ovärt och onödigt & det är såå någonting jag verkligen har funderat på så mycket på senaste, att jag måste lära mig att sluta vara så naiv och blåögd när det framförallt gäller tjejkompisar och killar, för det skadar bara mig i slutändan.

Jaja, kan jag sluta vara så deep nu eller haha. Hoppas ni mår bra i alla fall. Hörs snart. Pössss

Likes

Comments

Tjotjo, hoppas ni mår bättre än vad gör jag hehe. Jag ska snart få mens och känner mig allmänt känslig/ledsen, blir alltid så innan mens och mår så i typ 1 vecka, det suuuger mannar. Sen hatar jag också det här jävla vädret, endast grått & kallt. Man får ju sån extrem livslust och motivation av det!! Eller inte... Jajaja. Snart sommar hihi (inte alls men okej)

Jag tänkte ta upp en sak som har gjort mig fett irriterad på senaste, och det är allt hat på instagram, min instagram framförallt. Inte för att jag drabbas av mer hat eller inte ens i närheten av vad stora instagramprofiler gör, eller kändisar liksom. Men tänkte ju utgå från min insta eftersom att det är den jag har koll på satt säga, okej ni fattar haha. Jag har i alla fått många nya följare på senaste, från vart dom kommer ifrån har jag faktiskt ingen aning om, eller antar väl att man får en del följare om man är aktiv på instagram och lägger upp intressanta bilder hehe. Men det jag har märkt iaf är att i samband med att jag har fått många nya följare så har det även tillkommit mer och mer hat. Får ständigt kommentaren "hora" på nästan alla av mina bilder jag lägger ut, och jag tar direkt bort kommentaren och blockar användaren för att visa att det inte är en ok kommentar överhuvudtaget. Jag får även mycket meddelanden på DM, från framförallt killar som många av fallen skriver nåt snällt, och sedan när jag inte svarar eller är avisande tillbaka, så börjar de skriva saker som att jag är en hora,att jag är ful,osv. Egentligen skrattar jag bara åt dom, för när man sedan går in på dom här användarna syns det tydligt att det är fakekonton, som är för fega för att säga vad dom tycker bakom sin egna identiteten. Men ändå så blir jag som sagt fett irriterad haha, liksom känns som att människor tror att det är ok att skriva vad som helst till någon som kanske har lite fler följare, som att den personen inte skulle se det, eller tycka att det är mer ok för det. Men det är det inte. Ser ofta att folk skriver "ameh du får ju tolerera allt hat när du är en offentlig person" till kändisar eller stora instagramprofiler. Lixom eh nej?? Bara för att personen är en kändis betyder det väl inte att man kan yttra sig om exakt vad som helst, eller tro att det är fritt fram till att tex skriva mordhot eller trakassera en människa på djupet. Snälla människor get som IQ and respekt typ.

Jag har också många ggr hört kommentarer om mitt utseende & framförallt om mina bröst på insta & i verkligheten av killar/män. Vilket jag tror att de flesta tjejer har fått höra. I början ignorerade jag bara, eller gav någon sur blick tillbaka, men nu har jag kommit till en insikt att jag inte tänker ta någon mer jävla skit av äckliga & respektlösa män (och nej ta inte åt dig om du vet att du inte är en av dom jag snackar om...) Nu så konfronterar jag ofta de killar som skriver "hora" till mig på dm, och då slutar det oftast med att de ber om förlåtelse, och själva kommer på att det var helt fel skrivet. Jag brukar oftast också konfrontera gubbar som glor på mig på ett nedlåtande sätt på offentliga platser, att man inte beter sig så som det gör, att råglo på någon sådär uppenbart. Även omogna killar som kommenterar mina bröst när de tex går förbi mig eller skriker massa saker bakom mig , man märker så jävla tydligt att de blir helt stumma när man säger något drygt tillbaka, och det är just det. Ju mer vi tjejer säger ifrån och konfronterar äckliga killar som ger nedlåtande kommentarer om tex våra kroppar, så vet jag att det gör skillnad,. För killar är så vana vid att vi tjejer inte vågar säga emot, att vi bara ska tystas ner & ignorera deras idiotiska kommentar. Ta inte någon jävla skit, oavsett vad det gäller. Pusss

Instgrahttps://www.instagram.com/juliajosefinas/

Likes

Comments

Hejhej, hoppas det är bra med er. Med mig är det i alla fall rätt ok (ifall ni undra haha). Nämen det rullar på lixom, fast blir typ alltid lite smådeppig runt november, så jäävla tråkig månad allmänt, enligt mig. Allt blir bara kallare, mörkare & dött. Känns som att ingen pallar göra något och allt som lever är typ bara tiden som går #deep. Lixom det ända man går och väntar på är julen, eller okej snarare sommaren typ hahah. Plus att det är fett mycket plugg i skolan för att lärarna verkligen måste vara säkra på vilket betyg dom ska sätta inför jullovet osv. Waow vilken positiv energi du sprider Julia!!

Idag är det i alla fall internationella mansdagen, som det är resterande av dagarna på året menmen det är ju jätteviktigt att våra älskade män får ännu en extra dag för det behöver dom ju verkligen!! (hoppas ni förstår min sarkasm). Jag vet att dagen existerar för att lyfta fram manliga förebilder, och för att "fira" männens positiva bidrag till samhället, och för att om kvinnorna har en dag så måste ju såklart männen också få en. Jag fattar grejen okeeej, men kan ändå inte sluta provoceras av det. Lixom fattar inte ens att en sån dag egentligen existerar när samhället redan ser ut som det gör, att männen är mest i fokus och tar mest plats & får bättre förutsättningar än oss kvinnor. Om vi jämför kvinnodagen, som faktiskt uppmärksammar ojämställdhet och kvinnornas situation runt om i världen, där syftet med dagens existens från början var att lyfta kraven på kvinnornas rättigheter, och framförallt göra så att vi också får en rösträtt. Lixom det fattar jag att vi firar, för att det är något att fira, att vi kvinnor har kämpat i så många år med vårt värde och kommit så pass långt som vi har gjort (i alla fall i Sverige.) Men att det finns en mansdag, som bara är till för att fira manliga förebilder och "uppmärksamma mäns och pojkars hälsa" och bla bla, tycker jag mest är onödigt när det som sagt tillkommer exakt varje dag annars också enligt mig. Jaja, grattis alla män:) (ni som faktiskt förtjänar det i alla fall)


boys will deadass ruin your life and still ask why you blocked them hah





Likes

Comments

Okej varför suuuger jag på att uppdatera, sa lixom i senaste inlägget att jag måste bli bättre på att uppdatera & bla bla., kan jag sluta vara så dubbelmoral hahah.

Men om jag ska komma med en ursäkt så är det väl för att jag har haft höstlov & jag har inte riktigt tagit tag i att sätta mig ner och skriva lixom. Jaja skitsamma, shit happens ellerhur;)

Ja, som jag skrev iaf så har jag ju haft höstlov i en vecka, vilket har varit sååå skönt & behövligt. Höll ju påriktigt på att drunkna i plugg & inlämningar veckan innan lov så att få lite lov var 10/10 jaooo.

Men mitt lov har i alla fall till mesta dels bestått av att vara med mina tjejkompisar & att sova, hah. Nämen jag har hängt mycket med bla Alice, Corre, Vera & Elin och vi har har väl mest bara chillat och träffat andra kompisar typ. Jag har också shoppat en del smink, för jag hittar fan aldrig snygga kläder längre. Det här är verkligen en issue jag har asså haha, jag har inte shoppat kläder sen typ i juli pga att jag aldrig hittar nåt som jag verkligen tycker är skitsnyggt. Antingen så är det för att jag är fett kräsen av mig när det gäller kläder, eller för att klädaffärerna har sänkt sin "satsning" på att göra snygga kläder, haha jaja får väl typ börja kolla kläder på nätet eller nåt bc i need nya snygga kläder!!! Jag var även hos frisören i onsdags för att äntligen ta bort min skitfula utxäxt som jag stört mig på i flera månader. Lixom jag hade nästan halva året i en brun utväxt, och jag personligen tycker inte det är så värst snyggt när man lixom vill vara blondie, så jag är jätteglad att det är fixat. Jag fick det som födelsedagspresent, vilket var i september men jag har dragit ut på det för att verkligen göra det när jag kände att jag inte stod ut mer, vilket var i onsdags hehe . Men ska jag var ärlig så tycker jag att det inte är skitsnyggt just nu, jag vill lixom ha liiite utväxt för att jag ska tycka att det är snyggt. Okej kan jag sluta vara så neggo eller hahah, jag kommer väl säkert tycka att det är snyggare om några veckor eller nåååt;)

Även fast jag kanske inte gjort speciellt mycket dethär lovet, så tycker jag ändå att det varit najs lixom. Ibland är det skönt att bara inte göra nånting och i alla fall komma bort från rutiner och framförallt skolan. Men imorgon är det slut på det roliga & då blir det back to buisness.

Och den här gången lovar jag faktiskt påriktigt att uppdatera er bättre, hehe;)

Ha det så bra sålängeee<3



Likes

Comments

Asså MÅSTE bli bättre på att uppdatera här, typ vad jag gör till vardags som en riktig bloggerska lixååm ;)

Nämen jag kan ju berätta lite om Halloweenfesten jag var på i fredags, som min kompis Danne hade. Jag och Alice sminkade oss iaf hemma hos mig, eller ja jag sminkade mig och hon kollade på, eftersom att jag är största tidsoptimisten och var helt ofixad typ 30 min innan vår buss skulle gå hehe (vardag). Sen mötte vi även upp våra kompisar, Vera & Cassandra på bussen som förövrigt va svinsnygga i sin "utklädnad". Sen kom vi till Danne runt 8 kanske, och då hade vi även mött upp 2 polare till, Miranda & Emma som verkligen hade lagt ner tid på att klä ut sig och sminka sig som någonting, om man jämför med mig och Alice som endast hade några fula kattöron i håret lixom. Så jag bad Miranda som hade målat skitsnygg kattsminkning på sig själv, att göra likadant på oss så att man iaf såg att vi var på en Halloween fest hihi.

Har väl egentligen inte jättemycket att skriva om festen, förutom att jag hade en jättebra kväll med najs människor. Dock förstördes det väl en del när massa oinbjudna människor kom och alla skrek att polisen skulle komma. Då blev typ allt kaos och massa folk drog. Jag & mina kompisar och massa fler drog istället ut i regnet ett tag tills kaoset hade lagt sig men sen drog vi in igen och så hade vi e fun time igen helt enkelt hah.

Sen på lördagen så åt jag först sushi med min favvokusin Elin, vi åt och snacka massa skit lixom. Myspys. Sedan på kvällen drog jag, Alice & Cassandra till Mall of Scandinavia och kollade på bio, vi såg skräckisen "It". Asså helt ärligt trodde jag att den skulle va sååå mycket mer äcklig, men den va typ mer rolig & vi satt mest och garva hela filmen. Och på tal om att garva så fick vi 3 även en utskällning av två sura tråkiga gubbar på raden nedanför oss, som sa att vi skulle dämpa oss och att han skulle hämta vakterna på oss om vi fortsatte vara lika högljudda. Notera att dom påpekade detta INNAN filmen ens hade börjat, lixom chilla låt oss ha lite kul vafan hahah..

Så det var min härliga lilla helg, och som sagt så ska jag försöka skärpa mig & inte lägga upp inlägg med så långt mellanrum.

Jaja, ha det så jättebra så länge. Pusssssss<3


Likes

Comments

Nu tänkte jag skriva om ett ämne som jag brinner för, eller i alla fall har mycket åsikter gällande om. Nämligen feminism. Jag vet att ämnet triggar många, så varför inte göra människor ännu lite mer triggade ;) Haha nämen feminism är något som jag tycker är väldigt intressant att diskutera för att det finns mycket att ta upp gällande saken.

När jag bla uttryckt mig om att jag är feminist så har jag ofta fått frågan " aha så du hatar män?". Att hata män och att vara feminist är två helt olika saker. Feminismen handlar om att vi kvinnor i samhället vill kunna ha samma förutsättningar som männen har. För det är ren fakta, att vi tjejer är förtryckta i samhället. Många anser att vi i Sverige har kommit så långt med utvecklingen med jämställdheten i Sverige och att vi inte har nåt att klaga på. Men enligt mig så tycker jag att vi för det första har mycket kvar att jobba på (även fast vi kommit väldigt långt i utvecklingen svar ja). Men om man bara tar exempel som kvinnornas mycket lägre löner än männens, det ojämna uttaget av föräldraledighet och männens otroliga våld mot kvinnor. För det andra så är jag inte bara feminist för kvinnorna i Sverige, utan jag vill kämpa för kvinnornas rättigheter i alla länder där jämställdheten på riktigt suger, där bland annat kvinnor blir arresterade när de inte bär slöja, eller blir bortgifta som femton år till okända gubbar som ska "ta hand om dem".

Hatar även när folk påstår att "åh så typiskt feminister att stå halvnakna och skylla det på feminismen, allt dom vill är ju bara att få uppmärksamhet av killar egentligen" hahahha så skrattretande. Nej, när ska människor inse att allt vi tjejer gör är inte för att impa på killar hela tiden. Utan vi gör det oftast för våran egna skull. Om vi lägger upp en bild på oss själva halvnakna på tex Instagram så är det inte för att få killar att drägla över oss, utan för att vill lägga ut på våra kroppar som vi ska och är stolta över. Jag personligen bär väldigt ofta urringade tröjor, och det gör jag endast för MIN skull och ingen annans. Jag tycker det är snyggt att visa lite bröst och lixom kom igen varför inte visa upp det man har? Många påstår även då att "ameh du får ju räkna med att du får kommentarer när du går runt sådär" nej för ingen har någonsin rätt till att kommentera min eller någon annans kropp återigen, jag tänker inte acceptera att 50+ gubbar sitter och rå glor på min urringning på tåget för att dom aldrig verkar sett lite hud förut...

Bara dra exemplet som när en kille går toppless på stranden och jämför det med när en tjej gör det, direkt blir hon klassad som ett sexobjekt och killen smiter undan eftersom att hans kropp är helt "normal" att visa upp. Eller det klassiska som när en kille ligger runt med massa tjejer och han blir kallad Kung, men när en tjej gör detsamma är hon direkt en Hora eller Orre. LIxom varför är tjejens sexualitet, kropp eller värde alltid mindre värt???

Jag vill inte att ordet Feminism ska kopplas till något negativt eller detsamma som manshat, för det är det inte. Jag tror att många är rädda för att kalla sig feminister i dagens samhälle, för att de är dåligt pålästa och tror direkt att ordet är fett negativt laddat och väljer att inte lägga sig i ämnet eller inte ens ta tag i vad ordet faktiskt betyder. Jag vill att det ska vara något positivt (eftersom att det ÄR en positiv sak) och att alla ska kunna vara stolta när de kallar sig själva för feminist. Och till alla tjejer som läser det här, försök att alltid stötta varandra istället för att snacka skit och kalla varandra en massa saker. För att om inte vi tjejer stöttar varandra, vem ska då göra det?

Feminism står som sagt inte bara för kvinnornas rättigheter som många verkar tro, utan för ett jämställt samhälle där alla ska vara lika värda oavsett kön. Feminism står för människans rättigheter.

Pusssss<3

Likes

Comments

Vet knappt hur det här med blogg funkar menmen får try my best lixom. Jag vet inte heller varför jag kommer på fett mycket efter själva "bloggkarriären" att jag vill skapa en blogg, men det verkar najs att ha någonstans att kunna skriva av sig sina känslor/tankar & åsikter och eftersom jag har väldigt många sådana så why not skriva sånt här heh. Tror att många av er som läser det här kommer från min Instagram, och där är jag väl inte så överdrivet personlig så tänkte skriva lite om mig själv (för jag är ju såå extremt intressant..)

Jag bor i alla fall utanför Stockholm, i två orter som heter Kungsängen och Bro. Min pappa & mamma separerade redan när jag var 9 år så jag & min 10-åriga lillebror bor varannan vecka lixååm. Jag är ursprungligen (om man ens säger så?) från Bro, men min pappa flyttade till Kungsängen för 2 år sen ish, och jag går även i gymnasiet där också. Jag skulle beskriva mig själv som väldigt öppen & ärlig, jag säger oftast det jag tycker, och är inte den "tysta" om man säger så. Annars så är jag också väldigt omtänksam, och bryr mig ibland kanske lite för mycket om människor som inte skulle gjort detsamma i ombytta roller, men men känner att jag hellre är den som bryr mig för mycket än den som inte bryr sig alls. Wow djupt det blev nu.

Känner att det här blogginlägget blev rätt skevt och kanske lite stelt typ hahah. Men det är som sagt mitt allra första, och det kommer säkert bli bättre med tiden, eller vi får väl iaf hoppas på det ;) Men oavsett om just det här va ett sugigt inlägg så hoppas jag att ni tycker det var lite kul att få lära känna mig lite mer hihi (intressanta jag var det va).

Jaja. puss & kram sålänge<3

Likes

Comments