Cape Reinga

Nu kommer det ännu ett inlägg med massor utav bilder men denna gången från Cape Reinga!

Cape Reinga är nästan Nya Zeelands nordligaste punkt och mest känd för att vara platsen där Tasmanska havet och Stilla Havet möts. Det är också en viktig plats för de troende maorierna då de döda, enligt mytologin, reser till Cape Reinga för att, genom att klättra längs rötterna på ett 800 år tamalt pohutukawa träd, återvända till sitt traditionella hemland Hawaiki genom Te Ara Wairua – "själarnas" väg. Det var i alla fall det jag lyckades klura ut om platsen på vårt godtrogna Wikipedia :) Men busschauffören berättade en liknande historia och sa åt oss att vi inte fick äta på området. Vi såg dessutom det här trädet ute på en liten klippa och det sägs vara så speciellt för att det är det enda trädet som överlevt och blommat på det området.

Cape Reinga var också ett sånt utsiktsställe som gjorde en mållös. Allting var så vackert och olikt något man sett förut.

Sista bilden är en bild på hur haven möttes. Tyvärr så var vattnet ganska lugnt och det blåste inte så mycket så mötet blev inte så skarpt men det var ändå coolt hur haven gick åt två olika håll. Allting var vackert och det spelade ingen roll åt vilket håll man kollade åt, man såg alltid någon fin vy. Om man kollade rakt ut över horisonten såg man bara vatten så långt ögat kunde nå. Det kändes som om man stod på världens ände, det fanns liksom ingenting där.

Efter att vi var ute på den här udden fick vi göra något så sjukt kul! :D De stora sandpartierna ni ser på en utav bilderna fick vi åka till och prova sandboarding - bland det roligaste och jobbigaste någonsin. det är egentligen som att åka pulka fast istället för snö på en kulle är det bara stora sandkullar. Jag tog aldrig nå bilder från de eftersom man blev så sandig och blöt men jag lyckades filma ett utav mina första åk (då jag bromsade i världens minsta backe för att jag var lite feg... ) Den finns på min Instagram, användarnamn: juliauddin, om ni vill titta :)

Uppe längs ena kusten finns det också en sjukt lång strand som kallas 90 mile beach och som använd som en väg. Det var jättekonstigt men vi fick åka längs nästan hela stranden längs med tasmanska havet. Vi fick också gå ut på stranden och kan ju säga att man hade lust att bada när man bara tittade på havet. Dock var det inte tillåtet och när jag kände på vattnet förstod jag varför, man kunde känna hur vattnet bara ville dra med en ut.

Efter att vi åkt längs med stranden var det snart dags att åka tillbaka till Paihia men vi fick stanna vid en lokal liten fiskrestaurang och åt den bästa friterade fisken jag någonsin har ätit. Skojar inte ens. Det kan ha varit bland det bästa jag ätit på den här resan hittills och jag har ätit en hel del god mat ;)

​Hela dagen var lyckad och vi kan nu typ bocka av den delen av landet (det finns nämligen inte så mycket mer än kullar och fält med kor och får där upp) Men det kanske bara är 5% av landet så ännu har vi mycket kvar att se. 

Kan också nämna att vi åkte med ett lokalt företag och betalade $150 var. Då var en jättebra lunchbuffé inkluderad i priset men fish and chips fick man betala för själv om man ville. Det var den enda nackdelen med dagen, att det var dyrt, men vi tyckte ändå att det var värt det och kan säga att det passar alla åldrar och personligheter. Verkligen en sak att rekommendera om man har vägarna förbi ;) 

Gillar

Kommentarer

emsastemo
emsastemo,
vilken underbara bilder!!
nouw.com/emsastemo
Juliauddin
Juliauddin,
Tack! Kul att du tycker om dem ☺️
nouw.com/juliauddin