Du förtjänar inte att vara lycklig”. I längden blir det så fruktansvärt jobbigt och tyngande att ha en röst i huvudet som ständigt gnager. Det är som att när jag väl är glad för något så går jag hela tiden och letar efter saker som är dåligt. Om det är medvetet, omedvetet eller överjags-omedvetande, jag har ingen aning. Men alltid, alltid, lyckas jag hitta något som sätter stopp för lyckan varesig det faktiskt är något som sätter stopp för det eller något påhittat och helt taken out of the blue..

Jag hatar det för att mitt humör blir så oförutsägbart. Det kan gå från att jag är helt okej i stunden till att sedan vakna nästa dag eller bara låta det gå några minuter och då hittat något som triggar igång alla känslorna negativt. Jag blir sängliggandes och vägrar röra på mig. Jag brister ut i gråt och vill bara sjunka genom jorden... Det är verkligen som på film - nedrullade persienner, en hel dag i sängen, ingen vilja till att gå någonstans eller göra något överhuvudtaget. Det är bara frustrerande, så jävla frustrerande.

Det är neurotiskt. Det är liksom att du inte bryr dig, du slutar bry dig helt om saker och ting runtomkring. Men samtidigt finns där saker som du verkligen bryr dig om och som faktiskt spelar roll,, ändå orkar du knappt bry dig ändå. Du står liksom fast och skaver i något mellanläge där du inte bryr dig tillräckligt för att göra något men ändå försöker, ja vad fan ska jag säga, försöker göra något med livet.

Jag förstår ju själv att det är något fel någonstans men vad ska man göra liksom. Det är så sjukt att se tillbaka i tiden och när jag gick i högstadiet. Jag kommer ihåg att set var då jag hittade en youtuber som totalt förändrade mig syn på livet och jag blev en SÅ positiv person. Alltså allt hon talade om, vilket jävla privilege livet är, hur hennes inställning till livet bara influerade mig till tusen. Vart tog den Julia vägen?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Oj så mycket tankar en människa kan tänkas ha. Här ligger jag ännu en vaken natt och tänker på allt möjligt. Okontrollerat kontrollerat. Jag vill egentligen inte tänka men ändå kan jag styra vilka tankar som får hålla mig sömnlös. Det kanske låter som att det är jätte dramatiska tankar som det handlar om men det är det verkligen inte.

Det låter kanske konstigt men jag kan ju inte låta bli att tänka på mat.🤪 Thaimaten som beställdes för bara någon månad sedan, åååh vad jag saknar det!! Nåväl att jag har turen att få det serverat här hemma också men det är en stooor skillnad på vart maten är. Och vad ska jag beställa in som första rätt nästa gång jag är tillbaka??🤔

Det snurrar mycket kring studenten och livet därefter. Studentdagen, hur kommer den bli? Hur kommer jag må och kommer det ens gå att beskriva? Bara känslan av att jag faktiskt tar studenten om bara några månader känns obeskrivlig, hur sjutton ska dagen i ära kunna gå att beskriva??? Vad ska jag springa ut i och vad ska jag byta om till? Vad ska vi ha på studentmottagningen och vilka kommer att komma? 

- Livet efteråt vågar jag knappt tänka på, ifall det inte skulle bli som jag tänkt mig. En sak är säker i alla fall och det är att jag inte kommer att sätta mig i en skolbänk direkt efteråt, om någonsin. Usch vad jag är skoltrött. Det är kanske dumt att spilla min plan om framtiden då det oftast inte går som man tänkt. Förhoppningar är något jag försöker att inte ha för att inte behöva krossas men det tänker jag bannemig göra ändå(!). Planen är just nu att jobba efter studenten och sen i vinter åka iväg till Thailand, ett par veckor längre än vanligt. Resa runt, för det har jag aldrig gjort. Upptäcka fler underbara ställen att spendera tid på. Jag skulle vilja, men det är ytterst osäkert om det kommer bli av, åka upp till mammas hemby där jag inte varit på nästan 12 år. Är det sig likt och skulle jag känna igen mig? Är det fortfarande fruktansvärt långt till den lilla bensinmacken dit jag och pappa gick? Finns volleybollssplanen borta vid svängen kvar? Bor granntjejerna kvar som brukade ta hand om mig? 

- Jag planerar att åka över till Kambodja för ett par dagar. Se hur det ser ut där. Skiljer det sig något och om i så fall hur mycket från Thailand? Jag vet inte men planerar att ta reda på det. Angkor Wat och Cheung Ek - The killing fields är två specifika platser jag vill till, med vemod gällande den sistnämnda. Sen vet jag inte hur jag ska hinna det under ett fåtal dagar utan att upplevelsen av självaste Kambodja ska bli stressam men det blir säkert bra.

Jag tänker på det förflutna. Allt möjligt vad det innebär. Saker jag lagt ned tid på, saker jag slösat tid på, personer jag kämpat med och personer jag kanske kämpat för. Vad har jag egentligen gjort med mitt liv och har det varit värt det i alla stunder? Kunde jag gjort något annorlunda ? Vart hade jag hamnat ifall vissa saker aldrig hänt? Hade jag känt de personer jag lärt träffa? Det är så mycket att fundera kring.

Men mest av allt tänker jag på just nu är hur roligt det kan vara att försöka ”komma över” någon. Inte för att jag riktigt behöver det, men egentligen gör jag det på något sätt ändå. Millie och jag konstaterade för ett tag sedan hur vi båda sitter i lite utav samma båt, eller tidigare båtar. Hur lustigt det kan vara att två helt olika personer kan uppleva något så fruktansvärt liknande? Det har i alla fall slutat i ett haaav av memes och det är bland det roligaste att gå igenom i slutet av dagen. Skrattar oftast högt för mig själv. Och tänka sig att man kan komma varandra närmre tack vare, kan man säga så(?), problem?? Wow hahaha, hon kommer förstå👭

Nu måste jag verkligen se till att få lite sömn annars klarar jag aldrig morgondagen. Det kanske blir lättare att somna nu när jag fått ur de flesta tankarna i text istället, får hoppas på det i alla fall. Godnatt hörni🌙

Likes

Comments

Då var ytterligare en helg passerad, det är sjukt vad tiden går. Och dessutom är det redan februari??

Helgen har varit bra. I fredags hade jag och paps myskväll med god mat och talang på tvn. Igår var jag och tjejerna ute på festligheter. Först träffades vi hemma hos Alli där vi käkade, fixade oss lite och drack gott. Efter det åkte vi in till stan och hamnade på Bongo, där vi även förblev hela kvällen. Idag har jag legat i soffan hela dagen och haft Beck-maraton vilket varit väldigt behövligt.

Likes

Comments

Hej vänner. Hoppas ni mår bra trots dåligt väder och gråa dagar, visst borde vi egentligen vara vana vid detta laget??

Idag är jag matt. Igår var jag matt. Imorgon lär jag förmodligen vara matt. Det kvittar hur lugnt jag tar det och hur mycket jag än sover, det verkar inte ladda mina batterier ändå... Är i ett konstigt stadie just nu bland ovisshet, funderingar och extra gråa moln. Om det finns någon anledning? Ja och nej.

Det är mycket som pågår nu, främst i skolan. Det är gymnasiearbetet som släpar med mig vart jag än går, inlämningar som verkligen inte skriver sig själva, bilder som ska tas och en bok som inte heller den läser sig själv men som stressar ihjäl mig. Alltså just böcker har jag aldrig samarbetat väl med. Jag kan verkligen inte hålla mig lugn av att behöva veta att jag måste läsa en bok för att sedan efteråt behöva arbete kring den. All dötid och slösad tid på att bara läsa, nej det klarar jag inte. Behöver den tiden till mycket annat...

Utöver vikten från skolan finns det andra saker som stretar och tär. Jag och tjejerna satt och diskuterade kring det tidigare idag. Hur vi mår och vad vi påverkas av. Vad vi gråter för och när klarar oss ändå. Tanken har slagit mig tidigare och jag har väl lite börjat förstå hur jag fungerar, men också insett att jag inte alls vet allt om mig. Jag kan ibland ha svårt att sära på vad som är mina problem och vad som är andras. Det blir lätt att jag tar någon annans problem, sätter mig in i situationen och sedan själv försöker att hitta en lösning för att kunna ge vidare. Det är väl det som gör att jag själv får mig att må dåligt till mestadels - att bära någon annans börda. Men det handlar i slutändan om att jag vill att alla i min närhet ska må bra, för allt de ha gett mig är något jag vill försöka att betala tillbaka.

Det känns lite som att jag sitter i en rymdraket och är ute och åker bland mina egna världar. Försöker lista ut vart jag passar in, vart jag ska och vart jag hör hemma, för det kanske inte är där jag är nu? Jag vet faktiskt inte. Det betyder inte nödvändigtvis att jag inte mår bra nu, för det gör jag - Jättebra. Men emellanåt blir ryggsäcken väldigt tung att bära på och så är det för oss alla.

Likes

Comments

LÉONs populäraste låtar går väldigt bra i kongruens med mina tankebanor just nu. Väldigt mycket till och från, upp och ned, sida till sida. Liar och I believe in Us är nog ändå stundens favorit, och bara det säger ju en del om ambivalensen🌪💭

Likes

Comments