Grown up
Vuxenlivet kom och knackade på dörren och jag vet inte riktigt om jag var beredd? Jobb, möten, viktiga telefonsamtal som jag alltid skickat över till mamma förut, ärenden, vuxengrejer. Å ena sidan har jag alltid känt mig ganska vuxen av men nu är det liksom "på riktigt" på ett annat sätt, hänger ni med? Jag saknar skolan och tryggheten den innebar väldigt mycket. Jag saknar att träffa alla mina kompisar varje dag och jag saknar till och med att plugga (det är på den nivån!) Jag har känt många gånger på senaste tiden att jag hade velat börja plugga nu direkt. Fast jag vet att detta är bäst för mig just nu. Jobba, resa. Se lite av världen. Få lite erfarenheter. Uppleva saker. Skolan är min grej men det får vänta lite just nu. Det är inget jag kommer ångra, det är jag säker på.


Just nu jobbar jag så mycket jag kan, mest för att tjäna ihop tillräckligt med pengar inför resan i vinter. Vill känna att jag har en buffert som jag kan luta mig emot. För tillfället är jag timvikarie i kommunen och arbetar på olika förskolor och skolor. Jag är på nya ställen i princip varje dag och träffar därför väldigt många människor. Det är så himla många nya intryck varje dag och förväntningar som man förväntas möta och oftast är jag helt slut när jag kommer hem. Orkar inte göra någonting. Jag tycker det är väldigt jobbigt när jag känner att dagarna ser likadana ut och jag inte gör något annat än att jobba, åka hem, äta, träna, sova. Jag behöver variation i vardagen och det känner jag inte att jag har just nu. En av mina största fasor i livet är ju just det - att känna att livet bara pågår utan att man själv hänger med. Jag vill ju göra så mycket hela tiden och då slutar det bara med att jag inte gör någonting.
Något jag måste lära mig är att lyssna på mig själv och min kropp. Jag måste tillåta mig själv att bara ta det lugnt och ha tid för mig själv. Försöka släppa alla krav och förväntningar och bara vara. Fråga sig själv vad det är man verkligen vill och tillåta sig själv att göra det. Det tror jag är viktigt.