Är ni starka i vad ni tror på? Står ni alltid upp för vad ni tycker? Tvekar ni aldrig på att sätta ner foten och säga ifrån när någon säger något som ni inte tycker är okej? Jag tvekar. Om det är något jag har lärt mig under de fem månaderna jag har varit här är det att känna sig ensam med sin åsikt inte alltid är helt lätt. Jag har aldrig varit en debatterande person. Jag är säker i vad jag står för men jag är inte bra på att argumentera. Det, mina vänner, har varit något jag har fått kämpa med här borta. Folk här skämtar om saker som, enligt mig, inte är okej, det är mer sexistiskt, rasistisk. Här finns mer homofobi och islamofobi än vad det, enligt mig, finns i Sverige. Här är det i alla fall mer öppet. Ibland känns det som att alla som bor här har blivit hjärntvättade. I Sverige har jag alltid haft mina vänner, med samma åsikter som jag, som har kunnat backa mig. Så är det inte här borta. Jag ser över kommentarer, ignorerar saker som folk säger för att jag inte orkar ta diskussionen. Jag har varit besviken på mig själv för att jag inte står upp för vad jag tror på.

Så började jag tänka över tiden jag varit här, sådär lagom till nyår, och blev stolt. Stolt för att i Sverige har jag aldrig blivit satt i en liknande situation förut. Jag har aldrig behövt debattera för mig själv för att människor omkring mig har gjort det åt mig. Jag har alltid stått för vad jag tycker, genom att backa andra som tycker som jag. Även om det är småsteg så har jag sett mig själv utvecklas. Jag har tagit diskussioner med människor, som jag aldrig hade tagit där hemma. Diskussioner som jag har förlorat men ändå varit stolt över just därför att jag har sagt vad jag tycker. Visst, jag tar inte alla diskussioner, men jag har gett mig in i fler än vad jag hade gjort för ett år sedan.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments