Postad i: Småprat

Klockan slår om till 21:00, jag ligger i sängen, är inne i en sån där för jävlig svacka igen där jag tycker att det mesta är lite jobbigare än vanligt, jag gråter flera gånger per dag, jag vet inte varför eller över vad. Det enda jag vet är att jag är tom, helt ihålig, ingenting finns där inne. Ingenting annat än tårar som ständigt vill rinna ner, en efter en ner för mina kinder. Min kudde blir alldeles blöt till slut, jag ligger kvar, vänder på kudden, utan att faktiskt orka bry mig.

Just idag tror jag att allt det där som legat där inne och grott kom över mig, jag vet inte vad det är men jag vet att det är något, jag kan väl inte gråta över ingenting? Jo, jag tror faktiskt att jag kan det ibland. En sak avskyr jag när det blir såhär, jag blir otrevlig och irriterad, jag känner inte igen mig själv. Ingenting är som det brukar, jag är inte som jag brukar. Jag stör mig på allt och alla, det räcker med att en hårnål inte ligger där den låg dagen innan, jag bryter ihop. Jag sätter mig på huk på golvet, lägger mitt ansikte i mina händer som formats till en grop, min mascara rinner ner för mina kinder.
Jag ställer mig upp för att titta mig i spegeln, mitt ansikte är alldeles svart, min rodnad under ögonen lyser igenom den svarta färgen. Jag tänker att, såhär ska det inte vara, varför ska jag alltid bli så ledsen? Varför är jag den som blir lika tunn som ett vinglas så fort jag blir ensam? Varför är jag den som så lätt går sönder gång på gång?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Postad i: Småprat

Livet kan inte alltid vara positivt, det har sina motgångar. Ibland är dom större och ibland är dom mindre men man tar sig oftast igenom dom. Man kanske fastnar och står still utan att komma någon vart innan man får den där lilla pushen som ibland behövs men oftast så går det till slut.
Jag fastnar ofta, jag står still och trampar på samma ställe länge innan jag har kraften som behövs för att jag ska kunna ta mig framåt. Varje gång jag hamnar här så lär jag mig något, jag lär mig att vissa saker inte är värda att lägga energi på medan andra kan behöva ta all den energi jag har. Även fast jag lär mig detta varje gång så har jag svårt att tänka på det när jag väl är i just den stunden och den dalen. Man måste få ta sin egna tid att komma ur den där lilla svackan man hamnat i.
Jag känner mig ofta ensam, trots att jag inners inne vet att jag har många fina människor runt om mig. Jag har svårt att se sånt om jag är nere och inte mår bra. Jag ser bara mig själv, jag som står där och försöker ta mig någonstans som inte går. Jag står helt still. Ni vet när man drömmer att man ska springa iväg från någonting men absolut inte kommer framåt hur mycket man än kämpar, ungefär så känner jag när jag hamnar här.
Jag tror att dit jag vill komma är att allt måste få ta sin egna lilla tid, man kanske måste få känna sig ensam för att en dag inse att man faktiskt inte är det. Man måste få försöka ta sig ur den där svackan på egen hand, för jag lovar, det går om man bara vill. Man kan må bättre en dag. Livet är som sagt inte alltid bra, ibland är det en berg- och dalbana. Ta dagen som den kommer.

Ta hand om er, kram.

Likes

Comments

Postad i: Allmänt, Småprat

Nu är slutet på denna sommaren kommen och jag kan faktiskt inte vara mer nöjd över den. Jag har fått gjort och upplevt så mycket, jag har varit på utflykter, träffat nya vänner, jobbat och varit på dop.

Under mina fyra lediga veckor innan jag började jobba så levde jag fullt ut, jag gjorde massor, var överallt, åkte miltal i bil och det bästa var att jag hade det så bra. Många utav dagarna spenderades ute i Ölsboda utan täckning på telefonen, man fick bara vara helt enkelt. Vi åkte ut med båten och fiskade, fiskade från land, hängde i bastun nere vid sjön och ibland hamnade man på garagevåningen framför en film.

Många utav mina dagar fick jag hänga på olika endurobanor och leka kameraman till Simon, klagar inte då det är väldigt kul. Det var värt tiden jag la ner på det haha.
Jag, Ronja och några fler var även på utflykterna jag nämnde, så kul och oftast väldigt mysigt. Antingen så hamnade man mitt ute i skogen i ingenstans eller i någon stad någonstans på kartan.

Min lillasyster döptes även, i Nysyds kyrka såklart, slänger in en bild på henne och prästen här nere. Dopet var väldigt roligt, många var där och Wildamina fick många och fina presenter. Hoppas att det blir något mer dop i framtiden haha, så mysigt. I samma släng någon gång så skulle min fina farmor fyllt 64 år så jag var nere till hennes grav med blommor och pratade av mig lite.

Det finns nog inte så mycket mer att berätta om min sommar då jag mest jobbade den resterande tiden av mitt sommarlov. Nu imorgon så börjar jag mitt tredje och sista år på gymnasiet så då blir det massor med uppdatering här.

Kram på er/ Julia.

Likes

Comments

Ibland så tar livet emot, ibland stannar jag upp och står stilla en stund innan jag rör på mig igen. Jag hamnar i en bubbla av gråt och ångest där bara jag själv finns, ingen annan utan bara jag.
Ibland så måste jag få hamna där, jag måste få vara själv. Tänka över allt som legat där inne och grott i veckor, till och med kanske månader.
Just nu så känns allt bara så mycket tyngre än vad det brukar, jag har hamnat någonstans där jag inte varit på väldigt länge. Jag har hamnat i en sån djup dal att det kommer ta mig tid att komma upp till toppen igen. Det kommer vara kämpigt. Gråt, ångest o ilska kommer uppstå på vägen. Det vet jag för en gång för länge sen hamnade jag här. Jag hamnade här och jag fastnade, länge. Så länge att jag krossades totalt.
Den här gången ska inte det få hända, den här gången ska jag kämpa mig igenom det.
Som Håkan säger "man måste dö några gånger innan man kan leva".

  • 409 Readers

Likes

Comments

Varje dag som går, varje dag som mina fötter står på jorden, varje dag som jag lyckas ta ett extra andetag så vet jag att det är du som får mig att kämpa. Det är du som får mig att vilja ta det där andetaget och inte ge upp.

Jag vet att det är du som sitter på min axel i allt jag gör, det är du sitter där och säger om saker är fel eller rätt. Ibland så gör jag saker som jag vet inte är rätt, ibland sviker jag dig och jag vet att du ser allt. Jag vet att du sitter där och skakar ditt huvud så ditt fina bruna hår gungar fram och tillbaka i vinden. Dom gånger jag svikit dig tittar jag upp mot himlen och säger förlåt, förlåt det var inte meningen att det skulle bli såhär.

Jag vet även att när jag mår dåligt så finns du där, du finns där för att jag ska kunna prata med dig. Ibland skriver jag brev till dig, jag lägger dom i en låda för att spara dom. Ibland skriver jag breven istället för en dagbok, även fast jag vet att du inte kommer tillbaka så vet jag att du ser allt jag gör. Även fast himlen inte har någon postadress så vet jag att du får dom.

Farmor, jag hoppas vi ses snart igen men än är jag inte redo. Du har visat mig att jag ska vara kvar här ett tag till, jag ska visa alla att jag klarar av allt som jag någonsin velat göra. Jag ska kämpa mig igenom mina drömmar och du ska få följa med mig på min resa. Jag ska kämpa tills den dagen jag är klar, även fast saknaden ibland raserar hela mig.

  • 588 Readers

Likes

Comments

Nu börjar dom här 9 dagarna lida mot sitt slut, imorgon sitter jag på planet på väg hem till kalla Sverige igen.
Om jag skulle få göra en egen sammanfattning på denna vecka så tycker jag att det har varit bra trots min enorma hemlängtan. Vi har gjort mycket roligt och åkt på många fina utflykter på bergen. Om man bortser från alla bråk och diskussioner (som alltid blir) mellan mig och mina syskon så har det varit skitbra. Lite dåligt väder någon dag men annars så har solen strålat så man fått solsting.

Vi åkte ju även hit för att hälsa på och spendera en vecka med Mickes mamma denna gången, så vi har käkat jordens godaste pizza på Composteana och spenderat en del tid med henne och hennes sambo.

Jag fick ju även åka hit med min syster och oavsett om vi bråkar mycket så finns det ingen annan jag hellre skulle vilja åka med. Henne gör jag allt och lite till för, livets tjej. Lilla Gosan har ju fått åkt på sin första resa nu också och allt gick bättre än vad jag trodde med henne, hur go som helst och hon finner sig i allt. Sitter där i sin vagn tyst och tittar ut.

Nu säger jag med ett leende på läpparna tack och hej till Spanien för den här gången, ses kanske snart igen.
Kram/ J

  • 601 Readers

Likes

Comments

Idag var vi uppe på ett berg och fikade, mysigt med utsikten över havet och vädret. Förövrigt så har vi inte gjort så mycket mer.. eller jo, vi firade Wilda som fyllde 9 månader och gick på stan en sväng. Gick in i en kyrka och tittade lite där, sen träffade vi på kapten Jack Sparrow.
När vi var nere vid stranden och gick förbi alla minnestorn som alla hade byggt så passade jag och min syster på att bygga ett eget till våran älskade farmor. Min lillebror byggde även ett eget men fick inte med någon bild på det tyvärr..

Nu har vi även bara 3 dagar kvar här, hoppas på att det blir sol någon mer dag så jag hinner lägga mig i solstolen några timmar och bygga på brännan haha. Tycker det är både skönt och inte att vi åker hem snart, jag får lätt hemlängtan vilket jag har nu så just nu skulle jag kunna sätta mig på ett plan hem till Sverige igen. Dock när jag väl sitter där på planet på Lördag morgon och vet att jag ska hem till kalla Sverige så vill jag bara vända tillbaka haha.

Hoppas på fint väder och bra utflykter dom sista dagarna nu så att jag får riktig solsemester nu. Hörs imorgon.
Kram/ J.

  • 578 Readers

Likes

Comments