FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE, DEL 2


För er som missat har jag redan delat med mig av första delen utav förlossningen. Den hittar ni HÄR! Annars så har ni resterande utav berättelsen här nedan..


..vi fick ett rum. Egentligen inte de rummet vi skulle ha, men dem såg jag hade ont och att värkarna blev mer täta så dem tog ett rum bara till oss som var ledigt. Dem fick undersöka mig för att se hur öppen jag var och om jag skulle få stanna eller behöva åka hem igen ett tag. Men jag hade öppnat mig hela 5 cm under tiden jag kämpat på hemma sedan vattnet gick kvällen innan. Detta berömde barnsköterskorna mig för och var väldigt imponerade över att jag klarat av som först föderska. Självklart så skulle jag då få stanna och jag fick annat att klä på mig, här släppte en tyngd över mina axlar då jag var så orolig att jag skulle behöva åka hem igen ett tag. Rätt tätt där på så bad jag om något smärtstillande, dem erbjöd mig att testa lustgasen vilket jag tyckte jag mådde väldigt illa utav och ändå var det knappt någon lustgas på.. så jag bad om något annat och jag ville ha det fort för nu börja smärtan bli outhärdligt.. jag fick epidural som alternativ istället och inom bara 10 minuters tid kom två läkare och satte den i ryggen på mig. Vilken lättnad säger jag bara, wow! Var som en helt ny människa och de trycket man hade neråt som kom under värkarna var ingenting i jämförelse med hur jag känt innan epiduralen.


Det var tillslut dax att bli undersökt igen, för att se hur öppen jag nu var. 8 cm visade sig då och på god väg till att snart N var hos oss. Strax där efter kom min bästa vän in till förlossningen direkt från jobb. Hade bett henne vara med under förlossningen dels för att avlasta M ifall han behövde ta en paus eller gå och äta så jag inte behövde vara själv, sen dels för hon redan har två barn och kunde stötta mig på ett bra sätt. Att ha M och min bästa vän där och N:s blivande gudmor var det bästa beslut jag någonsin tagit. Dem stötta mig och pusha mig så bra! Älskar er!



Tillslut var värkarna så täta och jag använde lustgasen tillslut på det högsta läget utöver epiduralen som dessutom blivit påfylld. Så två smärtstillande på en och samma gång vilket jag tyckte var underbart, vet inte hur många gånger jag sa till M och S att det var de bästa skitet dem uppfunnit, haha! Och då kan ni se mig framför er stå och vagga på golvet med lustgasen i handen och denna snygga klänningrock man fått ta på, hög som ett hus utav lustgasen typ, haha! Var verkligen helt borta utav den men det hjälpte verkligen mot smärtan.


Nu var det dax att krysta, för ut skulle hon och jag hade öppnat mig hela 10 cm. Jag ville bara få det gjort, för jag ville såklart träffa N och nu även hållit på rätt länge sedan vattnet gått, så man var rätt trött med. Eftersom jag inte varit på någon kurs för hur man ska krysta och göra under förlossningen så var jag helt ovetande. Jag hann inte gå på kursen jag var bokad till då hon hann komma innan dess. Så innan jag kommit in i hur jag skulle krysta så stod det rätt still och jag blev mer och mer utmattad. Men när jag väl fick in tekniken så hitta jag någon slags energi igen för att sen kunna komma framåt i förlossningen. Tillslut kl 19:37 så var hon ute, vår lilla Nowalie på hela 2610gram, 47cm lång och 33cm runt huvudet.

Jag sprack ingenting utan fick enbart en liten bristning då N kom ut med handen sugandes i munnen. Om hon inte gjort det skulle jag inte fått en bristning. Så där hade jag tur, var så rädd för att behövas sys en massa. Så medans dem sydde dem två stygnen som jag tror det var så njöt vi utav att kolla på vårt lilla underverk och man brydde sig inte om någonting annat. Jag förlora inte mer blod en vanlig men jag hade lågt blodtryck och blodvärden redan under graviditeten så jag höll på att svimma flertal gången och den första dygnet utav amningen med N så fick hon inte tillräckligt med näring pågrund av det så vi fick kombinera lite med ersättning. Men när jag sen blev på bättringsvägen så fungera amningen sen utmärkt och gör än idag!


N fick även en infektionsrisk då dem ”glömt” ge mig antibiotika under förlossningen. För dem menade på att det gått för många timmar från det att vattnet gick till det att N kom ut. Så vi var tvungna att stanna inne på BB i 48 timmar minst innan vi fick åka hem pågrund av det vilket gjorde mig lite irriterad att dem inte hade haft bättre koll och kunde glömma något sånt. Sen ville dem även se så jag blev stabil igen eftersom jag hade låga värden.


SÅ VAD TYCKTE JAG NU OM FÖRLOSSNINGEN? 

Ni som följt mig här på bloggen under graviditetens gång vet ju att jag i slutet var livrädd inför förlossningen och att det skulle göra sååå ont och att jag inte skulle klara det m.m.

Men helt ärligt talat så gjorde det inte alls så ont som jag föreställt mig. Visst gjorde det ont men inte så så att jag inte visste vart jag skulle bli av eller hur man ska förklara det. Jag kan ärligt säga att läkningsprocessen efteråt har jag tyckt varit kämpigare än själva förlossningsprocessen. Nu en månad senare känner jag mig hyfsat normal i kroppen igen men dem säger ju att det tar år innan kroppen helt återhämtat sig från förlossningen.


  • Nära Åstorp

Gillar

Kommentarer

sjosefine
sjosefine,
Faktiskt 😍👏
Jag saaaa ju det, att det inte gjorde så ont och att du skulle klara det! Du är grym 💪 😘❤
nouw.com/sjosefine
JennyLou
JennyLou,
Vad roligt att få läsa din berättelse! Kände ju precis som du att paniken man hade innan avtog sedan och att själva förlossningen var helt okej och definitivt hanterbar. Däremot som du säger så tiden efter förlossningen när man känner sig som en cremebrulée är påfrestande psykiskt tycker jag! Hoppas du får en underbar helg❤️nouw.com/jennylou
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229