7 rädslor inför förlossningen

Rädslan av att hon inte andas när hon kommer ut

Denna rädslan har slått mig flertal gånger. Tänk om man inte hör henne skrika när hon kommer ut, tänk om hon inte andas? Bara tanken får mig att få panik. Det vore ju hemskt som speciellt först föderska, helt ny om allt med förlossning och redan är rädd och har panik över allt annat som händer runtom en också andas inte ens barn.


Rädslan av smärtan som uppstår när man krystar ut bebis

Ja jag tror ju inte jag är den ända som är rädd för smärtan som kommer uppstå under förlossningen. Jag menar det tror jag är rätt naturligt hos oss alla. Men jag hoppas och önskar att trots att detta kommer vara en smärta som är den värsta jag någonsin haft så hoppas jag på att det går snabbt och smidigt till. Jag är rädd att jag tycker det gör så ont att jag typ bara ger upp att krysta och säger att det bara inte går eller något. Jag menar hur gör dem då? Vad händer då?


Rädslan av att man kanske spricker och måste sys när bebis fötts

Detta är också en rädsla som jag har, tanken av att kanske spricka och behövas sys mellan benen när bebis fötts. Jag tycker det låter hemskt och ryser så fort jag tänker på det. Först har man krystat ut ett barn sen ska dem på där och sy.. det måste ju vara det värsta liksom. Jag håller tummar och tår för att jag slipper det iallafall.


Rädslan av att något händer mig

Ja det kan ju också hända, att något händer mig. Det skrämmer ju såklart också en. Tänk om jag förlorar för mycket blod eller något annat oförberett helt plötsligt sker. Hur ska bebis klara sig då, hur ska min sambo klara sig? Tusen tankar.....


Rädslan av att förlossningen kommer bli igång satt 

Att förlossningen ska bli igång satt är det sista jag vill. Det skriker bara nej i mitt huvud till det.. För det första så har jag förstått mig på att det tas samma sak när man ska sätta igång en förlossning som tas när man gör en abort. Jag vill verkligen inte det.. Har även hört att det är de värsta sättet en förlossning kan gå till på. Att bli igång satt.. Och såklart när man blivit skrämd med att folk sagt så så vill man ju helst undvika det trots att det brukar oftast vara det vanligaste som händer när man ska föda första barnet. Så peppar peppar med att bebis väljer att komma ut och starta denna förlossningen själv.


Rädslan av att förlossningen kommer hålla på i hur många timmar som helst

Detta har också slagit mig, tänk om förlossningen tar hur många timmar som helst. Aldrig tar slut.. Finns där någon gräns på hur många timmar man ska hålla på innan dem gör på något annat vis eller man håller på så länge tills bebis kommit ut? Ligger man i ständiga smärtor hela den tiden eller man har stunder där smärtorna inte finns där liksom?


Rädslan över att dem inte tar en på allvar och inte lyssnar på vad man vill & önskar

Tänk om dem inte lyssnar på en när man ligger där och har ont och skriker av smärta. Eller om jag exempelvis säger eller önskat något speciellt i min journal till dem på förlossningen att jag inte vill ha ett visst smärtstillande osv. Också gör dem raka motsatsen och går emot min vilja. Jag vill ju inte behöva brottas med det samtidigt som jag ligger och fokuserar på att få ut mitt barn och kämpa igenom smärtorna.


  • Nära Åstorp S

Gillar

Kommentarer

sweetwords
sweetwords,
Det är nu dessa orosmoment som man ofta oroar sig för och vissa av dem tror jag man släpper snabbt för man hinner glömma och det är så mycket fokus på annat då man väl är där. Det kommer gå så bra, de är ju så proffisa därnouw.com/sweetwords
juliamalmgren
juliamalmgren,
Tack snälla! jag hoppas på det med och tror det är också naturligt att känna såhär i sluttampen ❤️ nouw.com/juliamalmgren
matildaborn
matildaborn,
Här kommer jag och slänger in en kommentar jättesent... men jag hade en önskan om epidural men jag hann aldrig få den och när de sa åt mig ”nu går det undan här, du hinner nog inte få epidural” så kände jag bara ”åh herregud, inte klarar väl JAG att föda utan eda?” Men wow va kroppen är cool! Man grejar ju allt! Det enda jag ville försäkra mig om var om jag fick trycka på när jag kände att jag behövde/ville och när jag fick klartecken om att få göra det så var det bara att följa kroppen. Mellan krystvärkarna så sov jag i princip. Alltså 2 minuter ungefär. Mitt bästa tips till dig är att verkligen träna på att slappna av så att du kan slappna av helt mellan värkarna. och när en värk smög sig på så tänkte jag att jag skulle trycka bort smärtan för det gjorde tametusan ondare att inte krysta i en krystvärk än att göra det. Och från ett kontrollfreak till ett annat(läste att du va det) så försök att släppa på kontrollen. Lyssna på kroppen, gör som den säger och va inte rädd. Smärtan är bra! Den för dig närmare bebis. Lycka till ❤️ nouw.com/matildaborn
juliamalmgren
juliamalmgren,
Tack snälla fina du för tipsen och för du berätta! Jag vill helst också ha epidural men har också hört att ibland finns inte tiden till det.. hoppas jag får en snabb förlossning 😣❤️ stort tack! KRAMnouw.com/juliamalmgren
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229