Rik för en kvart

I söndags kollade jag alltså på dokumentären Minimalism som förmedlade att människan ska skala ner på lyx och produkter för att finna innerlig lycka. Två dagar senare får jag en snilleblixt och besöker baren på Ritz Hotel. Huruvida jag behöver kolla igenom dokumentären ännu en gång kan vi diskutera vid ett annat tillfälle.

För att försvara mitt icke-minimalistiska beteende kommer jag självklart att försöka bjuda in er till den känslostorm som vällde inom mig när jag tog beslutet att äntra portarna till Hotel Ritz . För nånstans emellan att jag lämnade franskalektionen igår eftermiddag, och att jag skulle möte upp Morran vid place de la concorde så slog det mig att jag bara har cirka två månader kvar i denna kärlekens stad. I samband med detta uppvaknande så sken dessutom solen, och längs med gator satt fransmän på uteserveringar och sippade på cappucinos och kallt vin nedanför den krispigt Europeiskt lilablå himmelen. Uttrycket YOLO låg liksom minst sagt i den lätt nedsmutsade luften.

Så efter att jag i min promenad mot samlingsplatsen för mig och Morran passerat lyxbutiker som Hermes, Louis Vuitton och Balenciaga utan att våga gå in, vällde känslorna upp inom mig. (Som ni förstår vid det här laget rörde jag mig i de lite mer lyxigare delarna av staden.) Gatorna fullständigt kryllade av kostymnissar/or och dyra märkeskläder trängdes på de papparazziövervakade gatorna. Och nånstans mellan taxibilar med mörklagda fönsterrutor och till ljudet av dyra skor mot asfalten så slog det mig att det nu var dags för mig, tjejen i sneakers, YOLO-anda och skinnjacka, att bevisa att även jag passar in på Ritz. Precis sådan som jag är. Utan Dior-läppstift eller Birkin-väska. Dessutom hade jag läst i diverser guide-böcker att ett glas vin på Hotel Ritz är något en inte får missa under en vistelse i denna europeiska huvudstad. Så med känslan av att min tid i Paris nu är knapp, och att det är dags att leva ut det jag drömt om, så tog jag med lätt hjärtklappning några självklara steg mot det storslagna hotellets guldkantade dörrar. I huvudet hade jag byggt upp en liten historia att den rebelliska jag väntade på en gammal god vän som bodde på hotellet.

Väl innanför porten frågade jag de fyra männen som med glada miner tog emot mig i entrén, efter den bar jag läst om. De slussade mig då vidare genom den generösa hallen mot en halvfylld restaurang. Jag satte mig vid baren på den vänstra sidan av restaurangen, då halva och den lite mer attraktiva delen av stället verkade stängt på grund av "speciell" gäst. I samband med att jag sedan öppnade menyn så vaknade jag sånär upp från min "jag-ska-minsann-bevisa-att-även-jag-passar-på-Ritz"-dröm. Priserna var hutlösa för en student med uppäten matlåda i väskan. Till slut lyckades jag dock, trots dryckespriser, hitta tillbaka till min YOLO-filosofi och beställde jag in ett glas för över 15 Euro(...) ungefär i samband med att den annars vanligen försenade Mory skrev att han var på väg mot vår mötesplats. Så där satt jag nu, med plötslig tidsbrist, tillsammans med det nypåfyllda vinglaset. Det var så jag nästan skrattade åt min egna rikemansmissär där och då. Nu skulle det dyraste glas vin jag nånsin köpt dessutom behövas drickas ur på nolltid. Jag som hoppats på att jag åtminstone skulle ha tid att besöka den förmodligen överflådiga toaletten med rosdoft och perfekt avvägd sätesvärmare. Men så blev inte fallet och vinet dracks gladeligen upp samtidigt som uttrycket "Back to Reality" i tankarna tog över till fördel för YOLO. Speciellt tydligt blev detta då mitt kort smärtsamt drogs i bartendens kortläsare samtidigt som jag placerade den vita tygservetten, som jag låtsades snyta mig i, under min uppätna matlåda i väskan som hängde på stolen. En souvenir kunde jag väl ändå unna mig i detta kortvariga lyxliv som jag befann mig i tänkte jag.

Få minuter senare, och otaliga Euro fattigare, befann jag mig sedan snabbt ute bland fotografer och uppklädda världsmedborgare på gatan igen. Jag var åtminstone en upplevelse rikare försökte jag övertyga mig själv om.

Med servetten, som ni ser till höger på bilden, i väskan begav sig sedan jag och Morran mot det för kvällen egentliga målet. Där serverades friterade bläckfiskar och krämiga ostar (för ungefär samma pris som mitt på Ritz beställda vin) som förtärdes i mycket behagligt sällskap. Det något mer minimalistiska livet var tillbaka. Och Jag kände långt där inne i djupet av mitt hjärta att rik det blir jag helt klart på kärlek, vänskap, skratt, och omtanke. Punkt slut.

Gillar

Kommentarer

christinesstories
christinesstories,
Jag har aldrig varit på Ritz i Paris men det verkar ju minst sagt som ett ställe jag borde gå till. Vad händer om två månader förresten? Vart ska du flytta då?
nouw.com/christinesstories
julialysen
julialysen,
Helt klart värt ett besök. Även om dess överflöd snarare gör en nervös än impad 😉
I juni kommer jag packa väskan och bege mig tillbaka till Göteborg. Jag är tjänstledig i sex månader för studier. Så sen väntar plikten och ett lite mer varannan-månad-förhållande till Paris... Du får ge mig tips kring hur det är att lämna Paris för det lite mer "södra" Sverige helt enkelt 😊
nouw.com/julialysen