Brasserie Lipp - som hittat för återföreningar

När fredagen slog kväll i förra veckan så satte mammsen och pappsen äntligen sina sneakersbeklädda skor i den franska huvudstaden. Till slut var vi återförenade för att återigen njuta av varandras sällskap. Agendan var öppen, vår ambition var mestadels kilometerlånga promenader med diverse restaurang och cafépauser. Så på fredagen då våra magar gjorde det klart för oss att det var dags för just en såndär förtäringspaus letade vi upp ett ställe som för dagen passade våra smaklökar. Denna gång blev det ett ställe kallat Brasserie lipp som jag läst om både lite här och där. Tydligen självaste Ernest Hemingways stammishak då denna ordälskare bodde i staden.
Maten på brasserie lipp visade sig vara sådär perfekt fransk för att visas upp en första kväll i Paris för två efterlängtade svenskar. Menyn bjöd på massvis av franska delikatesser. Varsamt utvalda förmodligen, och vi fann alla något som vi gillade i den aningens överdrivet prissatta menyn.

Till förrätt blev det knivmusslor och kalvnäsa. Ja, ni läste rätt. Morrans övertygande ord, tillsammans med tanken att ”är en utomlands så är en”, gjorde att vi efter kort tvekan vågade oss på denna djurdel. Smakade väl egentligen som vilken skinka som helst. Så har Perssons tunna skivor slut på just tunna skivor, skulle de lätt kunna smyga in ett gäng tunt hyvlade näsor bland de bladtunna skinkbitarna. Det man inte vet... osv.

Till självaste huvudrätt blev det sedan ankor och korvar som gjorde oss sällskap bland potatisar och sauerkraut. En rätt som förövrigt fransmännen säger är fransk. Visserligen från de delarna i Frankrike som ligger närmast Tyskland. Men ändå.
Nästa vecka kommer jag väl få höra att pizzan eller paellan även de härstammar härifrån. Fast från områden just precis vid gränsen till Italien och Spanien...

Till efterrätt beställdes sedan detta in. Minns inte namnet på kakan, och tycker inte det känns speciellt viktigt att minnas smaken för den delen heller. Tydligen en specialitet enligt kyparen, då den till och med fick bokas redan innan vi beställt konäsan. Men dess rom-smak blir på tok för intensiv för mig. Resten av sällskapet verkade däremot nöjda och nästintill fascinerade.

Upplevelsen på brasserie lipp blev fulländad, utöver sällskapet, på grund av den helfranska atmosfären som befann sig i rummet. Typiska parisare dök upp en efter en. Och herrarna bredvid var så söta så jag var tvungen att fånga dem på bild. Hoppas de inte läser detta och blir direkt kränkta då jag varken frågade innan eller efter bild om jag fick visa upp dem för resten av världen via min omåttligt populära blogg...

Brasserie lipp får i vilket fall 4 av 5 baguetter. Härlig atmosfär och typiskt bra franskt matutbud. Att det var Ernest favvoplats väger upp det faktum att ölen var på tok för snordyr. Och sällskapet gjorde ju såklart kvällen ännu mer trivsam.

Gillar

Kommentarer

christinesstories
christinesstories,
Det ser ut som en Milles Feuilles 😍 Förresten, har du provat bakelsen Opéra? Min favorit. Eller nej nu ljuger jag. Har typ tio favoriter bland franska bakelser.
nouw.com/christinesstories
julialysen
julialysen,
ja så hette den nog ja 🙈 opera har jag inte testat. va e de för typ av bakelse?? 😊 hade behövt stanna fem pr för att testa allt 😅
nouw.com/julialysen