Min student & bal

Jag har sett att det går runt lite inlägg med throwbacks till student och baldagar, så jag tänkte faktiskt också berätta om mina ♥

Tanken är ju att ens studentdag ska vara en av ens lyckligaste dagar. Tanken med ens studentbal är ju att man kanske för första gången ska få känna sig som en riktig prinsessa. Kan jag säga att dessa känslor stod i dörren på någon av dessa dagar? Nej. Inte alls.

Jag vill helst glömma och förtränga båda dessa dagar. Inte för att jag inte blev ”uppmärksammad” som man borde, inte för att dagen i sig inte var helt fantastisk, utan för att mitt mående kommer vara det enda jag kommer att komma ihåg från min student och bal för resten av mitt liv. Balen är nog det jag har försökt att förtränga mest, just för att jag tyvärr skäms för hur jag såg ut, dels p.g.a. att jag är mitt i en depression under denna period samt svullen i kroppen på grund av mängden smärtstillande jag äter, och del för att jag aldrig fick känna den där känslan av att vara en prinsessa.

Min balklänning var min mammas brudtärneklänning från när min moster gifte sig som jag lånade, min syster flätade och gjorde i ordning mitt hår, och jag sminkade mig själv. Jag har tyvärr alltid haft en glorifierad bild av att den dagen det var dags för bal skulle jag gå till en frisör för håruppsättning & definitivt inte sminka mig själv, klänningen kan jag verkligen inte klaga på, för den är jättevacker, men kanske bara inte på mig. Menar inte att jag är jättetacksam för att min syster fixade mitt hår, men det stämde ju liksom inte med vad jag hade planerat.

Om jag aldrig har känt mig som ett svart får innan, så gjorde jag definitivt det sen minuten när vi gick upp för kullen där balen skulle hållas. Jag vill egentligen inte ens titta på korten för att jag skäms, men jag tänkte att jag skulle visa er ändå och för min egen bearbetning, det är dock med en klump i magen jag publicerar detta.

Studenten däremot var väl mer ”okej” om jag ska uttrycka mig så. Jag är fortfarande obekväm i mitt eget skinn och lika jävla svullen av de där jävla tabletterna, men jag mådde bättre än på balen iallafall. Alkoholen har ju en tendens att flöda under studentdagen, men jag var som vanligt i princip nykter. Jag tror att jag fick i mig lite champagne eller om det var rosévin som mamma hade köpt till mig på flaket, men det var allt jag drack. (Ni som som som inte känner mig så väl vet ju kanske inte att jag i princip ej dricker alkohol överhuvudtaget, dels för att jag knappt tål det längre och dels för att jag inte tycker om det.)

Vanligtvis så innefattar ju en studentdag en champangefrukost, alkohol på flaket, alkohol på mottagningen och fest senare på kvällen. Min studentdag bestod av cola till frukost, utspring, flakåkning, nykter mottagning och sen krascha i sängen klockan nio framför en serie med Anton. Jag var så trött när jag kom hem till mamma för att ha min mottagning, så att det i princip första jag gjorde var att ta av mig klänningen och krypa i myskläderna. All anspänning, all social interaktion och medicinerna jag hade tagit på morgonen för att överhuvudtaget orka stå på ett flak gjorde att jag kraschade totalt när jag kom hem och slappnade av. Jag är faktiskt än idag lite ledsen över att jag alltid lyckas hamna hemma i min säng när det planeras någonting roligt, och tyvärr så är det ju svårt att få göra om sin studentdag.

Så lyder min historia, och jag skulle tippa på att jag förmodligen är långt ifrån ensam om att känna såhär. Ville bara dela med mig, för någonstans där ute så finns det säkert någon som delar samma upplevelse och kan få lite igenkänning..♥

Edit: jag ballar ur, ni får se bilder, men inte på mitt ansikte från balen.

Gillar

Kommentarer