Självskadebeteende. Varför? Hur tar man sig ur det?
Hej fina!
Idag blir det ett till väldigt jobbigt inlägg.
Angående mitt skadebeteende jag hade för ca 2.5 år sedan.
Ja, jag skadade mig själv. Väldigt ofta. Jag skärde mig. Får ganska mycket frågor angående det pågrund av mina ärr på armarna & låren.
Varför skadade jag mig själv?
Jo, för att jag mådde fruktansvärt dåligt. Av anledningar som jag inte kommer att ta upp här tyvärr då det ingår människor som jag inte tänker hänga ut eller ens lägga min energi på. Men anledningen att jag gjorde det var för att för en gångs skull kände jag smärta där jag skärde mig istället för o känna all smärta inom mig, i mitt hjärta. Jag hatade mig själv, hur jag såg ut, hur jag var ALLT med mig själv såg jag negativt på. Jag blev behandlad väldigt illa och blev nertryckt väldigt mycket o ofta & tillslut började jag tro på dom orden och började hata mig själv. Jag ville dö.
Skadar jag mig idag? Om inte hur slutade jag?
Nej jag skadar inte mig själv idag & har inte gjort på ca 2.5 år. Och det var pågrund av att jag blev gravid med min son, jag hade något o leva för. Jag ville inte dö längre. Jag ville leva för mitt barn. Det räddade mig. Och jag kommer aldrig någonsin skada mig själv igen. När jag väl slutade skada mig själv tänkte jag varför ska jag skada mig själv pågrund av hur någon annan ser o tycker om mig? Idag låter jag ingen trycka ner mig, jag står upp för mig själv & mitt barn!
Har jag haft något annat självskadebeteende?
Svar ja. Jag har tagit 2 överdoser av tabletter. Detta är också väldigt längesen. Jag kände att jag orkade helt enkelt inte mer. Jag kände att jag gjorde alla människor en tjänst genom att försvinna från denna planet. Och än idag är jag sjukt irriterad på sjukvården. Jag fick aldrig någon hjälp för mitt mående. Trots att min mamma låg på bup sen dagen hon fick reda på att jag skadat mig själv. Dom borde hjälpt mig. Men det gjorde dom inte. Dom borde lagt in mig när jag tog överdoser men de gjorde dom inte heller, dom lät mig åka hem dagen efter båda gångerna.
Skäms jag över mina ärr?
Både ja och nej. Jag skäms över att jag skadade mig själv istället för o prata med någon som hade kunnat hjälpa mig på ett annat sätt. Jag visar aldrig upp mina ärr. Och frågar någon om dom så byter jag samtalsämne. För det är känsligt för mig. Jag sitter just nu o störtgråter pågrund av att detta är så jobbigt. För perioden jag skadade mig själv var den värsta perioden i mitt liv.
Detta är ett viktigt ämne, detta tas inte på allvar. Det finns så många människor som skadar sig själva pågrund av att dom mår dåligt. Finns massor av skadebeteenden. Vissa skär sig, vissa dricker alkohol, vissa tar droger & vissa använder sex som ett skadebetende osv. DETTA ÄR VIKTIGT!
Och till dig som har ett skadebeteende. Det hjälper inte o skada dig själv. Du är värd så så mycket mer. Prata med någon innan det är försent. Du är helt fantastiskt som du är. Va stark! Massa styrka till er och jag VET att de är tufft o sluta. Men snälla utsätt inte dig själv för detta. Det finns hjälp o få. Och ta emot den hjälpen. Massor av kärlek. ♡

Xoxo, Julia
Glöm aldrig att du duger precis som du är!