2017-03-05. Var dagen jag fick reda på att jag var gravid. Tankarna var överallt, jag blev rädd. Hur ska jag kunna vara en mamma? Men någonstans visste jag redan då att jag inte ville ta bort det. Och sen den dagen förändrades mitt liv, jag förändrades. Allt blev så mycket bättre. Alla dessa tankar om att skada mig själv och inte vilja leva mer försvann. Jag hade hittat något att kämpa för. Och helvete va rädd jag var att mista detta att få missfall.
2017-11-04 kom du till världen. Du som räddat mig. Du som gör livet så mycket mer värt o leva för. Jag gör allt för dig.
Jag är snart 20 år och ensamstående mamma. Får ofta frågan hur jag klarar det utan hans pappa. Jag klarar det. Han kanske inte har sin pappa, men han har mig sin mamma som aldrig kommer vara som hans pappa o överge honom. Jag kommer älska honom tills dagen jag slutar andas. Min Collin. Tillsammans hand i hand klarar vi allt.
Mamma älskar dig❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godmorgon!
Vaknade vid ca 08:00 av att Collin ville ha mat så gjorde en flaska o då somnade han igen en liten stund iaf 😂 men jag är pigg så ingen idé o somna om känner jag. Så vi ligger o myser i sängen😁
O ja jag är tillbaka igen!😍 tog en paus i med mitt mående o allting efter min förlossning behövde jag lägga all fokus på mig & min son.
Men nu är jag tillbaka iallafall!

XOXO

Likes

Comments

Hola Princess!

Tänkte idag dela med mig av min förlossningshistoria.

Fredagen den 3 november vaknade jag upp och var så sjukt trött på alla värkarna som jag hade haft i flera dagars tid. O varje gång jag trodde det var dax o föda o åkte in till förlossningen fick jag samma svar. Och blev hemskickad, så jag vågade helt enkelt inte hoppas mer. Gjorde som vanligt denna fredag som jag gör alla andra dagar. Men framåt kvällen blev värkarna värre. Dom gjorde så sinnessjukt ont. Så ca klockan 18.00 började jag klocka mina värkar, dom blev tätare o tätare. Skulle sedan ta ett bad för o se om det skulle bli bättre och skulle kissa innan o ser i trosorna att det är en röd slemmig klump. Slemproppen hade gått! Tänkte inte så mycket mer på det o la mig i badet. Men det blev inte bättre. Tvärtom det blev ännu värre. La mig sedan i soffan för att vila och började klocka värkarna igen. Tillslut vad det mindre än 2 minuter mellan värkarna och jag kunde inte stå ut mer. ''MAMMA RING IN NU'' skrek jag flera gånger. Tillslut ringde vi in och dom sa att vi skulle komma in. Hade inga förhoppningar alls för var säker på att jag skulle bli hemskickad igen. Åker in till förlossningen vid ca 21.00.

Kommer in till förlossningen och möts av en sköterska och får världens värk tårarna sprutar och min mamma får hålla i mig för att jag inte ska trilla ihop. Hon visar oss till ett rum och jag får göra CTG kurva för o mäta värkarna. Sköterskan går sedan iväg en stund och kommer tillbaka med ett sjukhusband. Jag frågar henne flera gånger ''åker jag inte hem förens bebis är ute nu?'' Hon svarar mig ''nej nu kommer du inte åka hem utan bebisen''. Jag blir så glad och börjar gråta. Både min mamma och bästa tjejkompis är med mig. O jag tittar på dom av lycka o säger ”nu är han snart här” & min mamma svarar mig ”Julia du klarar dehär, du är så duktig”

Sedan kollar dom hur mycket jag öppnat mig och är öppen ca 2cm. Får då en sovdos och lite smärtlindring för o kunna sova en stund i med att detta var sent på kvällen. Men att sova var omöjligt. Värkarna kom så ofta och jag kunde inte slappna av, inget av det jag fick hjälpte.

Tillslut får jag testa o bada och det gick inte heller INGENTING funkade, gjorde så ont.

Sen fick jag ryggmärgsbedövning och det hjälpte all smärta försvann typ när jag fick den sprutan. Det var så skönt. Var då öppen ca 5cm. Sedan tog dom vattnet.

Sen var det bara att vänta o vänta tills jag hade öppnat mig helt. Och det tog sån tid. Har även då börjat med lustgas

Tillslut så får dom sätta igång mig med dropp för att det skulle gå fortare, och då öppnades jag från 7cm till 10cm på bara några minuter. Och då sa barnmorskan ”nu är det dags nu får du krysta”

Jag hade så sjukt ont... Och jag var så svag. Hade inte sovit på 12 timmar o bara legat o haft värkar.

Men ÄNTLIGEN va de dags o krysta. Men i med att jag var så svag fick barnmorskan knyta ett lakan så fick jag dra i ena änden o i andre änden drog en sköterska så jag skulle få mer kraft när jag krystade. Jag skrek o skrek. Tillslut gav dom mig sockerdropp så jag skulle få lite energi. O efter en stund säger min mamma ”han har mycket hår Julia tryck nu” & jag tryckte en sista gång & jag hör ett barnskrik. Jag ser min son för första gången och bryter ihop av lycka. Jag fick för första gången upp min son på mitt bröst. Han var så fin. Min mamma klippte navelsträngen o både jag mamma & min bästavän grät av lycka av att han äntligen va här. Väntan va över.

Men han hade svalt mycket fostervatten så dom fick gå iväg o suga hans lungor för han hade svårt o andas. Men dom kom tbx ca 10 minuter senare. Förutom de gick allt superbra o han mådde superbra.

Kan säga att detta är både de värsta och de bästa jag någonsin varit med om. Det var värt all smärta i världen. Och jag är så sjukt tacksam över all stöttning jag fick av min mamma under hela graviditeten & förlossningen.

Min lilla Collin kom 4 november 2017 klockan 11:17.

3285gram 50cm lång.

Kärleken är obeskrivlig. ♥


Likes

Comments

Förlåt för dålig uppdatering men haft mke... vet ni varför?
Min son föddes för idag 2 veckor sen 😍
Förlossningen va hemsk.. gjorde så ont men tänkte skriva ett annat inlägg om min förlossning.
Men ah idag är min lilla Collin 2 veckor.
Föddes 4 november 2017 klockan 11.17 vägde 3285gram & var 50cm lång ♡
Vi är världens lyckligaste och jag har världens finaste son❤️

Likes

Comments