Jag vet knappt var jag ska börja efter detta megalånga blogguppehåll. Men jag vet i alla fall att jag behöver skriva av mig. Efter det senaste inlägget har vi åkt på magsjuka två omgångar. Första omgången var allra värst, då alla insjuknade mer eller mindre. Det började med L som låg i flera dagar framför spyhinken stackarn, hon skrek efter hjälp när det var som värst.

Jag låg också i flera dagar. Helt utmattad och med kramper och snabba toalettbesök. Sist ut blev N - kanske sämst av oss alla dessutom. Nu åkte vi alltså på det IGEN (förra veckan). Däremot var det bara N som var sängliggande, men det tar på hela familjen. Jag vabbade en av dagarna eftersom han inte kunde ta hand om pojkarna. Mina föräldrar ryckte in och tog storbarnen en stund så att jag kunde lägga minstingen och åka och handla på kvällen.

Jag längtar så mycket efter lite enklare tider nu. Jobb, stress och dålig sömn ovanpå allt. Samtidigt vill jag inte klaga, jag känner mig så otacksam då. Människor har det förstås mycket värre... Tyvärr är det svårt att se det ur det perspektivet ibland.

...

Det var länge sedan jag kände mig så avslappnad som jag gör nu. Det är så välbehövligt och skönt med jullov! Tid för reflektion och eftertanke. Jag har nog landat i att jag måste dra ner på tempot i vardagen. Det är så intensivt med tre barn samt hus och hem, och att jobba så mycket som jag har gjort i höst, ovanpå detta, håller inte i längden. Jag behöver sova och jag behöver ha ork över för mina älskade barns skull.

Vi blev ordentligt sjuka i influensan som ett avslut på detta år. Jag känner mig ödmjuk inför alla prövningar som kroppen utsätts för, men om jag kan förhindra stress och andra påfrestningar som inte är nödvändiga så ska jag försöka göra det ännu mer i vår. Jag behöver bli bättre på att respektera mig själv och min rätt till återhämtning. Livet är nu och det måste prioriteras.

🤎

Det finns inte mycket som är så fridfullt som att gå i skogen. Man brukar väl ändå säga att det är som terapi för själen? Plötsligt hör man sina egna tankar, luften känns lätt att andas och träden skuggar solen så där behagligt.

Dessutom är det fullt av naturens godis nu med. Vi har redan plockat en del blåbär och fryst in men det kanske får bli en omgång till. Vi äter blåbär varje dag.

Den vilda bebin blev matad så klart. Tyckte nog se att de flesta av oss försökte stoppa in något i hans mun så att han skulle stå still en sekund, men icke. 😅

Och denna fina djurvän skulle naturligtvis mata fåren så fort tillfälle gavs.

Barnen fick i uppgift att samla så många olika löv som möjligt. När vi kom hem rensade vi löven, och nu återstår att ta reda på vilka olika lövsorter vi har hittat. Jag tänker att jag själv kan lära mig ett & annat.

Vi har också hunnit med att handla lite grönt på Ravelsmark. Perfekt att ha massa grönsaker framme som snacks nu när alla är hemma.

Nu är det dock inte så långt kvar till jobbet drar igång igen och det är så klart med blandade känslor. Jag har varit så sentimental denna vecka - tiden har gått så fort. Min 3-åring som jag har varit föräldraledig med så länge, han är en liten grabb nu som pratar tydligt och har ett utvecklat ordförråd.

Jag älskar den här åldern, det händer så mycket i 2-3-års åldern. Vet att jag kände precis samma med hans storasyster. Vissa dagar vill man bara stanna tiden så att man får ha dem för evigt.

Nu ska bästa bästa pappa Niklas ta över föräldraledigheten. Unnar honom verkligen det.

Vissa minnen med barnen vet jag bara att jag kommer bära med mig för resten av livet. Fina, betydelsefulla ögonblick som har etsat sig fast i minnet. Så tacksam för mina älskade barn.