Bli en egen person?

Hejsan hoppsan!
Tillbaka från ännu ett kortare litet uppehåll från er på bloggen!

Nu har jag haft höstlov i en vecka, vilket har för mig betytt väldigt lite vila helt ärligt, och väldigt mycket ståhej.
Jag har klubbat väldigt mycket, träffar mycket folk och, okej då jag har väl vilat lite grann och sovit till typ 12-13 några dagar.

Även om man är riktigt förstörd nu så har det ändå känts väldigt bra.
Jag har verkligen behövt den här hetsiga veckan för att komma ifrån jobbiga tankar och bara få ha kul liksom! Det har funkat något otroligt bra faktiskt!
Har hittat tillbaka till min bästa vän Indigo också, vilket känns helt fantastiskt. Jag har alltid, som ni nog vet vid det här laget, alltid haft svårt med vänner och att upprätthålla relationer. This one was hard but worth it. That’s all I’m going to tell you.

Vi har iallafall umgåtts riktigt mycket dem senaste veckorna och haft väldigt kul ihop och det har jag verkligen saknat. Så jag är nöjd och glad. Haha.

Jag har även gått igenom en extremt stor identitetskris. (KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS)
Jag har funderat på min vikt väldigt mycket dem senaste veckorna. Jag har alltid haft det väldigt svårt med mitt utseende och idealer osv, jag har aldrig vägt som man ”ska”, alltid varit lite ”kraftigare”, haft mycket kvinnligare former än alla i min omgivning, haft jättestora bröst och jättestor rumpa. Har alltid ogillat mig själv iallafall. Det lade sig en stund under förra året och detta halvåret men nu har jag liksom kommit till insikt att jag och min livsstil har börjat bli väldigt osund.
Jag småäter extremt mycket, och jag äter väldigt väldigt stora mängder mat när jag väl äter mat. Jag har alltid något sött hemma att tugga på och känner mig alltid sugen efter något att stoppa i munnen liksom.
Sedan jag gick in i ett förhållande i mars i år, så började allt det här. Jag tror ni som är i förhållande förstår mig. Man är i det här mys-stadiet i början och myser alltid till det lite extra med varsin ben & Jerry, läsk, chips och godis i början av förhållandet. Det blir bara så typ. Och i mitt förhållande blev det för mycket. Och han slutade medans jag fortsatte och fastnade i det. Det låter så sjukt absurt men det är verkligen så sjukt farligt med socker och godsaker. Det är så sjukt beroendeframkallande.
Jag är iallafall väldigt fast i det nu, och jag kom på mig själv häromdagen när jag satt och tittade på gamla bilder på mig själv där jag var mycket mindre. Bara för ett år sedan.
Jag tittar på vågen, och inser att jag idag väger 20 kilo mer än vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Det är läskigt. Jag vill inte ens behöva ha det här problemet. Jag har aldrig behövt tänka på vikten eller kosten innan, men helt plötsligt blev det allvar liksom. Jag säger inte heller att jag är asstor och att det är farligt så som jag ser ut för jag är inte ens i närheten av övervikt. Men jag vet att jag behöver förlora dom där 20 kilona igen och börja träna kondition och motion igen, och börja äta nyttigt.

Men om vi ska bortse från vikten, så har jag också insett många andra saker jag måste ändra på. Så som mitt sätt att leva på andra sätt, mitt sätt att tänka om livet och hur allt ska vara.
Jag har alltid haft ideal-tanken att man ska ha minst 20 bästavänner, man ska ha minst 2 000 följare på Instagram och minst 300 likes på alla bilder. Man ska ha askul i skolan, på lektionerna, på rasterna, sitta med dem där 20 vännerna vid lunchen, man ska hänga med i svängarna liksom.

Men, jag är inte där. Jag vill inte vara där. Jag kan inte vara där.
Bara för att jag inte har allt som man ska ha, så betyder det inte att jag är ensam, eller att jag är en nobody, eller att jag borde må dåligt.
Jag har kommit till insikten att jag kan ju skriva ett blogginlägg på rasterna? Plugga i lugn o ro i ett av studierummen på skolan. Jag kan kolla på något avsnitt av Gossip girl. Jag kan vara den som faktiskt lyssnar på lektionerna och vinner på att vara i skolan.
På helger om jag inte har något att göra kan jag ta en promenad, sätta mig på en brygga och skriva något på datorn.
Jag är inte beroende av andra människor, och jag klarar mig perfekt utan att ha 20 personer i mitt liv att underhållas av. Det räcker med 1-2 bra vänner som man träffar ibland. Jag har ju märkt själv att den här veckan på höstlovet till och med blev lite väl mycket pga att jag varit för mycket med vänner.
Jag är inte en sån person som tycker om att vara för mycket med andra människor, utan jag klarar mig så jävla bra själv för det mesta? Och det är OKEJ!
Jag behöver bara intala mig det mer och börja agera utefter det.
Jag kan tillexempel festa till min vardag lite extra genom att åka in till stan och plugga på Espresso house och köpa något gott att dricka medans jag gör det? (Ja jag har tittar väldigt mycket på Gossip girl.)
Och ett Instagramfeed behöver inte vara exakt som alla andras? Hitta din egen stil, ditt eget filter som DU tycker om, lägg upp saker som gör DIG till den DU är, skapa något som är UNIKT för just DIG.
Det här är något jag såklart inte heller gör ännu, men jag ska verkligen försöka. Bli en egen person.

Nu ska jag sova. Ha det bra!
Kram♥️

En bild från 2 år sedan när jag var 20 kg mindre

  • Nära Dahlgrens väg , Nacka

Gillar

Kommentarer