Att man säger saker som man inte tänker på är bara något som man bara gör, alla gör det och det är bara för att inge är bättre än någon annan. Men, att säga saker som man vet kommer att såra någon med flit är inte acceptabelt, och det värsta med det är att de som säger något till någon annan inte ens kommer ihåg att den har sagt det, medans den som har fått kommentaren kommer att komma ihåg det jätte länge...

Jag tänker fortfarande på saker som folk har sagt till mig, jag kan inte glömma de sakerna även om jag skulle försöka. Det har liksom satt fast sig i mitt huvud, de sakerna som människor har sagt kanske inte är jätte allvarligt men om man får sådana kommentarer så fastnar de i huvudet ändå. En sak som hände i somras som jag tänker på extra mycket när jag skriver detta är kanske inte en jätte big deal för vissa men för mig så är det det. Det var så här: jag och två av mina kompisar hade varit på våran karate träning i en lokal som vi bara är i på sommaren och så sprang vi hem där ifrån. När vi hade sprungit ca 150 meter så mötte vi en 03:a och två 02:or som går på Mörmoskolan och som inte alltid är så schyssta, varken mot mig eller mot någon annan. När vi var precis framför dem så skrek de typ "Tja Adolfi!" och någon av dem skrek "Tja A-F!" till mig och då så skrek jag "Hej på er också!" argt till dem. När vi hade sprungit vidare och kommit ca ytterligare 100 meter så skrek n utav dem "Fan vad ful du är!" efter mig. Det sårade mig jätte mycket och jag kan inte sluta tänka på det, jag har aldrig haft ett bra självförtroende men efter den händelsen så låg det verkligen på botten och det gör det än idag... Jag förstår inte hur någon kan säga så till en annan människa. Det är något som man verkligen inte gör.

Det är sådana händelser som gör att man gråter när man ska sova, det är sådant som gör att man slutar äta, det är sådant som gör att man inte vågar göra saker som man egentligen skulle vilja göra. Man är för rädd att göra saker eftersom att man är rädd att få kommentarer, men vet ni vad? Jag har kommit på att oavsett vad man gör så kommer alltid någon att störa sig på det man gör. Oavsett om man gör det man vill göra eller inte så kommer man ändå få kommentarer av folk som tror att de är bättre än en själv.

Något som jag tycker alla ska göra i slutet av dagen är att tänka igenom de här tre frågorna:

1: Har jag sagt något som någon annan kan ha tagit illa upp av idag?

2:Har jag gjort något som någon kan ha blivit ledsen av idag?

3: Gjorde personen ifråga något mot mig som provocerade mig att säga något tillbaka eller sa jag något helt oprovocerat?

Om svaret är nej på de två första frågorna och nej på den sista så ska du inte lägga mer energi på det just den dagen, men om du svarade ja, kanske eller vet inte på frågorna så borde du tänka igenom ytterligare två frågor:

1:Vad är det jag har sagt, och vad ska jag göra för att den personen inte ska vara ledsen över det jag sa?

2: Till vem sa jag något och varför sa jag något överhuvud taget?

#Fightforwhatyoubelievein


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Tänk att 2018 kom så snabbt. Tänk att det redan är ett år sedan 2017 var, wow vad snabbt det året gick. Om jag skulle sammanfatta 2017 med tre ord så skulle de orden bli: ensamhet, glädje och vänner.

För mig så började inte 2017 så bra, jag blev ovän med min dåvarande bästa vän och jag blev utfryst i skolan, men det blev bättre. Det blir alltid bättre även om det tar ett tag... Sommaren 2017 var nog en av de bästa somrarna i mitt liv hittills, jag var med mina vänner, jag tränade, graderade mig till brunt bälte i karaten och jag upptäckte att man faktiskt kan göra skillnad om man bara anstränger sig lite. På hösten så började jag i en ny skola och fick två nya vänner, riktigt bra lärare och jag mådde helt enkelt mycket bättre än vad jag gjorde på vintern och våren 2017.

Man kan helt enkelt säga att det här året hade en jobbig början och ett helt okej slut. Nu får man iallafall hoppas att 2018 blir lika bra som 2017 var, om inte bättre. :)

#Fighitforwhatyoubelievein


Likes

Comments

Det finns mycket som gör mig arg. Krig, svält, rasism, nazism, mobbing är något som inte ens borde finnas. Vi borde inte ens veta vad det betyder. Men det som gör mig mest arg är att vi bara sitter och pratar om hur hemskt det är i världen, men vi gör inget åt saken. Jag vet att alla inte har tid, ork och möjlighet att göra så mycket. Men om alla i hela världen gjorde en god järnring varje dag, så skulle världen bli en mycket bättre plats. Jag förväntar mig inte att man ska göra en jätte grej varje dag, det enda man behöver göra är att hälsa på någon på sitt arbete eller sin skola som är ensam. Eller kanske ge en peng till en "tiggare" som sitter utanför din affär som du handlar på. Alla de där små sakerna som man inte tänker på, ger glädje till en annan människa och gör världen till en mycket bättre plats.

Jag vill hjälpa till, jag vill vara en god människa som sätter andra före mig själv. Men att vilja vara god och att vara god på riktigt är två vilt skilda saker. Att vilja vara god är egentligen inte att vara god, att vilja vara god är när du tvekar att hjälpa till för att du inte orkar men du vill för att du ska må bättre sen. Att vara god är när du inte ens tänker tanken att det är jobbigt utan bara gör det. ¨

Ingen är egentligen helt och hållet god, människan är en egoistisk och girig varelse. Vi vill alltid ha mer och mer men vi vill egentligen inte ge bort något om man inte får något tillbaka. Så man är alltså snäll mot en annan individ för att man ska må bättre själv och jag tror faktiskt inte att det går att vara osjälvisk, för då skulle vi inte ha krig på jorden.

Vad tror du?

Likes

Comments

Hej på er alla som läser min blogg! :

Förlåt att jag låter dryg men jag får väl göra det i det här inlägget. Jag är så trött på att man måste bete sig på ett speciellt sätt för att passa in och för att få vänner. Varför skulle jag vara någon som jag inte är bara för att jag ska få vänner? Varför skulle jag vilja passa in egentligen? Att vara normal är trist man måste göra som alla andra och inte göra något som klassas som konstigt, för då hamnar man utanför och passar inte in bland alla pusselbitarna i pusslet. Det blir som när man var liten och försökte få in en pusselbit och den inte passade där man provade och man började banka dit den istället. Den gick sönder men den passade in iallafall. Så är det när man försöker passa in någon stans också, man går sönder inuti sig men man passar in bland alla andra andra människor iallafall.

Jag vill inte passa in, tänk så skulle jag göra det vad tråkigt alla skulle få då, ingen skulle ha någon att hånskratta åt och jag skulle inte kunna göra det jag ville. Jag skulle bara försöka att passa in så jag skulle inte kunna göra något av det jag tycker är roligt, som karate gitarr och ha roligt med de vänner som uppskattar mig för den jag är.

Så var inte rädd för vad andra ska tycka om dig, lev bara ditt liv och ha roligt när du gör det. Folk kommer bara tycka att du är cool som går din egen väg i livet istället för att gå i alla andras fotspår.

<3 Worrying wont stop the bad stuff from happening, it just stop you from having fun. <3

#Fightforwhatyoubelievin

Likes

Comments

När jag gick i sjuan så var det en kille (vi kan kalla honom för Paul) som "mobbade" mig, eller man kan nog inte kalla det för mobbing men man kan inte heller kalla det för att han retade mig för det han gjorde var mycket värre än det...
Det började med att han kallade mig för "A-F" vilket inte jag ville bli kallad för, det var väl egentligen inte en sådanbstor grej med det men jag tyckte det.(A-F är mina initialer för Adolfi Fransson). Jag hade blivit kallad Julia A-F så länge jag kan komma ihåg (vi var två tjejer som hette Julia i min klass från förskolan till sjuan) och jag var trött på det.
Det var så allt startade. Jag sa till mina mentorer, men de sa bara att jag skulle strunta i att han kallde mig för det för att han bara tyckte att det var roligt när jag blev arg på honom. Jag blev bara arg på dem för att de sa som de sa, jag hade fått höra att jag skulle bita ihop hela min skoltid och jag tyckte att de skulle göra något åt saken medan det var så pass liten sak som den var då.

Efter ca en månad så började killarna i klassen (inklusive "Paul") ta mina saker ifrån mig på rasterna, t.ex. mina nycklar till mitt skåp och mitt pennskrin (som jag hade alla mina pennor, sudd och ibland mina nycklar i). Jag blev såklart arg på dem och sprang efter dem för att jag ville ha tillbaka mina saker, de var ju såklart mycket snabbare än mig så jag kom aldrig ikapp dem. Ibland så slängde de mina saker i soporna eller så gömde de dem så att jag fick leta jättelänge efter dem. Detta pågick ända tills i åttan då jag bytte klass...

Det var inte bara det "Paul" gjorde emot mig, men om jag skulle sitta och skriva om allt han gjorde emot mig så skulle jag skriva en 1000 sidig bok som bara handlade om det...

Det dumma med detta var att ingen lärare tog det på allvar förän i slutet av sjuan då jag och min dåvarande bästa vän bytte klass och det bara blev ännu värre än i sjuan...

Likes

Comments

Vi var på gymnasieforum igår, först med skolan på morgonen och sen var jag där med min mamma och kollade på kvällen.

. Alltså grejen är att man skulle få en klarare bild av vad man vill gå för linje och skola, men jag blev bara ännu mer förvirrad och fick bara ännu mer fundersam över vad jag vill gå.

Iallafall, efter att vi hade varit på gymnasieforum och efter att vi hade ätit så hade vi matte prov. Vi fick tillbaka dem idag, och jag kan säga att det kändes mycket bättre när jag gjorde provet än när jag fick tillbaka det idag. Jag hade väntat mig att jag skulle få ett lite bättre resultat än vad jag fick...

Men jag fick ju inte F så jag är ändå nöjd :) Plus att en lärare får inte sänka en elev från B till E på en gång så jag är ändå nöjd för det. xD


Imorgon så har vi musikprov, populärmusikens historia. Det är ändå ganska intressant att få veta hur man kom fram hit som man kom idag. Men det är så mycket att plugga på (och bra som jag är så började jag inte plugga på riktigt för än i dag...) men det känns ändå som om det kommer att gå bra för vi har en så bra lärare, man kommer ihåg vad han berättar för han berättar ifrån hjärtat och läser inte på ett papper (som vissa lärare gör).

Men nu måste jag plugga lite till om jag ska klara att åtminstone få ett C. :)

Likes

Comments

Jag har haft problem med att sova ända sen i våras. Jag sover bra i några nätter men sedan så kan jag inte somna för än ca två på typ tre-fyra nätter.
Men inatt så vet jag iallafall vad det beror på, och det är huvudvärken som jag har haft sen i söndags.

Alla säger att de blir trötta och sover bort huvudvärken när de får huvudvärk men jag kan verkligen inte sova när jag får huvudvärk.  Jag mår illa, och får typ yrsel. Om detta inte ger sig snart måste jag nog gå till vårdcentralen eller något.... (jag gillar verkligen inte att gå dit...)

Men hur som helst,  eftersom att jag ändå inte kan sova och inte kommer kunna somna så är det väll lika bra att vara lite effektiv och göra något av tiden. Vi har musikprov på fredag, så det kan jag ju plugga lite på så slipper jag plugga så mycket imorgon.
Jag kommer inte hinna plugga så mycket imorgon eftersom att jag ska på gymnasieforum imorgon kväll....

Alla gör gymnasievalet till en så stor grej (inklusive mig) men det stressar bara mer än det hjälper. Det är bättre att tänka att om man väljer fel linie eller skola,  osv så kan man ju byta, det är inte en så stor grej liksom, man kommer ändå att behöva plugga vidare efter gymnasiet dvs om man väljer ett högskoleförberedande program....

Förlåt för att det här inlägget blev så konstigt men jag behövde skriva av mig längre ite. Nu ska jag plugga och sen ska jag sova, godnatt :)

Likes

Comments

16/10-17

Jag trode att jag skulle glöma, men man glömmer aldrig.
Jo visst man kan glömma vad man åt till middag igår och vad man gjorde för en vecka sedan för det är inte så viktigt så det fastnar inte i långtids minnet. Det som fastnar i långtids minnet är de sakerna som är viktigt för just dig,  det som har hönt som antagligen är jätte roligt,  intressant eller sådant som du måste lära dig för att någon lärare på skolan säger att du kommer ha användning för det i framtiden. Men du kommer inte ens ha nytta av det om ett halv år på de nationella proven som de också skrämmer upp en för men så visar det sig att dem är jätte enkla.

Jag trode att jag skulle glömma att jag var ensam, att jag inte hade några vänner som pratade med mig, inte ens lärarna sa hej till mig i slutet av åttan. Men man glömmer aldrig. Jag trode att jag skulle glömma att alla killar var sjuka svin som trakasserar alla som enligt dem är "annorlunda".
Men man glömmer inte bara för att man byter skola. Man glömmer inte bara för att man får vänner.
Bara för att man mår bättre i nuet så betyder inte det att man inte tänker på varför det blev som det blev.
Det går nog inte en dag utan att jag tänker på varför det var just jag som var utfryst i min klass, varför just jag var tvungen att byta skola.

Jag säger inte att det var synd om mig och jag säger inte att jag är arg på de på min gamla skola, det jag säger är att man inte glömmer, även om det kan se ut som det ibland.

#fightforwhatyoubelievein

Likes

Comments

Hej, jag är Julia.
Men det har du nog antagligen listat ut, eftersom att jag har döpt min blogg till "JuliaAdolfi", det namnet är nog det okreativaste namn man kan tänka sig. Men dehöra bloggen ska inte handla om mitt bloggnamn, den ska handla om mig. Mina tankar,  mina åsikter och mina känslor.  Jag gjorde denna blogg för att jag kände för att skriva och för att jag ville dela med mig av mitt liv. Jag vet inte vad jag förväntar mig, av livet, av dig, och av denna blogg.  Jag är bara femton år och jag har inte ens börjat leva än. Men en sak vet jag, och det är att jag vill hjälpa folk att få ett bra liv och jag vill göra något betydelsefullt för världen. Jag kan inte göra något stort eller så men en liten handlig kan leda till något stort i längden.  Ellerhur?

Tidigare idag så tänkte jag på när jag var till Polen i våras med min tolerans grupp. Jag tänkte på hur det såg ut på de olika koncentrationslägrena och jag tänkte på allt vi fick se och uppleva under de dagarna. Både de glada och det ledsna tillfällena.
Jag trode att den resan skulle förändra mig till det bättre innan jag åkte, och att jag märkte att jag inte hade förändrats alls när jag kom tillbaka. Men sedan så insåg jag att man måste tänka ett tag efter att man har varit där. Man måste bearbeta det man har sett och gjort innan man kan försöka förstå (även om det är helt obegripligt) och försöka att bli en bättre människa med andra och bättre värderingar. Men så är det
Men jag har inte ens börjat bearbeta det vi i gruppen, alla tillsammans upplevde, och nu har det nästan gått ett halv år sedan vi åkte dit. Men jag antar att man har olika sätt att gå igenom saker och att det inte finns några rätt eller fel sätt att göra det på.

Ja, jag vet. Det här blogg inlägget, var jätte rörigt och jag vet inte riktigt vad jag ville med det men,  det får gå som det går och så gick det som det gick också... XD

Likes

Comments