Åh, nu känner jag att jag satt höga förväntningar på detta inlägg. Något jag pratade om på instagram visade sig vara vardag för fler än mig själv, vilket faktiskt är en fantastisk känsla och en bekräftelse på att det ibland är så givande att prata om något som är både privat och jobbigt för en själv. Problemet nu är att jag inte alls vet hur jag skall kunna ge er ett helt inlägg kring ämnet, men jag maler på i vanlig ordning utan röd tråd och en punkt så ser vi helt enkelt vart det tar oss.

Jag har alltid haft en väldigt stark känsla inom mig att jag är "annorlunda", att jag är skev (mitt favoritord förr, minns ni?) och att jag aldrig känt igen mig i någon på så sätt. Jag har aldrig känt mig riktigt lik någon. Varken de i min egen familj eller i min omgivning. Jag är inte alls lik någon av mina väninnor och jag är inte alls lik varken mina syskon eller mina föräldrar. Vi pratar inte om utseende, vi pratar på djupet och att i själen vara lik någon annan. Jag ser ju till exempel att mina syskon är väldigt lika våra föräldrar, tydliga likheter och mycket dem liksom delar med varandra. Men jag har inget från någon.

Förr har det uppriktigt "jagat" mig och stundvis påverkat mig extremt mycket. Jag har känt mig väldigt utanför i många sammanhang och har många gånger jagat en känsla av gemenskap och samhörighet. Bara önskat att en person som pratar i samma sekund får mig att känna mig "hemma", ni som har syskon (exempelvis) förstår nog vad jag menar. När ni pratar om sådant bara ni kan prata om så får man automatiskt en känsla av "hemma".

Framförallt personlighetsmässigt känns det som att alla i familjen är exempelvis golden retriever och jag är en rysk gatu-avel. Haha. När allt efter Melinas förlossning var tungt började jag hos psykolog som jag går hos än idag, hon är helt fantastisk och jag har verkligen tyckt att det är väldigt givande. Där har vi bland annat pratat om dessa känslorna jag har och att jag saknar den samhörigheten inom min familj, då det för mig har varit väldigt tufft ibland så ville jag arbeta mig igenom den tunga stenen jag burit i bröstet.

Jag har ställt så mycket frågor till mig själv, ibland känt ett "hat" mot varför jag inte är "som alla andra"? Varför är det fel på mig och varför kan jag inte bara passa in? Jag vill också vara tyst, harmonisk och mer samlad i situationer och diskussioner. Varför kan jag inte bara få vara det? Varför måste jag fungera såhär och vara såhär?

Idag är jag 26 år gammal och med åren har mycket av detta blivit lättare att hantera, men fram tills för 1-2 år sedan har det varit sjukt jobbigt att bära på dessa tankar och känslor helt ensam. Ingen runt mig har förstått heller liksom, givetvis är det svårt för dem att förstå djupet i dessa tankar. Jag har velat slita loss håret i sorg ibland. Men här står jag, starkare än någon annan gång.

Som jag skrev har jag arbetat väldigt mycket med detta i bakgrunden och jag har insett att jag är inte annorlunda, det är inte fel på mig och jag behöver inte "passa in" för att trivas. Desto mer jag arbetat med mig själv och desto bättre jag har mått, desto mer har jag också uppskattat att jag är just den jag är. Det handlar ju inte om att andra i min omgivning är rätt och jag fel, det handlar om att dem är blåa, röda och gula och jag är exempelvis grön. Många andra i min omgivning har en gråskala, det har inte jag. Har jag aldrig haft. Idag uppskattar jag hur svartvitt allting är för mig, det gör att många beslut blir förhållandevis lätta att ta. Jag tvivlar inte, jag analyserar en stund och säger därefter antingen ja eller nej. Jag säger aldrig lagom, jag vill alltid ha lite eller mycket. Jag är sällan "låg", jag är antingen glad eller pissed haha. Men vad min ryska gatuavel också gett mig är ett starkt konsekvenstänk, ett starkt rättvisetänk, en brutal ärlighet och ett jävla driv.

Viktigast av allt har jag kanske inbillat mig att kampen om att passa in varit viktig, men allt jag har kämpat för är ju faktiskt att slippa passa in. Ni kanske inte förstår hur jag menar, men vad jag vill framföra är att ni som är som jag eller har upplevt det jag skriver kring, när ni nu läser.. Om du känner igen dig så tror jag att du precis som jag egentligen inte vill passa in, min psykolog frågade mig vid ett tillfälle vad är det du vill ha som du inte har? Vem vill du vara lik? Vad är du beredd att offra av dina egenskaper för att få exempelvis "hens"? Plötsligt då så hade jag egentligen inget svar. Så jag vill nog inte passa in, jag vill nog hellre bara att alla skall vara som mig så slipper man förklara och dividera.

På väldigt kort tid kände jag samhörighet till halva min instagram-mail från människor som beskrev sina familjesituationer och plötsligt då kändes allting så fantastisk mycket lättare. Jag tror ärligt talat att detta är ganska vanligt, jag tror inte att en enda familj är komplett, åtminstone inte på djupet av insidan, däremot den sidan "folk ser", den är ju ganska lätt att manipulera.

Här kommer receptet på den goda höstsoppa vi hade igår. Det är egentligen inte något specifikt som gör den till en höstsoppa men eftersom att vi i denna familj äter den som mest på hösten så kallar vi den det haha. ENJOY!

(6 portioner)

Ingredienser:
400g köttfärs (vi äter nötfärs)
1 gul lök
2 morötter
3-4 vitlöksklyftor
1 röd paprika
1 gul paprika
8 mellanstora potatisar
2-3 msk tomatpure
1 burk krossade tomater
7 dl hett vatten
2 st buljongtärningar (vi kör ibland kött och ibland kalv)
1 msk paprika pulver
1 msk torkad oregano
Salt och peppar efter tycke

Tillvägagångssätt:
Hacka lök och riv moroten grovt. Hetta upp några matskedar olja och stek tills det mjuknar.
Tillsätt färsen och pressa över vitlöken. När färsen fått lite färg och börjar smula sig tillsätter du alla kryddor, FÖRUTOM buljong. Låt det fräsa 5 min. Tillsätt sedan tomatpuré och fräs ytterligare. Tillsätt tomatpuré och låt fräsa lite till. Se till att färsen blir helt genomstekt, annars skummar det sig i grytan när du tillsätter vattnet. Hacka paprika och vänd ned i grytan. Fräs någon minut. Häll sedan i krossade tomater, smula i buljongen och tillsätt det kokande vattnet. Krydda med salt och peppar. Låt puttra i 20-25 minuter och smaka sedan av.

Skala sedan potatisen och skär i bitar, häll ned potatisen i grytan och låt puttra ytterligare 20-25 min. Servera med gott bröd och en stor klick crème fraiche.

Hoho! Tillbaka idag igen, helt otroligt. Haha. Två dagar i rad är rekord på inlägg detta året. Nästan i alla fall. Jag vaknade dirket med en fredags-feeling imorse, om det berodde på att jag skulle till Victoria eller för att det är fredag.. Mest troligt en kombination av båda. Jag och Lottis åkte lite tidigare till Ängelholm då vi båda älskar den staden, så det var så mysigt att hinna gå en runda på stan, speciellt då på H&M Home. Hittade lite fint som jag hoppas kunna köpa nu när jag och T skall dit på hotell. Väl framme hos Victoria får jag alltid lite stresspåslag, jag blir nervös även fast jag har gjort det så pass många gånger nu. Jag förstår inte varför. Till min stora besvikelse hade även hennes hjärtformade stress-kudde gått sönder också så idag fick jag hålla i en ihopknycklad pappersboll och också i Lottis hand vid total kris. Jag blev sjukt nöjd vilket jag faktiskt alltid blir. Victoria är så otroligt ödmjuk, social och omtänksam. Hon är enligt mig en fantastisk trygg och fin kvinna. Vi babblade först en stund om livet, vad som hänt sedan sist vi sågs och allmänt sjabbel liksom. Jag fyllde även idag 1ml och har gjort sista gångerna jag har gjort, men börjar känna mig redo för att ha dem ytterligare lite större så jag skall tillbaka redan i februari denna gången, innan har jag låtit det gå ungefär 8-12 månader mellan mina påfyllningar men nu vill jag ha ännu mer effekt. Har dock gjort fillers i snart tre år och låtit mina läppar byggas upp successivt av Victoria istället för att "maxa" direkt, nu vet jag mer vad jag får för effekt och vad jag vill ha för resultat och då var detta Victorias rekommendation och för mig blir hennes ord lite lag, detta är hennes expertis så hon vet givetvis mer än vad jag gör och utifrån mina önskemål ger hon då rekommendationer.

Efter vi var färdiga hos Victoria så åkte vi direkt hem, T hade hämtat barnen så jag påbörjade maten direkt. Idag åt vi en av mina favoriträtter det är en skitgod soppa men som jag kallar för "höst-soppa" för vi äter den väldigt mycket på hösten i denna familjen, haha. Det är min favorit efter skånsk "bonnasoppa" som är en soppa min morfar gjorde ofta under min uppväxt. Så vi har njutit av god mat och har nu slagit oss till ro, ställt fram lite vin och skall bara mysa och kolla film. Kan behövas efter en hel vecka av att springa förbi varandra totalt.

Jag skall bara svara kort på de frågor jag fick gällande mina läppar på instagram:

1. Hur mycket fillers har du och vilken produkt använder du?
   Svar: Svårt att säga hur mycket fillers jag har liksom i läpparna, men jag har använt 1 ml vid tre tillfällen och innan dess gjorde jag 0.5ml när det var första gången.
2. Hur ofta fyller du dina läppar?
   Svar: Hittills har jag gjort det med 8-12 månaders mellanrum som jag skrev ovan, men nu kommer jag att göra det med ungefär 4 månaders mellanrum för jag önskar ytterligare volym på mina läppar.
3. Vad kostar det hos Victoria?
   Svar: Fullständig prislista hittar du här!
4. Har du gjort något mer än läppar hos Victoria?
   Svar: Nej, jag har endast gjort läppar aldrig något annat och jag har endast gjort läppar hos Victoria. Den dagen jag bestämmer mig för att våga mig på något annat än läppar så kommer jag dock att göra det hos Victoria, jag personligen litar inte på någon annan. Jag gjorde så otroligt noga research innan jag öht valde första gången, sedan är det bara så underbart att jag verkligen klickade med Victoria.
5. Rekommenderar du Stylage eller Juvederm?
   Svar: Att rekommendera någon något kan inte jag göra, jag har ingen kunskap kring det så det är helt fel av mig att rekommendera. Däremot kan jag ärligt säga att jag personligen av erfarenheter föredrar Stylage då jag upplevde att Juvederm inte höll lika bra på mig, men det finns inget som säger att det inte gör det för dig om du skulle ha Juverderm. Det är högst individuellt, det är två helt olika produkter så därför kan man heller inte göra en rak jämförelse. Men jag tycker du skall prata med din behandlare eller fråga på den klinik du skall till. Fråga vad dem rekommenderar, berätta mer ingående om produkterna etc och om inget annat får du testa för att sedan veta vad du hellre använder nästa gång. Men jag kan absolut inte rekommendera något.
6. Hur gör man om man vill göra läppar men absolut inte vågar?
   Svar: Ja, du... Vet inte riktigt hur jag skall svara på detta. Men jag skulle nog isfl rekommendera dig att kontakta den klinik där du hade velat göra det och be om att få komma på en konsultation, diskutera dina önskemål och hur allting går tillväga. Alternativt följ med en väninna om du känner någon som skall göra. Av en professionell klinik får du säkert bättre tips och råd, så börja med att kontakta kliniken och förklara gärna vad du är rädd för och exakt vad som "skrämmer" dig med det.
7. Vad är ditt bästa råd till någon som skall göra det för första gången?
   Svar: Mitt ABSOLUT FÖRSTA RÅD.. Är att fråga dig själv varför du gör det? För vem? Exakt vad vill du uppnå för resultat etc? Fråga dig själv helst 200 gånger, det är trots allt en behandling du gör och pengar du investerar. Mitt andra råd är att inte nappa på erbjudanden. Att det är erbjudande i sig är inget varningstecken, men om alla kliniker i närområdet tar 3000:- och dom tar 1200:- så skall du nog överväga varför så är fallet. Att redigera idag och göra samarbeten med PH-deltagare är ganska lätt så bara för att paow har gjort det är det inte lika med att dem är bäst i stan liksom. Välj noga vart du gör det. Spara hellre så att du har råd att göra det på en professionell och etablerad klinik. Tips tre skulle jag säga ta en mindre mängd första gången hellre än att köra en hel spruta direkt. Med en hel spruta menar jag 1ml. Fyll hellre på med 1ml inom 3-4 månader än att göra för mycket första gången, man har helt olika utgångsläge, storlek, form och vet därför inte alls hur ditt resultat jämfört med någon annans kommer bli, så hellre göra om inom kort tid än att stå med korvar i huvudet och ångra sig.
8. Gör det ont?
   Svar: Ja, också högst individuellt svårt att säga. För mig personligen så är det värre att tatuera sig, men min underläpp gör dock ont. Min överläpp känns inte alls. Jag känner verkligen ingenting mer än då och då när själva produkten förs in, men då är det inte nålen som gör ont. Underläppen däremot gör allt lika ont, men sedan har jag också fött två barn ett vaginalt och ett med kejsarsnitt så skulle ju inte kalla detta för "smärta" direkt. Haha. Och vill du göra det så är det definitivt värt ett nyp eller två. Ha med dig en vän som tål handsvett bara.

Tack för att ni har läst och jag rekommenderar er verkligen att följa Victoria på hennes instagram: VictoriaClinic och för att komma direkt till hennes bokningssida, priser och information: tryck här!