Veckans tacksamhet:


Samtal med kurator och psykolog:
Det var riktigt skönt att prata med någon om min utmattning, hur jag ska tänka/göra. Vad som kan vara positivt/negativt men också prata om andra saker i privata livet som ger mig ångest. Jag har mycket dödsångest på senare tid pga Corona och släktingar som har gått bort. Är nästan varje dag rädd för att: sista gången jag såg mina mor- och farföräldrar var för 2-3 år sedan... Jag lovar er, jag hade gett en arm för att kunna vinka till dem från gatan och prata på distans. Tidigare var jag rädd pga att jag är i riskgrupp men nu skiter jag i det. Vill träffa mina nära och kära.

Egen tid:
Att jag har kunnat ha en vecka med egentid, utan tider att passa. Även om jag vaknar innan 07:00 varje dag så har det varit skönt att ligga och dega sig i sängen.

Mitt mod:
Att jag äntligen vågade gå ut och jogga trots min ångest och rädsla för att jag ska skämma ut mig, se dum ut eller skada mina knän ännu mer. Visst gör det ont i knäna när jag springer men det är en smärta som aldrig kommer försvinna och jag har lärt mig leva med det, kommer lära mig springa med det också.

Vänskap som håller:
Vänner kommer och går men den mest speciella vänskapen är när man inte har träffats på länge men ändå har en lika bra relation. Vänner som bryr sig på riktigt, som frågar hur man mår, som ber en höra av sig när man är hemma och som kan prata om allt även fast man inte är i samma livsstadie.

Hundar/Min hund:
Snälla någon, hundar är ALLTID det bästa som finns och som har hänt mänskligheten. När jag mår dåligt på något sätt så får min hund att tagga till och orka. Jag vill liksom vara en människa som min hund tror att jag är, han förtjänar iallafall det för han är bäst ❤️

Visst är han söt min lille plutt? Sötaste chihuahuan i världen om ni frågar mig 💁🏻‍♀️.

Vad är ni tacksamma för denna vecka?

#bestofnouw

-/ Jovana

Likes

Comments