Jag har ju som sagt testat hypnos två gånger nu, och gillar det verkligen även om det inte alls var som jag trodde. Jag kommer testa en tredje gång snart, och sannolikheten är stor att det kommer att bli ännu flera gånger. Men nu tänkte jag skriva lite om hur det var, hur det gick till helt enkelt.

Första gången:

- Hon som hypnotiserade mig började med att berätta lite kort om det, minns inte vad hon sa. Vi hade även haft ett samtal innan om hur det skulle fungera osv, så det här var bara väldigt kort.

- Sedan bad hon mig stirra på min hand, och fokusera på en punkt. Jag skulle göra det länge, på samma punkt hela tiden, medan jag lyssnade på henne. Efter ett tag fick jag stänga ögonen.

- Därefter lyssnade jag bara när hon pratade. Hon pratade om många olika saker och bad mig föreställa mig olika saker, att jag gjorde någonting eller var på en speciell plats osv.

- Den här gången var fokuset min fobi, även om hon även pratade om andra saker och det handlade även mycket om självkänsla. Just biten med fobin kändes lättare än väntat, men ändå energikrävande på något sätt.

- Ärligt talat minns jag inte så mycket av allt som sades osv, men mot slutet var det en väldigt intressant del. Därefter blev det intensivt, när jag skulle se någon vänta på mig, och min mormor var den första som dök upp i huvudet. Jag pratar om henne dagligen nästan och tänker på henne ofta, men den här gången blev det oväntat känsligt.

- Efteråt var jag extremt trött. Det hade gått 30-40 minuter men kändes som 10. Det var lite intressant faktiskt, speciellt med tanke på att jag kände mig så ”vaken” hela tiden, kliade mig emellanåt och råkade tänka på annat ibland. Ändå gick det så otroligt fort.

Andra gången:

- Den här gången gillade jag det ännu mer. Vi började med att prata om hur det varit sedan sist osv, sedan började vi. Den här gången låg fokus mer på självkänsla osv, vilket märktes. Det kändes också mer lättsamt, men ändå effektivt.

- Jag fick göra en ”ankring” genom att föreställa mig en drömplats och samtidigt pressa på ett speciellt finger. Innan dess gick jag till platsen och skulle känna mig stark, trygg, orädd osv.

- Därefter följde samma del som gången innan, en del jag verkligen gillar där jag säger ”hejdå” till allt som håller mig tillbaka. Men efter det kom en utmanande del igen, om än säkert effektiv.

- Vid två tillfällen började jag gråta, faktiskt. Det ena var när jag skulle träffa mig själv som barn, och säga till mig själv att allt kommer bli bra. För mig var det självklart att det var mitt 9-åriga jag som behövde höra det, efter mormors bortgång. Andra gången jag grät var när jag skulle se mig son, jag vet inte varför det var känsligt men det var verkligen det.

- Efter den här gången kände jag mig dock inte alls trött, utan tvärtom väldigt pigg och glad. Det satt i flera dagar efter, och framför allt kände jag mig starkare efter det. Det går inte att förklara, men jag mådde verkligen bra.

Nästa gång vill jag på ett sätt fokusera på fobin igen och bli helt klar med den, eftersom det var den som var anledningen till att jag testade hypnos. Samtidigt gillade jag andra gången bättre och kände mer efter den gången. Hur som helst så är jag nyfiken på hur det kommer att kännas nästa gång, och framför allt efter den gången.

Förra veckan testade jag hypnos för andra gången. Jag vet faktiskt fortfarande inte vad jag tror om det, om det fungerar och vad det har gjort för skillnad. Det är jättesvårt att sätta fingret på vad det har gjort, eller om det har gjort något men... jag tror verkligen att det gör någonting. Och jag gillar det, faktiskt.

Jag testade hypnos för min fobi, och hittills är det svårt att säga om det fungerade för det. Jag är ju mer orolig i vissa perioder och mindre orolig i andra, så kanske har det bara varit en bättre period, eller kanske så har det faktiskt fungerat. Det är nog någonting som tiden får utvisa.

Förra gången låg dock fokuset på självkänsla och självförtroende, och på att må bra i allmänhet. Och där känner jag faktiskt att det gör skillnad. Jag var inte trött efter den här gången heller, förra gången var jag tvungen att lägga mig och vila direkt efteråt och var helt slut, men denna gång var jag jättepigg!

Något som känns märkligt, men ändå inte kanske, är att jag blir väldigt känslig under hypnos. Till saken hör att jag inte känner mig särskilt "borta", på sin höjd väldigt avslappnad och lugn. Men jag tar verkligen till mig det hon som hypnotiserar mig säger, eller det känns som det i alla fall. Dock säger ju inte hon något specifikt, utan det är min hjärna som tar fram bilder utifrån henne instruktioner, och det gör mig väldigt känslig.

Den här gången började jag faktiskt gråta lite vid två tillfällen, pinsamt nog. Jag brukar inte börja gråta så lätt annars, och inte av sådana saker, så det känns på ett sätt helt orimligt. Samtidigt är det något med känslan under hypnosen, att jag känner mig sårbar på något sätt, och att allting blir ganska... starkt, eller något.

Jag kan göra ett separat inlägg senare och berätta mer om hur hypnosen fungerar i praktiken, vad som sägs och hur det känns, hur lång tid det tar, hur lång tid det känns som det tar och vad man gör osv. Men efter denna andra hypnos har jag faktiskt mått väldigt bra, varit ännu gladare än vanligt och framför allt varit nöjd med mig själv.

Det känns nästan fånigt att säga så, att jag faktiskt mår bättre med mig själv efter det och att det känns som om min självkänsla och självförtroende har blivit bättre. Men det är faktiskt så det är, eller det är så det känns i alla fall. Med hypnos behövs inte så många sessioner, och jag förstår varför för det går verkligen djupare än annan terapi. Jag funderar dock på att boka en tid till, men vi får se om och i så fall när det blir.

Här kommer en favorit i repris (favorit för mig då): Hälsolistan. Jag älskar frågor, och jag älskar hälsa, så detta passar ju perfekt. Även om jag har gjort den minst en gång tidigare. 😅

1. Hur mår du rent fysiskt, idag?

Bra, skulle jag nog säga. Ingen värk någonstans och allting känns bara bra, faktiskt.

2. Hur mår du rent psykiskt, idag?

Med både GAD och UMS på ”meritlistan”, bland annat, så är det väl inte alltid jättebra. Men senaste tiden har varit bra ändå.

3. Vad är hälsa, enligt dig?

Allt, i stort sett. Allt kan kopplas till hälsa på något sätt nästan. Men i korta drag är det hur man mår, hur både kroppen och huvudet mår. Men det är svårt att beskriva något så otroligt brett.

4. Vad borde du göra mer/mindre av för att maximera din hälsa?

Träna oftare, framför allt. Det finns väl säkert mycket mer, men det är främst det jag tänker på just nu.

5. Vilken är din värsta sjukdom/olycka som du har varit med om i livet?

Oj, den är svår. Jag har varit sjuk ganska mycket och provat på en hel del, men ingenting har känts SÅ illa (även om en del saker har kunnat bli det).

Skulle kanske säga det jag opererades för 2014 då, som egentligen inte låter som en stor sak, men som ändå hade kunnat sluta illa.

6. Skulle du kunna tänka dig att jobba inom vården?

Inte som sjuksköterska eller liknande, men jag ville bli t ex beroendeterapeut och idrottsterapeut när jag var yngre. Och jag kan tänka mig att jobba med hälsa i framtiden, som hälsoinspiratör eller kostrådgivare eller något.

7. Har du någonsin åkt i en ambulans?

Nej, bara sjuktaxi då alla ambulanser var upptagna.

8. Skulle du hellre vara skadad i musklerna och inte kunna träna på ett helt år, eller vara konstant täpp i näsan i ett helt år?

Eftersom jag redan är så dålig på att träna ändå så får jag väl säga det… även om det vore surt. Jag hatar att ha svårt att andas så ett år med nästäppa skulle jag inte orka.

9. Hur ofta besöker du tandläkaren?

Det varierar mycket, men oftast någon eller några gånger per år.

10. Vad anser du om psykofarmaka, kosttillskott, Ipren osv?

Allt detta är ju så olika saker. Kosttillskott är fantastiskt, psykofarmaka kan vara viktigt ibland och Ipren (Alvedon för min del) är väl bra ibland.

11. Du behöver tala med en läkare/psykolog. Vill du hellre träffa personen face to face eller kan du tänka dig ringa ett samtal och prata med läkaren över mobilskärmen?

Jag tar nästan alla mina tider med läkare och psykolog på telefon/videosamtal/chatt, men mest för att det är svårt att få tider till vårdcentralen. För mig spelar det ingen roll egentligen.

12. Är du en morgon eller kvällsmänniska?

Kvällsmänniska, utan tvekan.

13. Hur får man dig på bra humör?

Man är på bra humör själv. Jag påverkas extremt mycket av andra människors humör, tyvärr. 😅

14. Springa, lyfta vikter eller yoga?

Oj, jag vet inte. Inget av det? Eller vilket som? Hade jag haft bättre kondition hade jag nog sprungit, så jag tar det.

15. Prata känslor/problem med dina föräldrar, vänner eller psykologen?

Det beror nog på vad. Pratar mest med min sambo, men pratar nog ganska ofta med mina föräldrar också. Och ibland med vänner.