Header

Hej igen! Jag vet att jag har varit borta ett tag, men jag har varken haft tid eller internet för att hinna lägga ut någonting under min resa. Under januari månad var jag alltså iväg på en resa genom nordöstra Brasilien tillsammans med ungefär 50 andra utbytesstudenter. Det var en bussresa och jag har räknat ut att jag har suttit i bussen i ungefär 170 timmar. Det är 7 fulla dygn eller 14 dagar, det fick mig verkligen att inse hur stort Brasilien egentligen är. Eftersom det var så himla mycket saker jag gjorde kommer jag dela upp resan veckovis och beskriva dag för dag så jag får med så mycket som möjligt.

Dag 0, Chapecó: Min resa började på torsdagen då jag lämnade min stad Lages och åkte tillsammans med Barbara, min syster Carol och hennes pojkvän Fernando till Chapecó, där bussen skulle plocka upp oss under nästa dag. Vi var ute och hikiade under dagen och på kvällen sov vi hos en familj som är nära vänner med min värdfamilj.

Till vänster under vår hiking, till höger jag, Barbara och dottern i familjen där vi sov

Dag 1, buss: vi vaknade tidigt och hela familjen vi sov hos var uppe och hade gjort frukost för oss klockan 5 på morgonen, de var så gulliga. Väl vid busshållplatsen var bussen 2 timmar sen, ett återkommande problem under resan, det var inte många gånger bussen var i tid. Alla utbytesstudenter hade så mycket energi under de första dagarna i bussen, det pratades, spelades hög musik (mest på spanska och franska då det var störst grupp av personer som talade de språken) och dansades vilket gjorde det in princip omöjligt att sova. Vi satt i bussen under 19 timmar och kom fram till första hotellet, där vi sov tre timmar och sen tillbaka till bussen igen.

Dag 2, buss/Brasília: vi spenderade 14 timmar i buss och på kvällen kom vi fram till Brasília, Brasiliens huvudstad. Detta är en ganska speciell stad, för den byggdes enbart för att bli den nya huvudstaden. Brasilien har haft två andra huvudstäder före denna, Salvador och Rio de Janeiro, men så bestämde sig en president sig för att bygga en helt ny stad mitt i ingenstans som skulle bli den nya huvudstaden. Därför är allting i Brasília väldigt organiserat, hela infrastrukturen är liksom lite för perfekt, därför är mysigt det sista ordet jag skulle använda för att beskriva denna plats. Landet står fortfarande i stora skulder än idag för utgifterna av byggnaden av Brasília.

Dag 3, Brasília: under morgonen hade vi ett möte där ledarna gick igenom planeringen och alla regler. Efter det åkte vi vidare till några turistattraktioner, vi var vid två kyrkor, presidentens hus och Nationalkongressen där Brasiliens politiska ledning jobbar. Det är väldigt mycket korruption i Brasilien och presidenten är inte alls omtyckt, och både vår ledare och min värdfamilj pratade högt illa om politikerna och frågade varför jag inte slängde in en bomb i kongressen. Det är väldigt annorlunda att höra vuxna prata så illa om dess ledning, i Sverige måste alla lärare mm vara neutrala och vi pratar inte ofta illa om vår regering med folk vi knappt känner.

Vid de olika turistattraktionerna vi besökte

Nationalkongressen i Brasilien

Dag 4, Brasília/buss/Luis Eduardo Magalhaes: på morgonen åkte till ett minneshus för någon tidig president, liknade ett museum. Om jag ska vara helt ärlig var Brasília den stad jag tyckte minst om, då aktiviteterna vi gjorde där inte var så roliga. Jag tycker inte om att besöka museum och kyrkor, jag är inte så mycket för att bara gå runt och ta kort och läsa när jag reser, jag föredrar att hitta på saker. Men det är väl en del av resandet också. Efter det var det tillbaka till bussen igen. Efter ungefär 7 timmar kom vi fram till en liten stad som kallas Luis Eduardo Magalhaes där vi spenderade natten.

Vid minneshuset och senare på kvällen i Luis Eduardo Magalhaes

Dag 5, buss/Lençóis: vi stannade bara på det hotellet en natt och tidigt på morgonen åkte vidare i bussen. Vi kom fram till Lençóis efter 12 timmar och åkte direkt till Pai Inacio Hill, som är höga klippor där vi skulle ta bilder. Det gick dock inte då det började ösregna så vi åkte tidigare till hotellet istället. Byn där vi bodde var så fin, men vägarna var så dåliga att vi inte kunde åka hela vägen upp till hotellet med bussen, utan vi behövde gå under 20 minuter för att komma dit. Det är ganska vanligt i Brasilien att det finns väldigt fina och lyxiga ställen mitt i ett fattigt område, vilket var fallet med denna by och vårt hotell. Hotellet var jättefint och middagen vi åt där var helt fantastisk. Detta var helt klart en av mina favoritstäder! På kvällen hade vi dansklass där vi dansade funk (vilket är väldigt stort här i Brasilien), jag är inte mycket för att dansa men det var ändå kul.

Landskapen vi åkte igenom var så fina, så annorlunda från hur det ser ut i Sverige. Till höger då jag och Barbara köpte glass när det regnade och vi väntade på att bussen skulle komma för att plocka upp oss

Dag 6, Lençóis: på förmiddagen åkte vi till en grotta som kallades Gruta da Lapa Doce. Efter det åkte vi till en typ av vattenpark vid en sjö, där vi snorklade, paddlade kanot, åkte zipline, åt açai och badade. Det var inte så mycket folk där och jag hade så kul med mina kompisar, det var verkligen roligt att få spendera eftermiddagen där. På kvällen var det en show med capoeira, vilket är en kulturell sport som är en blandning av sång, dans och fighting.

Först i grottan, sen vid sjön och till sist capoeira

Dag 7, Lençóis: denna morgonen åkte vi tillbaka till klippan där det regnade när vi var där första gången. Nu var vädret bra och utsikten där uppe var jättefin och vi tog många fina bilder. Efter det hade vi två timmar att äta lunch och strosa runt på gatorna i byn, och oj vad fint det var! Det var massa färgglada äldre byggnader och allting var så mysigt. Efter det gick på en minihiking till Riverao do Meio, vilket är en natural vattenslide, där vi simmade och hade det allmänt bra.

Vid Pai Inacio Hill

Den naturliga vattensliden

I jättefina Lençóis

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hur är det man säger, new year new me? Riktigt så tänker inte jag, men det är roligt med ett nytt år och massa nya möjligheter. Jag spenderade nyår vid stranden med hela min familj inkluderat min bror och hans fru som jag träffade för första gången under denna veckan, för de bor i Chapecó några timmar från min stad Lages. När man reser till stranden här i Brasilien bor man oftast i en lägenhet, vilket även vi gjorde. Min familj har just köpt en ny lägenhet, den är helt nybyggd och fräsch. Det är helt smockfullt med lägenheter vid städerna med stränder, dem går nästan hela vägen fram till att strandkanten börjar. Det är semestertider just nu så det var massa folk så att hitta en ledig plats vid stranden var inte lätt.

Jag tänkte mig att fira nyår här skulle se ut på ungefär samma sätt som hemma i Sverige. Men det var förvånansvärt många små saker som skiljde sig åt. Till exempel har dem en tradition med färger vad man vill uppnå i det nya året. Rött står för kärlek, vitt för fred, gul pengar och så vidare. Man ska då klä sig i den färgen/färger som symboliserar det man önskar. Min kompis berättade detta för mig för ungefär tre veckor sedan, men jag trodde inte att folk verkligen gjorde det. Men på nyårsafton dekorerade personer sina lägenheter med ballonger i olika färger, majoriteten var vitt och gult. Nästan alla hade på sig vita kläder, för att visa att de vill ha fred, Jag har alltid på mig svart på nyår, vilket var vad jag hade packat med mig. Min bror visste inte exakt vad svart betydde, men det sa han att jag absolut inte kan ha på mig, att det inte alls skulle ge bra lycka. Jag tror inte så mycket på sånt så jag ignorerade det och hade på mig svart ändå haha.

Själva nyårskvällen spenderade jag med min familj och vi åt en jättegod middag som min mamma lagat hemma i lägenheten. Innan tolvslaget gick vi ner till stranden där vi sedan tittade på fyrverkerierna. Folk var ute vid stranden och festade hela natten, så typiskt brasilianare.

Imorgon åker jag iväg på ytterligare en semester, jag ska åka upp till nordöstra Brasilien till städer som Rio de Janeiro, São Paulo, Salvador med flera. Jag är så taggad, det ska bli så himla roligt och jag ska vara iväg en hel månad. Jag kommer ta massa kort, men vet inte hur mycket tillgång jag kommer ha till wifi men kommer försöka lägga upp något här på bloggen då jag har möjlighet.

Min bror Diego till vänster, min systers pojkvän Fernando till höger om honom och Diegos fru Camilla i solstolen

Hela min familj, jag till vänster sedan Camilla, Diego, min syster Carol, Fernando, min mamma och sist min pappa

Fyrverkerierna nere vid stranden och middagen som min mamma lagade på nyår. Till höger kan du se hur lägenheterna är dekorerade med ballongerna

Likes

Comments

Nu har jag firat min första jul utan min familj hemma i Sverige. Det var faktiskt inte så tragiskt, julen är inte jättespeciell för mig om jag ska vara helt ärlig. Men det var annorlunda! Jag kan börja med att säga att det inte alls är samma julstress här i Brasilien som det är hemma i Sverige. Man köper inte lika mycket julklappar här, det är mest föräldrarna som köper till sina barn. Jag pratade med min kusin och hon hade inte köpt presenter till någon, det skulle nog aldrig hända i Sverige. Min familj gav mig faktiskt några klappar, jag hade inte räknat med att få någonting alls så jag blev väldigt glad.

Största skillnaden att fira jul här är nog alla förberedelser innan jul. Jag hade nada julkänslor. Det var ingen advent, ingen lucia, inga pepparkakor, ingen glögg, ingenting sådant alls som stärker förväntningarna inför julen. Det är också väldigt svårt att tänka sig att det är jul mitt i sommaren, med 30+ grader och strålande sol. Det ska vara mörkt, kallt och helst snö. Men även om det alltid regnar på julafton hemma i Sverige myser vi ändå till det med julbelysning och tända ljus, belysningen såg mer ut som ett skämt här nere. Så det kändes som om det inte var någon jul i år, bara två dagar som jag spenderade extra mycket tid med min familj.

Tidpunkten för julfirandet är annorlunda här också. Julen firas på natten mellan julafton och juldagen, då Jesus ska ha fötts skulle jag gissa. Vi åkte inte förrän kl 21 på julaftonskvällen till min mosters hus där vi firade med min mammas familj. I min familj hemma i Sverige träffas vi alltid vid 13 tiden och spenderar hela dagen tillsammans, så det är en ganska stor kontrast. Jag anser att de firar jul som nyår här, för vid tolvslaget till juldagen gick alla runt och kramades och önskade varandra god jul, precis som man gör vid ett nytt år. Fast allting sker alltid väldigt mycket senare här, brasilianare både börjar och slutar festligheter betydligt senare än svenskar.

Jag hade höga förväntningar på julmaten, då maten här i Brasilien är helt fantastisk. Men jag har börjat inse att de äter samma mat hela tiden, så maten var inte så annorlunda på jul som de är de andra dagarna. Det bestod mest av var ris (självklart), kyckling och sallad. Jag har nog aldrig ätit ris vid denna högtid förut, jag saknade verkligen potatisen och rödbetssalladen. Det är typiskt att äta kalkon här på jul, men det är tydligen väldigt torrt så min familj föredrar kyckling. Det finns inte mycket mer att säga om maten, det var liksom inget speciellt. Visst det var väl gott, men den svenska julmaten slår det varje dag i veckan.

Den "typiska brasilianska julmaten" och självklart supersöta efterrätter efteråt

Vid julklappsutdelningen är det vanligt i Sverige att alla sitter ner tillsammans och även om det inte finns några barn har någon en tomteluva och läser upp namnet paketet är till. Men här befann sig alla vid matborden och folk gick bara runt och delade ut de presenter de köpt. Det var lätt kaos, folk gick runt och delade ut massa julklappar överallt. Så kallad Secret Santa är nästan en större sak än vad den vanliga julklappsutdelnignen är. För er som inte vet vad Secret Santa är så innebär det att man har en hemlig person inom en grupp av deltagare som man köper en julklapp till. Alla har var sin person så alla får var sin present. Vid själva utdelningen börjar någon tala inför alla andra och ska beskriva dens hemliga kompis och så ska de andra gissa vem det är. Jag tycker det är ganska tråkigt, men det är väldigt omtyckt här.

På juldagen firade vi jul med min pappas familj, med traditionell churrasco (BBQ). Båda mina föräldrar har väldigt stora familjer, min mamma har fyra syskon och min pappa har sex, inklusive massa kusiner, hustrur och män. Så på juldagen hade de hyrt en lokal där vi var säkert 30 pers. Familjekärleken är ju som alla vet extra stor under jul, och familjen är betydligt högre prioriterad här i Brasilien än i Sverige- så den var extremt stor här. Det var fascinerande att sitta och se kusiner vara lika nära som syskon och hur alla verkligen njöt av varandras sällskap. Festen på måndanen höll på i 9 timmar och det var en sån himla härlig stämning under hela dagen/kvällen. De hade med instrument och hade mikrofon på en liten scen där de spelade musik. De fick till och med upp mig och jag stod och sjöng julsånger på svenska med hela den stora familjen dansande framför mig. Det var en magisk stund och jag kände mig verkligen lycklig då. Att sjunga är en av mina sämsta talanger och jag gör det aldrig inför folk, så att jag sjöng inför allt det folket var en stor sak för mig och jag bjöd verkligen på mig själv. Jag hade väldigt roligt under dessa två dagar av julfirande och det var kul att uppleva något annorlunda, jag vet att jag kommer uppskatta julen och all dess mat hemma i Sverige nästa år betydligt mycket mer än vad jag gjort tidigare.

Under juldagen i lokalen de hyrt. Jag bakade lussekatter för att bidra med lite svensk julstämning och de var väldigt omtyckta. Vi sjöng även några sånger tillsammans på juldagen, denna sången är Happy Xmas på portugisiska

Min pappa stod för den typiska churrascon och på bilden är även min systers pojkvän

Likes

Comments

Jag tyckte det var dags att skriva ytterligare ett blogginlägg, jag är så ledsen över min dåliga uppdatering jag ska försöka skärpa mig. Mitt liv rullar på här nere och allt är finfint. Jag trivs ännu bättre med min familj, har börjat känna dem bättre och är väldigt mycket mer bekväm med dem också. Tror jag glömde skriva det i mitt förra inlägg, men sedan två-tre veckor har jag nu sommarlov. Jag trodde att jag inte skulle ha någonting att göra på dagarna, men på något sätt lyckas jag ändå fylla ut dem, vilket är skönt. För två veckor gick jag till simhallen och simmade för att få lite motion, men efter ett tag kom simtränaren som hade en vattengympa lektion fram till mig och frågade vart jag lärt mig simma. Sedan erbjöd han sig att ge mig tips och trix och bad mig komma till simhallen varje morgon kommande vecka, vilket jag gjorde. Så nu har även börjat simma, min tredje nya sport här, och har tydligen en av statens bästa simtränare som hjälper mig med min teknik. Han har tränat Sarah Sjöström när hon var i Brasilien och tränade inför OS, vilket är ganska coolt. Det är så typiskt brasilianare att göra en sådan sak, inte just i detta läget utan det händer hela tiden, bara gå fram och börja prata med en främling och det leder ofta till något jättebra. Det skulle aldrig hända i Sverige, vi är så reserverade att prata med främlingar där. Förra veckan vann jag också en tennisturnering (det var inte något så seriöst, bara en intern turnering inom klubben, men ändå) vilket var roligt.

I helgen var alla utbytesstudenter samlade i Lages och vi hade ett litet miniläger. Vi var ute på sightseeing och såg "viktiga" delar av staden och tog sååå många kort. Seriöst överdrivet mycket kort, det var nästan så att mina kinder krampade på kvällen efter att behövt le så mycket. Jag pratade även med en kille som var utbytesstudent i Sverige för tre år sedan och det är verkligen så konstigt att prata svenska med någon face to face. Klart jag pratar svenska när jag ringer hem till Sverige, men det är en helt annan sak att prata med en fysisk person än en dator. Jag har inte pratat ordentlig svenska på över fyra månader och jag kände inte ens igen min egna dialekt och jag fick tänka efter innan varje ord jag sa. Han jag pratade med hade glömt mycket av sin svenska, så jag sa inte mer än några meningar, jag önskar att jag hade kunnat prata mer. Det kommer bli så konstigt att komma hem igen och förstå vad alla runt omkring mig pratar om och kunna kommunicera på ett ordentligt sätt. Klart jag förstår vad folk säger här också, men det är skillnad med ett språk man pratar flytande.

Det kommer hända massa roliga saker för mig nu den närmaste tiden. I helgen är det jul, dagarna efter åker jag till stranden med min familj där jag ska fira nyår och sedan i januari åker jag iväg till nordöstra Brasilien till städer som Rio de Janeiro och São Paulo tillsammans med alla andra utbytesstudenter och kommer vara borta en hel månad, det kommer bli så coolt. Jag är verkligen så taggad!! Ha det fint:)

Min trofé från tennisen till vänster, simhallen där jag simmar till höger längst upp, längst ner till vänster jag som spelar tennis

Det var invigning av utomhuspoolerna på en klubb där min pappa är vice president (där jag simtränar) och det var massa saker som hände på klubben under den dagen. Självklart var det churrasco (brasiliansk bbq) och min tallrik så seriös ut som på bilden, jag åt bara massa kött. Det var helt fantastiskt.

Några bilder från helgen med de andra utbytesstudenterna

Likes

Comments

Som jag har skrivit i tidigare inlägg kommer jag att bo i tre olika familjer är nere i Brasilien. I slutet av november flyttade jag till min andra familj, som jag har bott med i ungefär två veckor nu. Det är så annorlunda! Min nya familj ser dock exakt likadan ut som min första (ironiskt nog), med min mamma Marcia, pappa Paulo (ännu mer ironiskt att mina två första pappor har samma namn), syster Carol och min bror Diego. Precis som i min första familj är mina föräldrar lite äldre, i 60 års-åldern och min syster är 28 år och hennes bror är äldre och bor inte längre hemma. Jag har faktiskt inte träffat min bror än för han bor i en stad ca 5-6 timmar från min stad Lages, men jag kommer träffa honom över nyår. Min pappa och syster jobbar på samma bank, vilket jag tror att min pappa äger men jag är inte helt säker. Min mamma jobbar inte längre, hon är hemma och fixar i huset under dagarna. Det är ganska vanligt att kvinnan i äktenskapet slutar jobba tidigare än mannen, båda mina kompisar Barbara och Priscila har det på detta sättet. Familjen har också en hund, Lola, som är ungefär 1,5 år gammal. Hon växte upp 4 månader på gatan innan de adopterade henne, vilket också förekommer ofta här nere, att familjer adopterar hundar från gatan, och därför har hon inte någon direkt ras. Jag älskar verkligen den hunden, hon påminner mig så mycket om min hund Texas hemma i Sverige. Hon har två lägen ON/OFF, hon är antingen helt galen och springer runt och vill leka eller jättelugnt och vill kela och precis som Texas är hon som mitt extra syskon.

Själva livsstilen i denna familjen är väldigt olik från min förra. Min nya pappa jobbar väldigt mycket och när han inte jobbar är han på gymmet eller på något möte på kvällen. Pappan i första familjen jobbar knappt någonting, ungefär 2-3 dagar i veckan där två av dem är på natten, så han är hemma in princip hela tiden. Detta innebar att jag umgicks betydligt mycket mer med min första pappa, då vi alltid drack kaffe eller gjorde något tillsammans. Även detta är annorlunda här, i denna familjen äter vi lunch tillsammans, alla andra måltider äter vi själva. Jag har väldigt mycket mer frihet eller privacy rättare sagt, denna familjen låter mig liksom vara ifred på helt annat sätt än den första gjorde. När jag var i mitt förra hem skulle jag alltid vara tillsammans med min pappa, nu kan jag spendera hela dagen helt själv om så jag vill det. Jag insåg inte att jag saknat känslan av att bli lämnad ifred i sitt egna hus innan jag fick den igen efter dessa fyra månaderna. Det är faktiskt väldigt skönt! Jag tycker verkligen om mina två familjer som jag har haft än så länge, men liksom på olika sätt.

Min familj som jag bor med här hemma. Understa bilden till höger är tillsammans med min syster och hennes pojkvän Fernando, vi var ute på hiking vilket var väldigt roligt.

Den ursöta hunden Lola

Det nya huset jag bor i är helt fantastiskt! Det är verkligen så fint och så stort. På övervåningen är det vardagsrum, sovrum, kök, tvättrum, matsalsrum och alla har var sitt badrum (inklusive mig vilket är så skön). Sedan på nedervåningen har de ett stort vardagsrum kan man säga, där vi alltid äter lunch med ytterligare ett kök och badrum. Utanför det rummet har de en jättefin trädgård med en stor pool där jag hänger in princip varje dag och verkligen njuter av den brasilianska sommaren. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag får bo här, jag har det så himla bra här nere i Brasilien just nu.

Själva huset från framsidan och vardagsrummet

TV-rummet och mina föräldrars sovrum, de har även ett walk-in-closet som man kan se genom den öppna dörren och ett stort badrum med både dusch och badkar till vänster, väldigt fint

Mitt rum och badrum

Nedervåningen och trädgården/uteplatsen. Mitt hus är perfekta stället för ett poolparty, hade definitivt haft det om detta var mitt hus i Sverige

Likes

Comments

Under förra veckan var det något som kallas JASC eller Os jogos abertos Santa Catarina, vilket översätts till de öppna spelen i Santa Catarina (den delstaten jag bor i). Detta var motsvarigheten till SM och det spelades i flera olika sporter, så som basket, volleyboll, futsal (inomhusfotboll), triathlon, gymnastik och många mer- alla arrangerade här i min stad. Det var väldigt roligt och jag var och tittade på flera olika sporter med mina kompisar under hela veckan som det varade. Min stad Lages har ett riktigt bra damlag i futsal, de har vunnit många mästerskap och de klassade ut alla andra lag dem mötte under dessa spelen. Jag var där när de vann finalen under lördagen och jag är riktigt imponerad över hur mycket publik de lockade dit. Det var HELT fullt i hallen, polisen bad till och med folk att lämna lokalen för att det hade nått maxgränsen för vad som var tillåtet. Folk tittar hellre på när damerna spelar än när herrarna gör det här i Lages, vilket jag ändå är ganska fascinerad över. För damsporter har rent generellt är väldigt dåliga publiksiffror i Sverige, det är en självklarhet att man tittar på herrfotboll, inte damfotboll. Även om Brasilien är ganska ojämställt mellan könen, är detta definivt flera steg längre fram i utvecklingen om jämställdhet inom idrottsvärlden än hemma i Sverige.

Om några dagar har jag även varit här i fyra månader. Det är helt sjukt hur snabbt tiden går, fyra månader är ändå ganska länge. Jag har ingen direkt hemlängtan längre, den gick över för ungefär två veckor sedan. Just nu är jag bara jätteglad att jag är här och vill inte alls åka hem. Jag byter även till min andra värdsfamilj imorgon och det ska bli konstigt att bo hos helt främmande människor, och starta om allt från början. Men det ska bli roligt och de verkar vara en helt underbar familj!

Likes

Comments

I veckan var det halloween och under tisdagen hade vi utklädningsdag i skolan. De har många sådana dagar där man ska klä ut sig och många går verkligen in för det vilket är väldigt roligt. Jag och Barbara var utklädda till turister, vilket inte var så läskigt men väldigt roligt. Man säger ofta att det finns "two types of girls" och det var väldigt tydligt under denna dag, då många tjejer var jättefina med korta klänningar och så kom jag och Barbara helt utklädda och rätt fula haha. Annars firas inte halloween så mycket här i Brasilien, visst det var barn som var ute och sa bus eller godis, men det är större i Sverige. Trots detta var det en rolig dag som jag kommer minnas länge.

Likes

Comments

Denna veckan har jag haft mitt första inslag av hemlängtan sen jag kom till Brasilien. Det är inte direkt så som jag har tänkt mig att hemlängtan skulle vara. Jag vet många utbytesstudenter som låser in sig på sina rum och gråter hela natten och ringer hem varje dag. På så sätt är det inte alls för mig. Jag tänker däremot väldigt mycket på hur det är där hemma och ser liksom fram emot att åka hem, vem som jag ska krama först och hur jag ska slänga mig i min egna säng hemma i Borås. Det är inte så att jag blir ledsen när jag tänker så, jag har fortfarande inte gråtit här, men det är bara att jag tänker mycket på Sverige. Jag känner bara att jag hade velat åka hem för en dag och krama om alla nära och kära och sedan åka tillbaka till Brasilien igen. Många av mina vänner i Sverige som jag pratade med innan jag åkte var väldigt förvånade när jag sa att jag inte kommer åka hem över jul eller liknande, jag kommer alltså inte träffa mina föräldrar eller någon där hemma på hela året. Just nu känner jag att det hade varit ganska skönt om jag gjort det, men jag tror säkert att det blir för det bättre. Tidigare utbytesstudenter som jag pratat med har berättat för mig att hemlängtan är som värst efter tre månader, och jag har faktiskt varit här exakt tre månader idag. Jag har det jättebra här nere, tro inget annat, jag är hur glad som helst med många nära vänner som finns där för mig. Men saker och ting börjar bli lite för vanliga och normala, dagarna ser ungefär likadana ut och smälter liksom samman. Jag behöver lite förändring, vilket jag snart ska få. Om ungefär en månad ska jag byta till min andra världsfamilj och då kommer saker och ting bli helt nya igen, vilket jag tror blir väldigt bra för mig.

Hemlängtan kommer och går i perioder. I veckan var jag lite nere och tänkte på det här ganska mycket, men idag har jag pratat med min mamma och det känns väldigt mycket bättre. Det är så många olika saker som det beror på, när flera saker läggs på varandra, så som ett speciellt sms, pratat om ett visst ämne eller något har hänt under dagen som gör att jag saknar Sverige vissa dagar mer än andra.

Det jag däremot känner att jag saknar ganska mycket är friheten. Ni vet inte hur mycket ni tar för givet hemma i Sverige. Jag pratade med mina två bästa kompisar och de berättade hur de bara kan åka hemifrån och inte behöver skicka mer än ett sms till deras föräldrar, kan vara ute och festa hela natten och göra nästan vad de vill. Detta är inprincip omöjligt för mig. Rotary är ganska strikta med sina regler, jag tror extra mycket här i Brasilien. Det finns ”the four D’s” som vi måste följa. De är “no drinking, no driving, no dating, no drugs”. Detta innebär också att jag inte är tillåten att umgås med en kille själv, gå på fester och allra minst dricka alkohol. Om jag vill hitta på något med mina kompisar här måste jag först och främst alltid fråga om lov sen berätta vem jag är med, vad jag gör, vart jag är, vilken tid jag ska vara där och när jag är tillbaka. Jag får inte vara ute själv efter klockan 18, så det blir ofta att jag träffar kompisar mellan klockan 14 och 18. Det känns så konstigt för mig att tänka hur jag bara kunde stanna kvar i stan efter skolan utan att behöva säga något till mina föräldrar eller kunna gå på fester och inte behöva komma hem förrän kl 2 på natten. Det är ganska jobbigt att bara lämna en sådan livsstil hemma i Sverige och att alla förutsättningar bara ändrades på en dag. Jag tyckte att mina föräldrar i Sverige kunde vara stränga ibland, men oj vad fel jag hade. Jag kommer känna mig så himla fri när jag kommer hem till Sverige igen, som att jag kan göra vad jag vill och inte behöva stå till svars för någon.

Några bilder på mina nära och kära hemma i Sverige

Likes

Comments

Jag är som sagt här i Brasilien med en organisation som heter Rotary och ibland organiserar de olika resor och event som jag åker iväg på. Två torsdagar sedan var det dags för ytterligare en resa, denna gången till Iguassufallen. På torsdag eftermiddag samlades vi fyra utbytesstudenter från vår stad Lages, samt Max från Mexico som bor lite utanför, och åkte buss till Campos Novos, en stad ca 2 timmar från Lages Jag sov hos en tillfällig värdfamilj, ett äldre par som var himla snälla. Tidigt på morgonen efter åkte vi vidare mot vår slutdestination och plockade upp andra utbytesstudenter på vägen. På min första resa till Chapecó var inte alla utbytesstudenter närvarande, det saknades en tjej från Bermuda som hade problem att få sitt visa för att komma till Brasilien. Men hon var med denna resan, och oj vad glad jag är att hon var med. Hon heter Letifa och hon, jag, Barbara (Österrike), Anna (Tyskland), Max (Mexico) och Juan Carlos (Mexico) är ett jättehärligt gäng och vi har massa kul tillsammans.

Jag tror att hela resan fram till Foz da Iguazu tog ungefär 13 timmar och dessa timmarna spenderade jag i en minivan tillsammans med de andra utbytesstudenterna. Självklart sov vi en del, men vi hade också väldigt roligt och skrek/sjöng till gamla låtar i flera timmar. Vi bodde på ett stort lyxhotell under våra fyra dagar i Foz do Iguaçu, jag kunde knappt tro mina ögon när jag kom dit, så fint var det. Jag tillhör distrikt 4740 och under denna resan var det även ett annat distrikt, 4640, närvarande så vi var ungefär 50 ungdomar som bodde på hotellet. Det var sjukt kul och alla bodde i samma korridor så det var mycket liv där. Foz do Iguaçu ligger vid gränsen av Brasilien, Paraguay samt Argentina och på lördagen åkte vi alla till Paraguay. Det är tydligen väldigt billigt där för brasilianare, så det är många som åker dit bara för att shoppa. Vi besökte ett stort shoppingcenter och gick även runt på olika marknader där det kryllade av folk. Jag blev även varnad för snattare så jag kunde inte ta så många bilder där, jag gick med min mobil och kamera nerpackad i min ryggsäck som jag kramade om för glatta livet. Vi gick mest runt och kollade på de olika stånden, sedan åt vi en fantastisk lunch och så bar det hem igen. Vi hängde vid poolen och hade det skönt på hotellet på eftermiddagen.

På söndagen var det dags att åka till själva vattenfallen. Visst hade jag googlat på bilder för att se hur det såg ut, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så pass vackert i verkligheten som det var på internet. Det var perfekt väder och det var liksom en rutt som man vandrade runt där man fick se fallen från olika håll. Vad bilder det togs! Alla gick runt med sina mobiler och kameror i högsta hugg och mina kinder värkte efter att jag log så mycket på alla bilder som jag var med på. Men det var så coolt och det kommer verkligen vara ett minne för livet att ha varit där. Efter det hade vi mer dötid som vi spenderade på hotellet och på måndag efter frukost var det dags för den långa resan hem igen.

Likes

Comments

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev mitt senaste inlägg, men helt ärligt har jag inte haft något direkt att skriva om. Dagarna smälter liksom ihop och tiden börjar gå alldeles för fort. Jag vaknar upp på morgonen, går till skolan, äter lunch, tränar eller umgås med vänner och så är det volleyboll på kvällarna. Jag stortrivs i denna vardagen. För ungefär två veckor sedan kom jag in i en period då jag inte saknar Sverige på samma sätt längre. Jag har inte gråtit någon gång över hemlängtan och jag har aldrig velat åka hem och krama mina nära och kära, men det ibland har jag känt att jag bara velat vara med dem. Men nu tänker jag allt mindre på det som händer där hemma, jag bryr mig inte lika mycket. Det har gått tre veckor sedan jag pratade med mina föräldrar sist och jag har bestämt mig för att jag vill testa hur länge jag kan gå utan att behöva ringa dem och bara prata. Detta är också anledningen till att jag inte har bloggat på ett tag, jag känner att jag inte har något större behov av kontakt med Sverige då jag har det så pass bra här.

Under dessa två veckor som har passerat har jag umgåtts med vänner, varit på flera churrascos, tränat och den senaste veckan har jag gått och blivit sjuk på grund av varmt väder utomhus och kall airkonditioner inomhus. I fredags var modevisningen som jag skrev om i mitt förra inlägg och det gick faktiskt bra och det var mycket folk där och tittade vilket var roligt.

Jag var även på bio för första gången här och såg den där clownfilen ”It”. Att gå på bio här är så billigt att det är barnsligt, jag betalade ungefär 25 kr för min biljett. Det var inte jag som stod för filmvalet och jag hatar horrorfilmer så jag skulle aldrig valt den filmen själv. Jag tycker dock att den varken var bra eller läskig, men det kan bero på att den var på portugisiska utan någon undertext så jag missade ungefär hälften av handlingen. Men det var en rolig upplevelse ändå!

Från modevisningen i fredags

Till vänster är min volleybollunifrom som används flitigt här, till höger är Barbara och hennes andra värdssyster när vi åt açai innan bion

Likes

Comments