Dagen började med uppstigning kl. 5 på morgonen och jag var på ett strålande humör. Efter en dusch och en timmes fixning framför spegeln var jag redo att bege mig hem till Nathalie på champagnefrukost. Vi åt en stor god frukost som bestod av allt från frallor till jordgubbar till champagne, drack alkohol, skrev i varandras mössor, delade ut "klassens ....", pratade om våra tre år på gymnasiet tillsammans och tog en massa foton. Vi var alla så lyckliga.

Vi samlades vid klockan nio i skolan för gruppfoto. De timmarna innan utspringet spenderade vi i klassrummet för att ta farväl till lärare samt varandra. Det var skratt, det var tårar och mycket blandade känslor från alla. Vi gick sedan ner till idrottshallen där vi åt lunch samtidigt som vi kollade på när lärarna showade.

Sedan var det dags för utspringet. När vår klass nästan stod längst fram vid utgången och det snart var vår tur blev känslorna så starka. Vi skulle springa ut. Jag skulle springa ut och ta studenten?! Min skoltid var över. Jag klarade det. Nervositeten var så stark att det knep i hela magen. Och så var det vår tur. Nedräkningen till droppet på vår utspringslåt var igång och helt plötsligt sprang jag ut. Jag var först ut. Bakom mig sprang hela min klass och vi möttes längst fram på scenen där konfetti sprutade - vi skrek, kramades och hoppade av lycka till vår utspringslåt. Jag grät till och med för euforin var så hög. Jag var fri. Det var ett av det mest känslofyllda och mest lyckliga ögonblick i mitt liv.

Att sedan mötas av mina fina familj och mina fina vänner på skolgården gjorde allting ännu mer fantastiskt. Vi umgicks, kramades och sedan gick de vidare till flaket med mig. Vi rullade iväg på flaket för en färd på 2 timmar som resulterade i något av det roligaste jag gjort.

Jag och Issa åkte finåk hem från stan till var och ens mottagning.

Jag firade eftermiddagen och kvällen hemma på min mottagning som mina föräldrar hade lagt ner så mycket tid på att fixa fint för mig. Alla jag älskade var runt omkring mig. Det var god mat och alkohol i mängder.

Och så kom han.... min älskling som jag längtat efter hela dagen. Med en bukett blommor och en så fin studentpresent - en natt på Gothia Towers med spa, frukost och middag inkluderat. Dagen blev fulländad och jag var den lyckligaste tjejen i världen.

In mot natten tog vi en taxi in till Park Lane där studentfesten höll hus som förövrigt var sååå rolig! Vi stannade kvar till stängning och väl hemma satt några kvar så vi efterfestade lite. När jag sedan hade varit vaken och igång i över ett dygn lockade sängen och jag var supernöjd med min dag. Min studentdag var den bästa och lyckligaste dagen i mitt liv! Är evigt tacksam för alla som gjorde den oslagbar.

Vilken fantastisk studentdagen jag hade. Helt oslagbart. Jag finner nästan inga ord såhär i efterhand mer än underbart underbart underbart. Det var en sådan lycka jag vid få tillfällen tidigare, har upplevt. Jag grät, jag skrattade, jag skrek och hoppade av lycka, jag var lyckligast i världen.

Det kändes så konstigt att kramas och säga hejdå till en del klasskompisar vid 3-tiden, i dimman, på Park Lane. Gå skilda vägar och aldrig mer träffas i skolan… Det är verkligen över. Så mycket blandade känslor. Jag är så stolt över mig själv för vad jag åstadkommit de här tre åren. Jag är så tacksam för allt mina föräldrar gjort för mig och hur fint de hade styrt upp för min student. Jag kan inte riktigt förklara vad jag känner i kroppen just nu så jag avslutar med att citerar Micheala Forni som på något sätt alltid lyckas sätta ord på ens känslor:

”Man sjunger om studentens lyckliga dagar, för att de är lyckliga. Oavsett om skoltiden varit elak, snäll, givande eller slöseri med tid. Så avslutar man ett stort kapitel i sitt liv. Lägger tolv hela år av sitt liv bakom sig. Det är stort och det ska göras med huvudet högt. Vi klarade det.

Tack för att mina föräldrar fixar så fint för just mig. Tack för att mina vänner finns här. Tack för alla klasskamrater har gjort skolgången uthärdlig. Tack för alla lärare och allt de lärt mig, eller inte lärt mig, nåväl. Och tack till mig själv. Jävlar vad bra jag är som fixade det här.

Hej vuxenvärlden, här kommer jag.”