I helgen var det dags för fantastiska Way Out West. I torsdags bar jag den här outfiten - jeanskjol från H&M, linne från Dagmar, väska från WOS och Koffes tröja/jacka från Weekday.

Dagen började med en god lunch på Tacos & Tequila tillsammans med några kollegor. Därefter mötte Sebbe upp oss och efter att jag, han och Isabelle delat på en flaska bubbel gick vi bort till Slottskogen och festivalen.

Jag och Sebbe hängde runt inne på WOW hela dagen och träffade folk. Zara Larsson spelade vid 19-tiden och det var faktiskt den enda spelningen jag såg i torsdags.

Samtidigt som Zara Larsson spelade mötte jag upp min pingla Amelia och några av hennes vänner, och hängde en stund med dem. Jag var hemma strax efter tolv och var mer än nöjd med den första dagen!

Vaknade upp till pangväder på fredagen och dagsfest på Lounges stod på schemat. Många av mina vänner hade köpt endagsbiljett till WOW på fredagen så vi var ett stort gäng som möttes upp på Lounges för förfest.

Hur snygga vänner har inte jag då??

Vi stannade inte så länge på dagsfesten, för redan kl. 16.25 skulle Jireel inta scenen och det ville vi givetvis inte missa. Han var grym!

Därefter blev det en pizza och några drinkar. Bra kombo ändå. Yum yum yum.

Sedan var det dags för efterlängtade härliga Maggio. Veronica Maggio, vilken kvinna. Det var magiskt! Bästa på hela helgen faktiskt.

Det blev en sväng till Aperol Spritz-baren innan vi lämnade festivalområdet för att gå och äta en krämig pasta på Pasta Haus. Därefter blev det ingen utgång för min del. Jag var helt slut, hade ont i hela kroppen och hade dessutom fått skoskav från helvetet (stupid dr. martens...). Det var så skönt att komma hem, ta en dusch och krypa ner i sängen. Absolut det bästa valet ibland.

Jag hade bestämt redan innan att jag inte skulle gå på lördagen. Dels för att det var min nästa sista dag innan jag skulle tillbaka till jobbet efter semestern, och dels för att line-upen inte lockade mig så mycket. Jag kan inte säga att jag ångrade mig när jag vaknade upp till spöregn som fortsatte hela dagen lång. Visst, jag hade lite fomo när jag såg alla videos från dagsfesterna men äh. Det blev en mysdag inne med Desperate Housewives och tända ljus istället.

Nu har jag börjat jobba igen och jag försöker komma tillbaka till rutiner. Måste ändå erkänna att rutiner känns ganska skönt nu. Jag är taggad på att komma tillbaka till träningen, äta bättre, sova bättre, påbörja nya projekt, ha myskvällar i soffan och kolla på alla bra tv-program och serier som börjar. Jag förknippar hösten så mycket med en nystart, kanske är det från när man var yngre och började en ny årskurs i skolan. Oavsett vad så pirrar det alltid lite i magen den här tiden av året och det känns ju fantastiskt. Hösten jag är redo för dig!

Nu har det gått lite över en vecka sedan jag kom hem från Toronto, och det har varit full rulle här hemma. Jag har sett Lejonkungen på bio, haft världens trevligaste middag med mina tjejkompisar, spenderat två dygn med ett riktigt rövargäng på Simons landställe, hängt på stranden, kört en spontanutgång och sist men inte minst varit på Way Out West.

Anyways, här får ni en drös mobilbilder från vår resa.

En dag var jag, Koffe och pappa uppe i CN Tower och för att se denna fantastiska vy. 447 meter över havet.

Min älskling och mitt allt på jorden

En annan dag hyrde vi en bil och åkte till Niagarafallen. Vi var ju där även förra året, men eftersom att det var Koffes första gång i Kanada gjorde vi det i år igen. Det var lika mäktigt denna gång. Tänkte publicera ett eget inlägg med lite bilder därifrån senare.

Vi hade verkligen två helt fantastiska veckor i Toronto med min älskade syster. Som ni sett från tidigare inlägg hyrde vi ett lake house där vi spenderade en helg. I övrigt strosade vi på stan, shoppade, låg vid poolen, åkte till stranden och solade & badade, gick på baseball, var ute och åt middagar, spelade kort, drack drinkar, spelade biljard och mycket mer.

Även fast jag har haft det jättebra och gjort mycket roligt den senaste veckan här hemma, har jag emellanåt känt mig lite deppig och ångestfylld. Jag vet inte varför, och antar att det kan bero på många faktorer. Bland annat att säga hej då till min syster på obestämd tid. Och givetvis jetlagen som har lämnat mig sömnlös på nätterna.

På återseende, Toronto <3

Puss.