Trips & vacations, Vietnam 2018

Ännu en dag i värmeparadiset! För värmen här är inget att klaga på direkt...

I och med vår långa dag på vift igår så hade vi en slappedag på schemat idag. Som om inte varje dag var slapp hehe... men denna dag tänkte vi testa att ligga vid vår fina pool. Vi är ju inte direkt poolmänniskor annars, jag tycker förvisso om pooler men man reser ju kanske inte i över 20 timmar för att ligga vid en pool varje dag, det är ju stränderna man vill åt! Men någongång ibland så!

Innan frukosten var vi därför såna där irriterande typer som passade bästa stolarna med varsin handduk och bok, man får ju inte vara dum! Så när vi väl ätit och bytt om och smörjt oss så var det bara att glida dit. Poolen är en slags infinitypool, och då vårt hotell ligger på en bergskulle så blir det en väldigt fin vy ifrån den när man solar/simmar. Väldigt fräsch pool och poolområde dessutom, me like! Vi var lite rädda, från erfarenhet på tidigare hotell, att det skulle vara massa skrikande barn där hela tiden. Men de var bara där en timma och resten av tiden var det "vuxenpool" med lugn och ro, så gött!

För att vara praktiska testade vi hotellets mat som lätt lunch, det var helt ok men som vanligt när det gäller hotellsaker lite väl överprisat kanske. Drinkarna var bra dock, och 40-44 kr per drink vid en hotellpool är rätt överkomligt! Kim tog en sangria, eller SANGIRA som de skrivit, och jag tog en espresso martini. Det är verkligen extremt mycket felstavningar här i Vietnam, fler än i Thailand tycker jag, vilket gör det till ett nöje att läsa menyer och skyltar haha. Man kan ibland undra om de försökt googla överhuvudtaget...

Sen låg jag kvar och läste i parasollskuggan och fotograferade lite, medan Kim gick och tränade. Utomhusgym är grejen - varmare inomhus än utomhus tydligen... när han var klar och hade fräschat upp sig gav vi oss ut i jakt på en taxi.


Återigen, det hände ju även i Hoi An, så sa taxichaufförerna nej när vi bad om att få bli körda? 3 olika chaufförer bara "no, you can walk". Enligt Google skulle det ta 19 minuter att gå, och solnedgången vi ville se var om cirka 10 minuter... så rätt irriterande när de säger nej! 4:e taxin sa dock ja, så det var ju för väl. För vägen dit var... speciell. En lång grusbacke, följt av en asfaltsbacke med 10 graders vinkel, följt av en ojämn massageroad med samma lutning. Haha, kanske var därför alla sa nej... men upp kom vi i tid, och nådde vår destination: Chuon Chuon Skybar.


En stor, superfräsch, modern rooftop bar med roliga drinkar och utsikt över hela Duong Dongs innerstad plus solnedgången. Det var så himla fint och oväntat, jag hade väntat mig något litet hak men det var det verkligen inte. Så det var ett lyckat besök! Och en äpplemyntadrink där på toppen var inte dumt kan jag lova.


Sen var det dags för middag och vi hade siktet inställt på scallops, de grillade kammusslorna vi åt på vår food tour i HCMC. Men de är lite svåra att hitta här innan de tar slut för dagen... så istället hamnade vi på ett ställe mitt ute i ingenstans, Hieu's Family restaurant, det var nästan så att folk vände för att det var så öde innan man kom fram till restaurangen. Vi beställde in varsin wokade tigerräkor med citrongräs och chili, och en rätt att dela på: tigerräkor i kokosnötskräm. Istället för vanligt ris beställde vi in en stekt ris med ägg... det vi inte visste var att det ingick ris till den ena rätten, så där satt vi plötsligt med sjukt mycket mat haha. Det var gott, men inget fantastiskt. Det känns som vi får samma "resultat" på den mesta maten här på Phu Quoc, maten i HCMC var myyycket bättre överlag.


Därefter tog vi en promenad hem och tog en tidig kväll med lite bokande av kommande dagar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018

Vilken dag alltså! Idag lämnade vi hotellet vid 10.30 och kom tillbaka först 21, fullt upp med andra ord!

Först tog vi en taxi bort till stranden Ong Lang, den ligger strax norr om Long Beach som vi bor vid. Sista 5 minuterna av taxiresan var heeelt insane, alltså om man tänker sig den sämsta av landsvägar med massa hål och massa ojämnheter - där körde vi. Med en helt vanlig bil, skulle tro att en jeep är mer lämpligt. Men fram kom vi, och vi möttes inte bara av att det fanns solstolar som Jossan och Robin tipsat om, de var gratis till och med! Sicken vinst! Den här dagen var den första då termometern enligt väderappen skall ha varit 30 istället för 28, och det märktes. Speciellt då vi även valt en strand för dagen som inte har någon speciell vind. Käckt! Men man kan ju egentligen inte klaga när man ser bilder på snö och slask från Göteborg...

Vattnet vid denna strand var helt underbart! Glasklart och inget skräp eller smuts, sååå fint! Stranden i sig var väl helt ok, men jag tycker mer om när det är palmer. Här var det mer något slags granträd överallt. Det konstiga är att jag inte kände igen mig riktigt på bilderna, så mycket möjligt har denna strand flera bukter varav en annan har palmer - det var det nämligen på den Ong Lang beachen jag researchat om innan. Sanden var i alla fall ljus och fin, men det var ju vanlig sand till skillnad från Sao Beachs mjöl. Med tanke på vattenkvalitén tyckte jag väldigt mycket om denna strand, gött när det känns fräscht att bada! Det var dessutom inga vågor, utan väldigt lättbadat och härligt. Och det var inga barn när vi var där, så det var tyst och lugnt överallt.

Ett par timmar i solen senare började vi packa ihop oss, och tog en lunch på det strandhak som fanns i anslutning till solstolarna. Därefter skulle vi åka vidare... lättare sagt än gjort. Inte en taxi i sikte. Vi var inte jättesugna på att vandra tillbaka på "massagevägen" heller, den med alla bucklor och gropar. Så vi vandrade lite längs stranden för att se om det fanns någon annan väg, men icke. Då hittade vi ett resort som hjälpte oss att ringa efter en taxi, och 10-15 min senare med en väntöl under tiden så hade vi en på plats. Så det löste sig ju bra trots allt! Nästa destination för dagen var Vinpearl Land.

Efter en del läsande om detta ställe var vi lite kluvna om vi skulle ta oss dit, det kostar trots allt 500 000 VND per person att gå in vilket vietnamesiska mått mätt är väldigt dyrt, och recensionerna var sådär. Men då Phu quoc är en väldigt liten och lugn ö, så blir man rätt lätt rastlös så vi tyckte att det skulle bli en bra aktivitet trots allt. Och SÅ glada vi är att vi åkte dit! Vinpearl Land är alltså en vattenpark, nöjespark och akvarium i ett. Och det vi var intresserade av var vattenparken i denna djungelvärme som råder. Parken i sig var inspirerad av Disneyland märkte man, men inte alls i samma kvalitet såklart. Men det var rent och fint och mycket grönska! Och det sjukaste - nästan helt tomt! Kändes som att vi var själva haha. I vattenlandet var det lite fler folk, men knappt så man behövde köa, riktigt gött! Det fanns 4 vanliga vattenrutschkanor, 3 stora fyrmanna-specialrutschkanor som man åkte på bojar i, 1 vansinnig fritt vall sol vi inte åkte, och en "station" med 6 rutschkanor där man åkte på mage på en matta. Vi testade väl i alla fall 75% av dem, och blev som barn på nytt! Det var inget fantastiskt så det får man inte förvänta dig, men det var skönt med lite omväxling och en aktivitet som var något HELT annat från vad vi gjort här i övrigt! Och som vi (läs: jag) skrik-skrattade i de snabbaste banorna! Vi kollade även in akvariumet som verkade vara i bra skick för fiskarna/hajarna/vad-det-nu-var, och spenderade även lite strötid i arkadhallen där alla spel var gratis. Just på grund av gratisvarianten var arkadhallen något trött och sleten...


Sen tog vi deras shuttle bus tillbaka som var gratis, mycket smidigt då det annars hade kostat oss cirka 400-500 000 VND (145-170 svenska kronor) att åka tillbaka. Väl på plats på vår gata igen var klockan redan över 19, så vi promenerade bort till Winstons Burgers för att äta middag. Det är ett burgarställe med väldigt gott omdöme, och det var bara västerländska turister där, haha så typiskt när det vankas burgare och pommes. Lite dyrare, och burgaren var väl helt ok men för min del är man nog bortskämd med bra burgare på hemmaplan så jag tyckte inte det smakade så mycket tyvärr. Däremot deras key lime pie de hade som efterrätt var MAGISK. Vi tog in en för att dela på. När den var slut tog vi in en till. Alltså SÅ god. Måste testa att efterapa hemma i Sverige...

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018

Ytterligare en fantastisk frukostmorgon senare var det dags för utflykt! Söndagen var kommen, vilket verkligen innebär slutspurt, mindre än en vecka kvar till hemgång! Känns både bra och dåligt, tråkigt att lämna semesterlivet men skönt att komma hem till saknade katten och lite rutiner och jobb!


Denna dag hade vi planerat en tripp till Sao Beach, eller Bai Sao Beach. Det är väl den enda mer kända stranden som jag hittat på Phu Quocs fastland som skall ha pudervit sand och klart vatten, om man inte åker på moppe till väldigt öde ställen. I övrigt är ju Phu Quocs stränder inte direkt thailandsklass på, men det bör man ju känna till innan man åker hit för att inte tro något annat. Det var väldigt mulet på morgonen, så vi blev lite tveksamma då en strandutflykt i mulet väder är sådär kul. Så vi drog oss kvar 45 minuter på rummet efter frukost för att försöka vänta ut vädret lite... efter gårdagens helomvändning från "åskoväder" till blå himmel var vi rätt säkra på att solen skulle titta fram, men det var verkligen helmulet denna morgon...


Men så blev klockan 10.45, och vad händer? Jo molnen skingras och solen tittar fram lite grann. Dåså, då tänkte vi att vi testar. Taxin dit från huvudgatan nedanför vårt hotell, inklusive en liten felkörning när chauffören körde oss till ett resort istället, tog cirka 25-30 min. Väl framme säger chauffören att han skall vänta på oss, OK tänker vi men då det fanns jättemånga taxis kändes det inte helt nödvändigt, men han nämnde inget om extra betalning för det. Då vi endast kommunicerade via chaufförens översättningsapp så det gick som det gick. Vänta du om du vill men det tar 3-4 timmar kanske sa vi.. Vi var lite rädda att bli utan solstolar, så vi slog oss ned på första bästa solstolspar på stranden. Hade vi haft liiiite is i magen hade vi förstått att vi lagt oss MITT I barnhagen nummer 1, haha. Det första jag gjorde var nämligen att ta en fotopromenad ner mot södra delen då jag aldrig har ro att lägga mig innan jag fått inspekterat och fotograferat - ständigt med en kamera i handen! Och längre söderut på stranden, där var det bara vuxna och... en aning lugnare om man säger så! Men men - shit happens. Vi fick vår stol, sol och vita sand!


Stranden var vit och pudermjuk, som att gå i mjöl. Och vattnet kristallklart. Men... det är ju så synd att de inte tar hand om turismen bättre. På tre ställen på stranden, dock samlade ställen, var det "sopstationer" där det låg all möjlig skit. Och tyvärr fanns det här och var i strandkanten också lite skräp som flöt. Men gick man bara ut en bit, det var väldigt långgrunt, så försvann skräpet så det var ju skönt! Vi har ju dels läst om att det skulle vara så innan, plus är rätt vana vid det tyvärr efter besök på "paradisstränder" i Sri Lanka, Filippinerna och Thailand så man är väl lite härdad och har lärt sig att se bort ifrån det för att kunna njuta av de fina delarna av stranden. Sjukt men sant! På Sao Beach var det dessutom lagom med frukttanter och knappt någon med krimskrams som gick förbi och ville sälja också, frukttanten kom perfekt tills då jag var sugen på vattenmelon! Och jag är ju så kär i den där mjöliga sanden...


Efter några väldigt varma timmar tog vi oss upp för att hitta någon snacky time då klockan var för mycket för ordentlig lunch. Vi tog ett hak vid strandkanten, som tyvärr bjöd oss på första riktiga besvikelsen, när vi bara äter upp halva portionen vårrullar så vet man att det inte är ett bra betyg, vårrullar är ju ett safe card... så det var lite tråkigt. Sen hittade vi tillbaka till vår taxisnubbe och körde vidare till kvarlevorna av Phu Quocs fängelse, Coconut tree prison. Vi hade nog förstått mer om vi hade haft en guide, men det var ändå intressant att få en inblick i fängelset. Det var inget vanligt fängelse, utan användes snarare som tortyrfängelse. Så man kunde gå runt och se skulpturer som iscensatte vad som hänt där förr i tiden. Det sjuka är att fängelset byggdes på 50-talet och stängdes på mitten av 70-talet, så det är ju verkligen inte längesen...


Efter fängelset åkte vi hemåt, och väl framme var det klart att taxisnubben inte hade varit så helylle trots allt - när vi betalat vad taxametern stod på så säger han, via att prata in en mening i sin översättningsapp, att han väntade på oss och därför borde få mer pengar? Man ba ja jo det var ju du som sa att du ville vänta, och det fanns ju hur många taxis som helst att välja på när vi steg upp från beachen. Taxiresorna hade ju ändå kostat totalt 850 000 VND så vi var, på grund av att han sa detta så sent, inte helt pigga på att ge något extra. Det var ju så vi trodde det skulle vara, men säger man inget i förskott får man skylla sig själv. Någon måtta får det vara.


Då vi inte fått i oss någon lunch direkt så tog vi en bahn mi vid huvudgatan, men kunde snabbt konstatera att våra bahn mi i de andra städerna varit klart bättre! Vi pratade lite med en annan turist när vi väntade, och hon sa detsamma, hon hade testat flera här i Phu quoc men de höll inte måttet riktigt. Men så är det väl, variationerna i de lokala köken har verkligen visat sig nu när vi varit i nästan alla väderstreck av Vietnam.


Efter en paus på rummet med efterlängtad dusch och ett tappert försök att "rädda" mitt bloggeri, tog vi oss ut igen till huvudgatan och lämnade in lite tvätt. Vi fick inget kvitto tillbaka, så vi får väl se om vi får någon tvätt tillbaka imorgon haha. Sen tog vi en taxi till en restaurang som heter Happy An, som ligger lite längre ned mot Cua Lap. Vi tog varsin mojito (som inte riktigt var en mojito hehe men gott ändå) för 16 kr styck och beställde in lite nudelrätter. Det var helt ok, men inte så mycket mer. Pommesen som grannbordet fick in såg dock magiska ut haha, enda gången man önskar man bytte sin mat mot en västerländsk rätt... sen tog vi en taxi tillbaka till "vår" långa gata och tog en promenad längs stranden, mysig avslutning på dagen!


Dagens konstaterande är: lita aldrig på att du tror att du vet hur vädret kommer utveckla sig på Phu Quoc. En helmulen himmel kan ge sol om en kvart!

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018

Första dagen på Vietnams turistö! Jag som är frukostmänniskan numero uno var spänd på att se vad vi skulle få äta den sista veckan, och jag blev inte direkt besviken. Perfekta pannkisar (!!!), olika sorters bröd, ost, äggstation, massa frukt, god juice, helt ok kaffe... toppenfrukost helt enkelt! Nöjd tjej!

Sen gick vi till rummet och märkte att det var väldigt mulet... våra väderappar hintade om en eventuell regnskur så vi dröjde kvar lite för att försöka vänta ut den... när det blev lite mer sol gav vi oss ut och ned till närmsta beachen vi har, Long beach. För att komma till stranden måste man veta vart man skall gå ned, då stranden är full med resorts som har privata delar där man inte kan gå ned. Så det är lite drygt, det var samma på Koh Samui när vi var där, lite omständligt. Men ned kom vi tillslut och insåg rätt snabbt att här var det svårt att hitta solstolar... så vi la oss på sanden, inte favoriten direkt då en stackars sarong inte ger så mycket sandskydd, men det funkade. Sanden var en klassisk gul/vit strand men mycket renare är jag trott enligt alla recensioner och det man läst. Allt skräp ligger väl i något hörn istället... vattnet var ok, väldigt grumligt med lite skit i kanske, men ändå badvänligt. Runtom stranden var det fin grönska med palmer osv, precis som jag tycker om att ha det!

Efter ett tag började det dra in extremt mörka moln, där man såg att regnet hängde i luften och det kändes som att det skulle braka loss när som. Så vi packade ihop vårt pick och pack för att vandra lite på stranden. Döm om vår förvåning när vi gått i kanske 4 minuter, och vi tittar upp och det är strålande sol?! Och de moln vi sett alldeles nyss är som bortblåsta?! Haha så märkligt. Så vi vecklade snällt ut våra sarongen där vi stod och solade en stund till. Vädret här på Phu Quoc verkar så märkligt - lita inte på väderappar eller hur molnen går, det är bara att go with the flow som gäller, haha.

Efter ett par timmar i solen var vi nöjda och tog lunch på Sunset Beach Bar som låg i närheten. Goda vårrullar, supergod limejuice (eller lemon juice som de skriver överallt fastän jag inte sett en enda citron här) och helt ok maträtter i övrigt. Min mangosallad med räkor blev lite väl mycket fruktsalladkänsla på, men den var helt ok. Sen tog vi oss hem till rummet för att duscha och fräscha upp oss. Och pausa en stund, man blir rätt trött av sol och bad... hårt liv!


Sen tog vi oss ner till stranden vid 17-tiden då vi ville se solnedgången. Vi hittade ett härligt ställe med stora sackosäckar där man kunde ta en drink, och då det är rätt tomt på turister (jämfört med populära thaistränder) så fick vi plats på raden längst fram. Så där satt vi och hade det gött med en öl/drink i handen och bara njöt av semesterlivet. När solen gått ned och "bion" därför var slut tog vi oss upp till huvudgatan igen. Vi åkte in till stadskärnan av Duong Dong, och till Phu Quocs nattmarknad. Där fanns lite turiststånd men främsta fokus låg på maten. Stora grillkök med skaldjur och inhemska delikatesser. Ormar och sånt... hrmpf. Vi tog en "rullglass", där de hackar ihop passionsfrukt (det vi valde) med någon glassaktig smet på ett frysbord. Så gott! Men mat kände vi att det luktade lite för mycket för, den klassiska fisklukten som alltid finns i Asien. Så vi tog oss tillbaka till Long Beach istället.


Long beach har inte direkt massa standrestauranger som man kanske är van vid, utan det är några få som har öppet på kvällen men inte så att man går och strosar där direkt. Man har ett mål! Precis som vi hade ett mål med att ta oss till en fisk/skaldjursrestaurang vi läst om. Så vi hoppade in i en taxi och började köra. När vi kommit fram, innan vi hunnit gå ur bilen så ser vi att stället vi tänk gå till är heeelt igenbommat. Typiskt vår otur med att gå till ställen som har tillfälligt stängt, haha! Så vi satt snällt kvar i taxibilen och styrde kosan till alternativ 2, indiskt. Men när vi väl kom fram var vi inte sugna på indiskt så vi tog alternativ 3, en random restaurang mittemot. Och vilken tur att vi gjorde det. Nemo hette stället, och det kommer nog Kim minnas för alltid som stället med cobiafisk med gudomlig sås. Det var såååååå gott. Min rätt bleknade i jämförelse, men var stark och god, något jag saknar här i Vietnam - det är väldigt sällan starkt faktiskt. Att deras ena kök var ett utekök 1 meter från bilvägen är ju nemas problemas som vanligt i Asien, haha.

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018

Så var det dags att byta stad mot värme, sista bytet av ställe innan resan hemåt. Vi hade bokat med Vietnam Airlines även denna gång, tur det för det verkar som att VietJet inte direkt är flygbolaget som brukar komma i tid... på displayerna på flygplatsen såg vi att 70% av alla VietJet-flyg fått DELAYED. Flygen till Phu Quoc gick smidigt, med byte i HCMC på 3 timmar. Vi trodde ju att vi skulle ha massa tid över, men så var vi tvungna att gå ut och gå in igen på flygplatsen i och med bytet av flyg, och då möttes vi av den sjukaste kön någonsin till security checken, se bilden nedan! 40 min (!!!) senare kom vi igenom och hann köpa mat och kaffe innan nya flygets boarding, och efter en 35 min flight landade vi på Phu Quoc runt 17. Vi hade fått för oss att vi denna gång inte skulle få våra väskor bara för att vi aldrig råkat ut för det, men de rullade så fint ut på bandet så det var ingen fara, puuuh!


Att hitta taxi på flygplatsen var superlätt, och det tog cirka 15 minuter att åka till vårt hotell Lahana Resort vid Long beach. När vi kom fram blev jag så glad - hotellet var ännu bättre i verkligheten än jag sett på bilder. Det är sååå mysigt, som en grön oas med så mycket detaljer så som små stenstigar runt och träbroar, för att inte tala om alla fina lyktor som är överallt. Försökte få med lite på bild, men det blev lite märklig färginställning och det gör sig inte riktigt på bild. Men det är i alla fall toppenmysigt!


När vi fått in alla grejer på rummet så gick vi ut för lite middag. Rakt över gatan på en snedgata låg en restaurang jag kikat fram sen innan, och vi blev inte besvikna. Jättegod chili/salt-grillad tonfisk med ris och sallad och en magisk fiskecurry med cobiafisk, mums! Sen tog vi en sväng nerför huvudgatan och handlade lite vatten och dricka, finns många dugliga småaffärer så det är skönt. Efter promenaden gav sig resdagen till känna, och vi gick hem för kvällen.


Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018
Vår sista dag i Hoi An började bra, sockerdonuts på frukosten två dagar i rad! Inte ofta jag går på sötebrödet på frukosten men ärligt talat - när det ligger donuts där är man ju tvungen! Haha. Kim körde sin genom mackrostmaskinen, tack och lov brände han inte upp något. Vad gör man inte för en varm munk... frukosten här är verkligen sååå bra, vi äter rostad mörk vietnamesbaguette (superfrasig!) med cheddarost och skinka varje dag, maaassa färsk frukt, pannkis, ägg, you name it... mums!

Väl uppe på rummet planerade vi lite inför Phu Quoc, och därefter blev vi lite rastlösa. Såhär med facit i hand så är Hoi An absolut värd 5-6 nätter - OM det är fint väder så att man kan nyttja An Bang beach eller poolen. Men utan det då man får hela dagar till bara sightseeing så blir dagarna lite långa... det är ju inte så stort här. Vi har verkligen haft otur eller tur på samma gång, det skulle ju som tidigare nämnt ha regnat VARJE DAG under vår vecka, men det har istället regnat en halv dag. Däremot så har vi alltså fått vara med om rekordkyla här, 2 olika vietnameser har berättat att 16-17 grader som det varit på dagarna vissa dagar är typ rekord i kyla. Och det förklarar ju också hur det plötsligt kan bli 24-27 grader från och med fredag då vi åker och framåt. Vi hamnade helt enkelt i värsta väderbakslaget! Men men, det kunde ju ha varit värre och ha regnat. Men såklart lite tråkigt att inte få nyttja den fina poolen och stranden här!

Som sagt - rastlösa blev vi och då jag äntligen mådde bättre efter 3-4 dagars illamående och andra åkommor (ej magsjuka dock, peppar peppar...) så fick jag ett infall och föreslog att vi skulle jaga ifatt en matlagningskurs. Vi hade bestämt oss för att hoppa det då man inte direkt är sugen på matlagning när man inte mår bra, men nu när jag mådde bättre och vi inte hade något annat för oss passade det ju bra. De flesta kurser börjar 8.30 här i Hoi An, och det var ju inget alternativ när klockan redan blivit 11. Så vi fick helt enkelt bege oss ner till fots på stan och fråga runt. Promenaden började med något så typiskt asiatiskt; först kör en moppe förbi oss, en helt vanlig vespa, som är lastad med ett kylskåp (?!?!) som ligger på bredden. Inga konstigheter. Och när den kört förbi så promenerar vi förbi en kille som alltså har en portabel karaokemaskin som han rullar framför sig och själv går och sjunger i... helt normalt!

I Hoi An finns det 52 (!!!!) matlagningskurser enligt Tripadvisor, och på var och varannan dörr hänger en skylt om "COOKING CLASS". Så lite research hade vi gjort, så vi valde mellan 4 kurser/restauranger som fått bra betyg. Den ena erbjöd oss att ha egen privat kurs, 2 timmar mellan 18-20, där vi skulle få laga 3 rätter som vi fick BYTA genom deras meny. Perfekt! Så det bokade vi på direkten!
Därefter tog vi oss till ett populärt tacoställe här i Hoi An, Hola Taco, med tacos som liknar Little Meats i Göteborg (dvs inte svennetaco). Riktigt god mat, och stora portioner för rimlig peng! Nöjda och mätta promenerade vi vidare till ett spa och tog varsin halvkroppsmassage, och sen tog jag en manikyr och Kim en heel care för sina hårda fötter. Samtliga fyra behandlingar gick på 230 svenska kronor. Så även om det sägs att massage inte riktigt är lika billigt här i Vietnam som i Thailand, så är det ju galet prisvärt ändå!

Sen promenerade vi vidare till väskdamen - yes, jag beställde faktiskt väskan jag fastnade för i hennes affär. Och jag beställde inte en utan två... den ena valde jag att ha svart och lite mer enkel, och den andra i kamelbrunt med fransar i härlig boho-stil. Yttermaterialet är lite grövre mocka, och innermaterialet en väldigt fin nubuck. De blev precis som jag tänkt mig, toppennöjd! Därefter fortsatte vi vår upphämtningsrunda och gick till skräddaren där Kim hämtade upp sin färdiga kostym. Och sen tog vi med oss allt hem. Vi la in sakerna på rummet och gick ut till lobbyn där det fanns lite härlig eftermiddagssol, och tog varsin mojito. Med Happy hour slutade notan på 41 kr... för bådas drinkar! Helt klart prisvärt!

Sen gick vi upp och slappade en 30 minuter på rummet, innan vi promerade iväg igen till matlagningskursen. Vi valde alltså en restaurang som heter Serene Garden, och som ligger i gamla stan här i Hoi An. Den låg så himla mysigt till - Hoi An är ju rätt turistigt och för att nå denna restaurang gick man igenom en liten passage och kom till en luuuugn bakgård med mysig musik, massa lyktor, en liten damm... det var som att lugnet själv inföll sig jämfört med gatan vi kom ifrån som är lite hetsig. Så skönt! Vi var lite tidiga så vi fick en välkomstdrink så länge i väntan på att de skulle plocka fram allt... när de började torka av de portabla gasplattorna som vi skulle använda så började vi fundera på hur ofta de faktiskt har kurser här haha. "Låt det bära eller brista" kände vi, bättre än inget! Men när vi frågade sa hon att de brukar ha det rätt ofta, så de kanske alltid torkar av allt... vem vet!

Kursen började med att förbereda den rätt som skulle ta längst tid: Cinnamon pork in claypot. Det är precis vad det låter som, fläskkött med kanelinspirerad sås som görs i en liten gryta. Då den skulle koka en timma började vi alltså med den. Förutom kanel så var det kardemumma i och därtill mer "vanliga" kryddor osv. En märklig grej var att innan vi skulle lägga i köttet i grytan, som vi knådat in kryddor för att marinera, så la de en hela ananasskiva i botten och lät det puttra igång. Det användes alltså inget smör eller någon olja i pannan, bara ananasen? Lite udda!

När fläskköttet kokat igång började vi med nästa rätt: vietnamesiska friterade vårrullar. Vi har ju gjort vårrullar innan i Thailand, men har märkt att här i Vietnam är de HELT annorlunda. En thailändsk vårrulle är ju av "bladigt" yttre med en glasnudelblandning inuti som man fräser ihop innan man rullar in den. Här i Vietnam är det yttre istället superfrasigt och ser lite håligt ut, och fyllningen är oftast lite mer som en röra av något. Och det stämde nu när vi fick göra dem: fyllningen i de vi gjorde var fläskfärs, hackad koriander, salt, någon annan torr fläskkrydda, någon slags brun, sladdrig svamp som vi hackade ner och riven morot och taro. Och så blandades bara detta och rullades direkt in i rullen utan tillagning innan - sjukt smidigt! 

Tredje rätten vi gjorde var Bahn Xeo, den pannkakan vi visat innan här i bloggen. Vi som hade fått för oss att den skulle vara svår att göra, fick det motbevisat! Så det kan vi lätt testa att göra hemma någongång. Lite kul att kocken, som inte pratade engelska utan hans prat tolkades av "guiden" som höll i det, tydligen sa till guiden att han aldrig tidigare sätt två kunder göra så bra pannkakor som vi gjorde, snacka om att svenska pannkakskulturen gör sitt haha!

Därefter var ju alla rätter klara, då fläskköttet egentligen bara reducerade ner och var klart. Vi fick ris till grytan och till pannkakorna fick vi sallad och örter. Vi åt en rätt i taget allt eftersom att de lagades, och blev helt proppmätta! Allt som allt var det en väldigt trevlig kurs, och speciellt när vi fick göra den själva utan andra personer där - lyx!

Bra avslutningsdag på en bra semester i Hoi An. Nu väntar nya äventyr, och förhoppningsvis lite mer värme, på Phu Quoc!

 

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018
Näst sista dagen i Hoi An, och tyvärr mådde jag inte så mycket bättre. Efter frukosten låg vi därför kvar på rummet och halvsov tills klockan blev 12, i väntan på bättre mående och bättre väder. Jag hade ju sett på väderappen att det skulle bli sol idag, vilket Kim var högst tveksam till. Men vad sker strax efter 12? Jo solen tittar fram! Vi slänger därför på oss badkläder för att nyttja vår fina pool en stund. Snacka om kontraster när vi lägger oss och solar i badkläder, och personalen går i vinterjackor med päls på! Vi kände oss som riktiga svenska vikingar haha!


Solen varade bara en 45-50 minuter, men det var gött att få slappa lite och känna lite värme igen. Efter solandet gick vi bort till skräddaren och Kim provade allt en sista gång. Sen tog vi en taxi ut till An Bang beach, inte för att vi kunde nyttja beachen utan för att vi ville se hur det såg ut där. Tog en lunch på ett ställe med utsikt över havet, tyvärr var det extremt blåsigt och den vinden i 19-20 grader i skuggan var inte så härlig. Men de hade vindskydd på restaurangen så det gick hyfsat ändå! Stranden såg mysig ut, inte så bred men kompakt och mysig.

Sen åkte vi vidare på vår sightseeingtur för att se Cua Dai beach, jag har ju läst om att det för var Cua Dai som var den populäraste stranden, men att den tyvärr eroderat bort. Och jag förstår att den varit poppis, massa fina palmer på raken. Men vid vattenbrynet låg hur mycket sandsäckar som helst i ett hopp om att stoppa eroderingen, och det var inte mycket till sandstrand kvar. Man skulle inte kunna åka dit och sola ens. Synd när det blir så!

Därefter blev jag sugen på fika, och då mathumöret varit sådär de senaste dagarna var det bara att ge efter när jag väl blev sugen på nåt. När jag köpte pizzan på takeaway, testade Kim en mjuk kaka/chokladpaj från samma ställe som var himmelsk. Så nu fick jag craving på att testa något jag med. Det är ju inte så ofta vi hittat god chokladkaka i Asien direkt! Vi beställde in en citrontartelett med maräng på som var helt ok, men de hade gjort fel maräng (tyckte jag) så det var lite synd. Och sen tog vi in det drömmigaste: en sjukt saftig chokladkaka/brownie med ett litet täcke av cheesecake. Alltså mmmmm så gott! Den kakan kan man leva länge på!

Sen tog vi oss vidare hemåt, för en ny vilostund. Då vi kom helt fel i maten denna dag pga lunch klockan 14-15, och fick lite oanade förhinder med väsktanten (Kim beställde en väska som blev HELT fel så det blev en del tjafs...) så fick vi tvångsäta på första bästa restaurang som fortfarande hade öppet vid 20.30. Blev en restaurang som heter Chopsticks och som låg nära till hands, han var inte helt nöjd med att vi stapplade in 30 minuter innan stängning. Man märkte på hela hans kroppsspråk att han bara ville hem haha. Sjukt, så hade man ju inte kunnat bete sig i Sverige, en gäst är ju en gäst... men maten var helt ok i alla fall! Och de hade en fin karta på vägen av Vietnam, där man verkligen ser hur vi åkt runt mellan våra destinationer... efter maten stack vi hem för ett parti Yatzy, Kim har nog aldrig varit nöjdare med en yatzyomgång....

En sak som är fascinerande här i Vietnam är trafiken. Det är ex. svårare att komma över gatan i Hoi An än vad det är i Ho Chi Minh City, för det verkar som att ju mindre stad desto fler kör som de vill. I HCMC fungerade verkligen "gå bara över vägen i lugn o ro"-taktiken, man får inte springa och inte stanna för mopparna skall kunna parera för de gående. Men här i Hoi An är det vi som parerar för både moppar och bilar, klart det blir svårare då! Det mest värdelösa trafikmässigt de har här i Vietnam är rondellerna. Alltså om man inte kan bete sig och köra normalt på en rak väg då ingen tar hänsyn till filstrecken, så kan ni ju förstå hur det blir i rondeller UTAN streck. Ex. så används mittenstrecket på en tvåfilig väg snarare som "landningsbanamarkering" á la flygplats snarare än avdelare, även om den är helstreckad... På grund av detta så är det liksom till och med pilar i vissa rondeller, längs HELA rondellen, för att visa på vilket håll man skall åka... men folk kör ju bara in hej vilt från alla håll och kanter. Rondeller verkar vara "platsen där alla filar in med alla från alla håll till att avfarter", mycket smidigt. Och såklart - tuta hela tiden! Annars kör man ju inte bil/moppe ordentligt?


Likes

Comments

Everyday

…pga att jag inte kan ladda upp fler bilder här på wordpress. Så försöker byta bloggportal och få med mig den gamla – går sådär, men skall allt försöka lite till…

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018
Efter en natt då jag vaknade av vad som kändes som feber, var jag inte superpigg när klockan ringde för frukost. Ner kom vi dock strax efter 9, men min hals värkte och det ilade i hela kroppen... typiskt mig att lyckas dra på mig en sjuka av något slag! Så efter frukosten gick vi tillbaka till rummet och jag var helt väck. Somnade om en stund, men sen tog vi oss ut för att gå till skräddaren och väsktanten (om hon skulle behaga dyka upp idag) och det viktigaste: köpa värktabletter för att lindra sjukan. Därefter gick vi hem och jag la mig och vilade igen. Kim gick och tränade på ett lokalt utomhusgym medan jag sov vidare, och han hade tydligen hittat en toppenbra bahn mi på vägen hem. Här var det cold cuts och paté igen och - OST! De har "Glada Kon"-osten överallt här. En annan festade till det rejält med sin lunch: pommes frites-tallrik från room service, haha. Eller French FrieD som alla skriver här, haha, alltså de hatar verkligen "S" i detta land. Återigen uppstod ett litet språkproblem, när "extra salt" vid beställningen istället blev "sauce, you want sauce?". Det här med engelskan i Vietnam alltså...

När Kim kommit hem och fräschat upp sig tog vi oss ut för att kolla in Hoi An Night Market. Även om vi hade läst om att den bara skulle vara sådär, så blev vi rätt besvikna. Av någon anledning hade jag av allas bilder och de bloggar jag läst förstått det som att man kunde gå och äta på nattmarknaden varje dag i princip... ja jo det går ju om man vill ha en kost baserad endast på: crepes, bahn mi, grillspett, grillade rice paper-pizzagrejer och hackad/rullad glass? Riktigt mer än så fanns det ju inte, bara det att samtliga 30 matstånd serverade just dessa få rätter? Märkligt, varför inte bara differentiera sig lite?! Vi hittade faktiskt två roliga grejer dock, en vagn som hade någon slags våffla med glass och grädde. När vi frågar "är det som en våffla" så svarar han "no no, chicken egg roll" man ba jaha, så jag dissekerade min första bit lite för att inte råka hitta ett läskigt ägg där i. Men nä nä, det var en HELT vanlig våffla i bara lite roligare form. Återigen - engelskakunnigheten är sådär alltså...

Vi hittade även såna potatisspett som vi åt i Phuket och Koh Chang, men tyvärr saltas ju inget här och när vi ätit dem i Thailand har man kunnat krydda på med andra kryddor också, samt fått spettet varmt men mjukt. Nu var det typ som chips på en pinne. Utan salt. Men det gled ned som lite snacky time!

Vi testade också en sån rice paper pizza som alla saluförde, då det verkade vara en poppis rätt här. Men.. nja. Det hade potential, då det hade varit gott om det inte smakat så mycket fisksås/räkor/någonting. Vi anar att det var torkade räkor som låg bakom den för starka "torkade skaldjur"-smaken. 

Bortser man från matstånden fanns det en hel del små stånd som sålde klassiska Vietnamturistsaker, vilket kanske inte var så lockande håller. Det var alltså inte alls som en vanlig marknad vi är vana vid med kläder osv, utan det var rena turistsouvenirer som såldes. Så marknaden i sig vet jag inte om jag skulle rekommendera, men den var rätt liten så det är klart det kan vara kul att gå dit och kika. Men huvudattraktionen i Hoi An är ju alla dessa fantastiskt mysiga lampor, hur hela stan lyser upp om kvällen/natten i alla möjliga färger. Har aldrig varit med om något liknande i en stad tidigare faktiskt, det är så himla mysigt överallt här i gamla stan. Därav det "lilla" bildregnet här nedanför, hehe...

Vi försökte sedan äta middag innan allt stängde (lite svårt faktiskt när alla restauranger stänger igen vid 21, dvs är du ute klockan 20 börjar de titta på klockan som om man inte skulle hinna äta...), och vi gick tillbaka till Morning Glory som vi var på första dagen då Kim ville testa annat på deras meny. Jag beställde in en biffsallad som enligt Kim var god, men jag fick i mig knappt en fjärdedel på grund av konstiga smaklökar av sjukan. Så det var tråkigt. Kim var nöjd med sin rätt i alla fall, cinnamon pork med ris. Vi fick därför, för att jag skulle få nåt i mig, köra en nödlösning och hitta en restaurang med 1) öppet till 22, 2) take away möjlighet och 3) någon välbekant smak jag kunde klara av. Tur nog låg en restaurang med pizza inte långt ifrån där vi var, så nu har man köpt hämtpizza i Hoi An med! Dyrt var det också, dubbla priset mot vad vietnamesisk mat kostar, men det fick vara värt det för att få i mig några slicear i alla fall i lugn och ro på hotellrummet.

Bildregnet får börja med bilder på en vovve som bodde vid bankomaten, alltså Vietnam har så himla söta hundar?! Känns som alla är av en och samma ras. SÅ himla fina!   
       

      
    
    
     
    
    
   
   
    
    
    
    
    
    
    
    
 

Likes

Comments

Trips & vacations, Vietnam 2018
Så var det måndag igen och istället för att gå till jobbet gick vi upp til frukostbuffén... underbara semester! Måste nog ändå säga att jag saknar jobbet lite även om jag försöker tänka bort det för min egen skull, svårt med så goa kollegor och ens roliga jobb! Jaja nog med jobbprat!

Vi vaknade upp till regn vilket var väntat. Inför vår tripp till Hoi An spåddes det 6 av 6 dagar med regn och 15-18 grader, det var ju lite därför jag fick panikköpa byxor. Söndagen bjöd ju dock på cirka 20 grader på dagen, och mestadels sol, så det var en trevlig bonus! Så lite måndagsregn var vi beredda på och hade planerat utflykt till Da Nang istället, den lite större stan som ligger norr om Hoi An. Där regnade det inte men blåste som in i... så det var inte jättevarmt och skönt, hehe. Som en blåsig dag i maj ungefär med 17-18 grader utan sol!

Vi började med att kolla in ett av köpcentrumen, men det visade sig tyvärr endast vara inhemska affärer av det sämre slaget. Vi tog oss därefter vidare till fots för att kolla på de fina broarna de har i stan, Da Nang har en flod som delar stan så de har väl tagit vara på det med broarna. En är formad som en drake, en annan som ett segel och den tredje är bara fint gjord, vet inte vad den skall föreställa. Därefter var det dags för lite lätt lunch och jag hade kollat in ett ställe som skulle ha äpple-kanelpizza med vaniljglass - alltså drömmen?? Så vi tar en taxi dit, för att mötas av en skylt... "stängt första måndagen i februari pga underhåll". Alltså vi och vår tur med att ta rätt dagar... så någon göttepizza blev det inte. Vi gick runt hörnet och hittade ett kaffeställe där vi tog varsin vietnamesiskt iskaffe, eller Kim tog faktiskt en till efteråt. Vem kunde tro att han skulle bli den stora kaffedrickaren på resan?! Med tillräckligt mycket söt kondenserad mjölk i så...!

Lunchproblemet bestod ju dock, så vi tog en taxi till ett vietnamesiskt ställe som jag också hade läst skulle vara bra som låg i närheten, Thien Ly. Det här med lätt lunch eskalerade lite... haha. Vi ville äta Bahn Xeo, pannkaka, men vi hade ju ännu inte testat Phó som är Vietnams nationalrätt typ, så vi beställde in en sån på "prov" också. Ehm. Det kom in VÄRLDENS största pannkakor... en hel korg med sallad och örter. Såsskålar och rispapper. En stor Phó med örter och såser till den. Alltså tur vi hade ett fyrmannabord, haha. Så himla gott och fräscht var det! Vietnamesiskt mat är oftast just det, fräsch. Man känner sig aldrig sådär tungt mätt efteråt.

Därefter åkte vi till ett annat köpcentrum, Parksons, där vi seriöst var helt själva. Man kan ju undra hur det går för det stället, det var som en spökstad! Vägg i vägg med köpcentrumet fanns ett annat "köpcentrum" där en stor mataffär också låg. Så dit gick vi, för att se vad de hade för roligt och för att köpa lite dricka och snacks att ha på rummet. Sen fastnade vi i trafiken, så vi hann inte så mycket mer utan fick vända hem då Kim hade en provning hos skräddaren inbokad. Efter provningen gick vi hem en sväng för att slappa lite då jag inte mådde helt bra, illamåendet höll i sig.

När vi vilat upp oss tog vi vägen om väskstället för att beställa de väskor vi bestämt oss för, men kvinnan var inte där utan hade lämnat sin 10-åriga dotter själv i butiken som inte kunde ett ord engelska... bra där! Efter en stunds väntan gick vi därifrån utan någon beställning. Vi påbörjade då promenaden mot restaurangen vi kikat ut, hehe BÖRJAN kan man lugnt säga... enligt min överskådliga bild på kartan skulle restaurangen ligga i östra delen av gamla stan. Det stämde inte helt... vi gick och gick och gick, det blev mörkare och mörkare och ödsligare och ödsligare. En halvtimma senare kom vi fram, Kim var sådär glad på mig som utlovat en 5-10 min promenad haha. 30 min promenad med INGET att titta på längs vägen är ju sådär kul...! Men men - vi fick många steg! Synd att det bara är jag som har stegtävling på jobbet!

I och med mitt mående så hade vi ställt in oss på klassikern utomlands när man inte mår hundra - carbonara! Vi tog även i en pizza till "förrätt" då de var små och tunna och vi inte hade ätit på 7-8 timmar. Maten var god, en bra carbonara är inte helt fel! Pizza verkar de ha lite svårt med här, den hade potential men vi tror att de som vanligt inte saltat något. Och en deg och tomatsås utan salt blir ju sådär. Men men. Supergulliga servitristjej som jobbade där i alla fall!

Vi fick efter ett par gators gång tillbaka mot stan tag i en taxi så att vi slapp gå hela vägen tillbaka - det är en sak om det hade varit varmt och gött, men nu var det 15-16 grader och massa blåst = vi frös RÄTT mycket... så det var skönt med skjuts hem!

   
     
     
 

Likes

Comments