Del 2

Min graviditet

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE. När bedövningen börjar värka (vilket den gjorde ganska omgående) kan jag äntligen slappna av igen, prata, äta lite och gå på toaletten. Ser på CTG'n att värkarna kommer och går men känner inte mer än ett svagt tryck nedåt. Vid 15-tiden är det team-skifte och en ny barnmorska kommer in. Till skillnad från den första är hon helt underbar, varm och förstående. Hon föreslår att jag ska sätta mig på pilatesbollen för att hjälpa bebis att sjunka längre ner, prövar även att vara uppe och gå lite, och när hon undersöker mig nästa gång är jag öppen 8cm. Sätter mig på bollen igen tills det är dags för nästa undersökning, som jag sen är helt öppen vid. Trycket nedåt ökar mer och mer och snart gör det så pass ont att jag får svårt att hantera smärtan igen. Tror klockan är ungefär 18 nu. Ligger på sidan och andas som en galning för att ta mig igenom värkarna. Barnmorskan föreslår att jag ska testa lustgasen men jag fortsätter att neka. Har av någon anledning bestämt mig för att jag inte tycker om den, haha. Tänker dock hela tiden att detta absolut är det värsta jag någonsin varit med om och att om jag överlever kommer jag aldrig göra om det. Vid nästa undersökning anser barnmorskan att det tar för lång tid för bebis att sjunka den sista biten och sätter därför värkförstärkande dropp för att skynda på processen. Nu bestämmer jag mig även för att ge lustgasen ett försök och vad händer? Givetvis kan jag inte släppa den och andas som en galning i den istället. Den tar inte bort smärtan men jag slappnar av igen och bryr mig lika mycket om hur ont det gör.

Vid 19.30 börjar krystvärkarna och jag börjar krysta. När jag inte tror att jag klarar av att ta i mer så tar jag i ytterligare lite till och snart säger barnmorskan att hon ser massa mörkt hår. Det motiverar mig mitt i den fruktansvärda smärtan och snart syns huvudet. Då säger barnmorskan att jag måste hålla igen och inte krysta mer, skriker att det inte går och håller på att börja gråta, denna smärta går verkligen inte att beskriva. När nästa krystvärk kommer får jag äntligen trycka på igen och exakt kl. 20.00 tittar Nellie ut. Hör henne skrika och jag och Jeppe bara tittar på varandra och gråter av lycka. Hör att de säger att hon låter lite konstig när hon skriker och att det verkar som att hon har fostervatten i lungorna. De håller ändå upp henne mot oss, säger att det blev en flicka och lägger upp henne på mitt bröst.   Ren och skär lycka! Jeppe får klippa navelsträngen och sedan säger de att de måste ta med henne för att suga ur vattnet ur hennes lungor. Jag är så chockad så jag fattar knappt vad som händer.

Gillar

Kommentarer

Jenniferborgstrom
Jenniferborgstrom,
linnearosengren
linnearosengren,
Älskar att jag tycker sånt här är så vackert att jag börjar tjuta när jag läser! hahaha 😃 nouw.com/linnearosengren
josefineso
josefineso,
Haha men jag förstår dig! Samma här 🙊 nouw.com/josefineso
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

@