God kväll fina ni! Hoppas att ni haft en härlig helg! Vår har varit väldigt lugn pga match igår, däremot har Jeppe varit ledig idag och likaså imorgon. Mys❣️ Jag har tagit några dagar off från bloggen, men har knåpat ihop ett litet inlägg om min amning med Elise. Hoppas ni gillar!
Amningen med Elise började väldigt bra. Hon hade ett bra tag direkt och när det väl, efter några dagar, slutat att göra ont pga ovan så flöt det bara på. När mjölken rann till kändes det faktiskt knappt. Jag var så glad att det fungerade så fint även denna gång, då jag som jag nämnt tidigare ammade Nellie till hon var ungefär 11 månader och verkligen ville amma även den här gången. Vid 3 månader hände det dock något. Jag upplevde det som att Elise aldrig riktigt blev nöjd efter att hon hade ammat. Hon blev oftast förbannad vid bröstet, skrek och släppte taget, sög och fortsatte sedan så. Jag minns att Nellie betedde sig likadant vid ungefär samma ålder och den gången kämpade jag bara på, trots att det gjorde mig extremt stressad och ledsen. Så småningom gick det ju dock över, men denna gång hade jag inte tålamodet att kriga för att få det att fungera igen. Med en då 2,5 åring hemma hade jag inte tiden eller orken att sitta med Elise så pass länge att produktionen av mjölk ökade, varpå vi började ge henne ersättning vid behov efter amningen. Ju längre tiden gick, desto mer fasades amningen ut av sig själv. Elise började föredra flaskan framför bröstet, då maten ju kom snabbare och smidigare. Min räddning blev bröstpumpen. Jag var inte riktigt redo att släppa taget helt så jag pumpade så gott jag kunde för att hon skulle fortsätta få min mjölk, vilket fungerade tills hon var ca 4,5 månader, sedan kom det inte tillräcklig mängd för att mätta henne. Vid nyår slutade vi att amma helt och jag slutade också att pumpa.
Jag har två helt olika erfarenheter av amning i bagaget och jag måste säga att båda har varit bra på sitt sätt. Jag älskar att amma, det är världens mysigaste grej och den närheten du får med din bebis är oslagbar. Jag skulle aldrig välja bort amning självmant. Men det är också ett rent helvete när det krånglar. Med Elise fick jag såriga bröstvårtor som gjorde fruktansvärt ont, det kom och gick genom egentligen hela vår amningsperiod. Det är stressande när bebisen blir arg vid bröstet vilket gör att allting bara låser sig, och det är sjukt påfrestande att vara en levande napp nattetid.
Hur känner ni kring amning? Vore roligt att höra era olika erfarenheter ❤️
