Så var min operationsdag när jag opererade brösten

Som jag nämnde för er i lördags i ett inlägg. Jag har opererat brösten och jag tänkte berätta om min operationsdag för er samt hur det var efteråt och bjussa på några bilder.

Dagar innan operationen.

Jag skulle opereras den 3e april 2019.
en månad innan kände jag knappt någonting för det, jag var mest taggad och nyfiken hur lilla jag skulle se ut efteråt och var väldigt taggad på att få känna mig fin och nöjd med mig själv, mer än så kände jag inte.

Dagarna gick och jag blev lite smått nervös, pirrig men glömde bort det lika fort som jag tänkte på det.

två veckor innan operationen var jag helt plötsligt super nervös, mest nervös för att åka till Jönköping själv så jag var snabbt tvungen att hitta någon som ville följa med mig dit. Jag frågade runt och fick plötsligt napp.
Då kunde jag pusta ut och det kändes skönt att den biten var säker.
Jag fick inte köra bil hem själv efter operationen eftersom att man kan och är väldigt trött efter att man blivit nersövd.

En vecka efter operationen kröp sig känslorna på mer, jag fick lite panik. Snart var dagen där och jag skulle sövas ner och vakna upp med ett par helt nya tuttar. Känslan var sjuk, så sjuk.
Ju närmre det kom operationsdagen blev jag fruktansvärt nervös, fick nästan lite ångestkänsla. Jag hatar att bli nersövd och inte ha kontroll. Jag var rädd för att jag inte skulle va nöjd för fem öre och jag var så nervös över att jag skulle vakna upp efter operationen och känna att jag hade världens bomber.
Det var nog den värsta känslan, jag ville inte att det skulle se onaturligt ut.
Och jag grät väldigt mycket dagarna innan om jag ska vara ärlig. Mest när jag var ensam, det bara brast för mig och jag vet att det var blandat mellan oro och glädje, känslan var så konstig.

Dagen innan bestod mest av tårar, jag grät och grät och vet inte hur mycket Albin fick trösta mig och säga att jag kommer bli jättefin och att det skulle gå hur bra som helst. Jag hade helst velat att det var han som följde med mig eftersom att han får mig att känna mig som tryggast. Han har ju ett jobb som han var tvungen att sköta så det gick inte.
Men är så tacksam för att min kompis följde med mig och stöttade mig hela dagen. Det var guld värt.

Man skulle duscha sig ren med en speciell tvål i både hår och kropp för att ta bort alla bakterier och det skulle man göra kvällen innan och samma dag som operationen.
Jag skulle också fasta och fick inte äta eller dricka något efter klockan 21.00 kvällen innan om jag inte minns fel på klocklaget. Det var super jobbigt, i alla fall med vätskan, jag var helt torr i munnen minns jag.

''Dagen med stort D''

Jag kommer ihåg att jag hade så svårt för att sova, det kändes mer som att jag bara hade legat och blundat i några timmar. Min vän kom och hämtade upp mig på morgonen och sen rullade bilen mot Jönköping. Wow nu var jag påväg och den känslan går inte att beskriva. Jag var nervös som vanligt, pirrig, glad och väldigt spänd.

Jag var super trött och det ända jag visste var att det skulle bli så skönt att få sova lite på operationsbordet, jag sa det flera gånger i bilen. Fast med glimten i ögat för i själva verket var jag livrädd.

Vi anlände till Jönköpings stad och att hitta till rätt adress var svårt, vi gick i cirklar och jag hade smått panik, jag ville verkligen inte komma försent. Men vi lyckades hitta dit.
Gud nu var jag inne!

Jag blev mött av en härlig sköterska som visade mig till min säng, personalen var helt fantastiska. Så gulliga. Jag fick en rock och en t-shirt som jag skulle ha på mig.
Byxorna fick jag behålla under hela operationen. Det kändes konstigt dock haha.

Sköterskan kom med papper som jag skulle fylla i och lite smärtstillande och tabletter mot illamående.
Svalde ner dem med en gång och nu närmade det sig. Nu var det snart dags.

Jag fick sen gå in och testa ut storlekar och prata med min läkare Ivan.
Han var verkligen super duktig och fick en att känna sig bekväm och lite mindre nervös.
Jag bestämde mig och nu var det bara att vänta och vänta och vänta...

Medans jag vänta insåg jag att shit, nej, nej, nej kanske har jag valt fel storlek...
Vad gör jag nu, Jag fick total panik och skrev till Albin, min moster och min extra mamma.
Jag fick sån ångest, total panik.
Ropade därför efter sköterskan och pratade med henne och hon fick mig lugn igen och sa att det skulle bli jättefint på mig.
I denna situation var det bara att lita på hennes ord.
Jag kunde inte göra mycket mer åt saken. Jag kunde antingen byta ner mig och bli missnöjd eller super nöjd eller stanna kvar på storleken jag valt och bli nöjd eller missnöjd.
Men jag litade på dem, jag kände trygghet i deras ord.

Sen var det dags, dem hämtade mig, jag sa hejdå till min vän. Jag gick in till operationsbordet och blev påkopplad massor av sladdar osv.
Ena sköterskan frågade ''Hur mår du?''
''Jodå jag mår bra, lite nervös bara''
''Vi ser det på din puls''
Haha, jag var så nervös, pulsen steg och steg och det såg dem allt.

Sen fick jag räkna till fem och ''poff'' så var jag borta.
Nu sov jag super gott.
klockan tickade och operationen tog ca 40 minuter.

Jag slog upp mina ögon, låg i en säng utanför operationsrummet, jag minns att det var varmt och gosigt.
Men AJ, vad ont jag hade i mina armar. Kände inget förutom i armarna. förstod inte varför men det var tydligen vanligt.
så jag fick lite smärtstillande in i kroppen och det släppte efter ca 15 minuter. Då kände jag ingenting.
Kändes lustigt att ha två bröst som stack upp mitt upp i vädret. Men jag tyckte dem var fina, jag var jättenöjd vad jag nu kunde se ovanifrån toppen som jag bar.
Kände inte mer än så, jag var väldigt trött. Jag orkade inte tänka så mycket på hur dem såg ut eller vad jag kände.
Jag var helt groggy.

Fick sätta mig i en rullstol och blev körd ut till min vän, vi skrattade och nu var det värsta över.
Minns inte super mycket där emellan men jag fick en yoghurt och lite saft att äta och dricka.
Piggnade till och det var så gott med lite mat i magen, det behövdes.

Här ligger jag med helt nya bröst, nyvaken och glad.
Här hade jag känt in mig lite och jag tyckte det kändes bra.
Jag hade morfin i kroppen och därför gjorde det inte ont för mig heller. Klart det kändes lite men det var inget jämt emot smärtan som kommer komma.

Sköterskorna låter mig inte åka hem förens jag hade gått på toa och kissat så så fort jag kände mig redo satte jag mig upp och tog min vän runt armen och gick.
Den lilla biten till toan gick bra men så fort jag satte mig svartna det för ögonen, jag svettades och blev helt yr.
Där och då tyckte jag att det var kanon och springa in till min säng. Paniken, jag ville inte svimma.
Men kom bara utanför dörren och pang ner på golvet. Jag svimmade aldrig men benen kunde inte bära mig längre så där fick jag ligga i några minuter med benen upp.
Kändes som att jag kulle spy vilken sekund som helst.
Fick någon spruta igen som skulle göra så att pulsen gick upp och det tog inte lång tid innan den börja värka.
Sköterskorna tog väl hand om mig, så glad att jag kommit till denna platsen, dem var super rara.

Det tog några timmar innan vi var i bilen påväg hem, jag var ju tvungen att visa att jag kunde gå på toan först och efter den där dundersprutan var det inga problem alls.

påväg till bilen gick jag och höll i tuttarna som om dem skulle ramla ut. Kändes som att hela snittet skulle spricka men fanns ju ingen chans till det, haha!

Sov hemma hos min extra mamma samma dag, behövde lite hjälp med att komma upp från soffan och sängen osv.
Sånt var väldigt svårt.

Dagarna efter operationen

Ja ni oj, såhär glad var jag inte hela tiden efter operationen.
Jag kom in i en depression som var fullt normalt efteråt, det var svin tufft.
Jag hade gjort en stor förändring med mig själv och jag var inte nöjd för fem öre...
Jag hade panik, jag kände mig stor och plufsig. Jag ville bara gå under jorden.
Jag ångrade storleken och jag kände att brösten satt uppe i halsen på mig.
Jag hade ren panik, hade sån ångest.
När jag såg mig ifrån sidan, jag ville spy på mig själv.
Jag grät så mycket, grät och grät och grät. Men det fanns inget att göra åt saken nu...
Dock fick jag berättat för mig utav min extra mamma gång på gång att dem kommer sjunka och det kommer bli bra sen.
Och jag intalade mig själv det varje dag i en veckas tid tills depressionen började lägga sig.
och det tog inte lång tid innan jag såg resultat, dem blev mjukare och sjönk sakta men säkert.

Efter operationen skulle man direkt börja med en ''massage'' och den var inte rolig alls, det gjorde ont och var så obehagligt.

det tog ungefär 1,5 vecka sen mådde jag bra i psyket igen. Jag kände mig hemma i mina nya bröst.

Hur mår jag nu?

Nu mår jag super bra, jag är nöjd med storleken och än har dem inte format klart sig ordentligt, jag är inne på 6e månaden med brösten och det kan ta upp till ett år för att se det färdiga resultatet.
Ärren läker fint och har inte haft något problem med dem alls.

Jag har fått bristningar och det är mindre kul, det är väl det ända jag känner som tynger ner mig.
Men vad hade jag väntat mig? Klart jag skulle få det. Från att inte ha några bröst alls till att det finns något där.
Och blir det en förändring snabbt och huden töjs ut så klart att det blir det. De kommer blekna och lägga sig.
Så inget jag hakar upp mig på för mycket.

Det som är mest skönt med detta är att jag inte skäms längre, Jag hade inte behövt skämmas innan heller men nu var fallet så. Jag trivdes ju inte. Det var super jobbigt, tyvärr.
Men så är livet och alltid kommer det vara något.

Jag kommer aldrig ångra att jag tog detta beslut och gjorde denna förändring med min kropp.
Jag är så glad och det känns så skönt.

Finns inget att ångra, nu sitter dem där på min kropp och jag tycker jag bär upp dem fint.

Jag älskar dem!

Ett stort tack till kosmetisk kirurgi!

Puss och Kram// Josefine

Gillar

Kommentarer

Matildaberlin
Matildaberlin,
Men guu vad intressant att läsa!! Tack för att du delar med dig fining ❤️nouw.com/matildaberlin
josefineronjalouise
josefineronjalouise,
Kul att du tycker det! Kram❤️nouw.com/josefineronjalouise
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229