Olyckan jag var med i

Hej på er! Efter min lilla bloggpaus var inte tanken att jag skulle börja med mitt första inlägg på bloggen med att skriva om olyckan jag var med i. Men eftersom det kommer så många frågor angående detta och endel av er varit oroliga blir detta början.

Under förra veckan i torsdags kväll efter att jag varit och kört ett grymt benpass med min kompis så sätter jag mig i bilen påväg hem. Men innan bilen börjar rulla hör jag av mig till José, hur går det jag tänkte åka hem nu. Får som svar att det går fint, de hade nyligen kommit in och barnen ska snart läggas så njut du, gå och sätt dig på en restaurang unna dig lite gott. Jag bara skrattade åt hans sms, uppdaterade min Instagram fort med en post istället och började köra hemåt. Påväg hem var radion på och jag lyssnade på lite härlig musik och kände lyckan efter passet, det blev verkligen ett lyckat pass och vi hann ha riktigt kul med.

Strax innan jag skulle köra av motorvägen börjar jag förbereda mig mer och kolla av bilarna för det är väldigt mycket trafik och flera lastbilar åt varje sida. Åt min vänstra sidan ligger en lastbil i samma höjd som mig som gasar på och blinkar höger och svänger hastigt mot mig. Allt som händer efter här känns fortfarande så overkligt och det kändes som att jag drömde. Jag ser mannen som kör lastbilen i hans sidospegeln och där efter sker det ett krock, allt gick så fort. Jag flyger bokstavligen talat in i min högra fönsterruta och åt andra sidan. Allt där efter är suddigt och samtidigt som det går så fort går det ändå så otroligt långsamt. Min bil blev mejad åt höger sida en eller två filer innan han upptäcker att han kört in i mig. Det slutade med att jag åkte av vägen och upp på en gräsmatta med större delen av fordonet. Bilen hade fått lite sladd och vridit sig lite och även fått punktering. Motorvägen var väldigt trafikerad så jag är fortfarande så glad att ingen annan bil sidleds eller bakom mig krockade. Det var som att de närmsta bilarna agerade så fort. I paniken och värken ringer jag José, han försöker lugna mig med det enda jag hör är bilar som tutar, jag står mitt i en väggren och mitt i paniken kör jag iväg. Jag kör en kort bit och försöker samla mig. Jag hade sån panik, tankarna hade hunnit snurra runt och jag förstod inte om jag var död eller levande. Nu låter detta kanske konstigt för er med tanken som kom när lastbilen blinkar och kör in i mig är, nu dör jag från min familj. Att skriva detta gör att jag får en obehaglig känsla i hela kroppen. Jag kände hur mitt huvud bultade, nacken gjorde ont, ryggen och ena armen. Men det enda jag tänkte på var att jag ville hem till min familj. Lastbilen kom körandes bakom mig medan jag pratade med polisen och de uppmanade mig att skicka en ambulans så jag kunde åka till sjukhuset. Men jag sa bestämt att jag ville hem för att jag var så chockad och känna efter.

José hade ringt till vår granne som kom direkt och hämtade mig. Väl hemma efter lite andetag kände jag hur smärtan blev värre och värre. Så jag fick åka in till sjukhuset. Jag fick bra besked, inga frakturer och jag hade kommit lindrigt från olyckan. Men min gamla skada i ryggen hade gått upp (diskbråck i ländryggen) så det har inte varit några roliga dagar under de senaste dagarna. Mycket värk i större delen av kroppen. Nacken och övre ryggen känns bättre idag efter flera dagars vila. Men ländryggen är inte rolig. Jag har endast tagit det lugnt, José har hand om barnen är hemma på heltid med barnen och jag vilar men försöker samtidigt röra mig eftersom de är det som gör att de läker bäst.

Jag hoppas att kunna komma tillbaka till den aktiva person jag var innan så snart som möjligt, starta igång med träning och allt däremellan. Men mest utav allt att kunna spendera dagarna med mina barn utan smärta. Men tills dess ska jag ta hand om mig själv, inom kort ska jag kolla kroppen och börja med sjukgymnastik för de skadade kroppsdelarna.

Jag är så glad över all pepp ni skickat och skickat till mig via sociala medier, jag har ägnat väldigt lite tid åt skärmen de senaste dagarna för det gör mig så oerhört trött. Men jag har läst igenom så många utav era meddelande jag orkat och ska fortsätta ifall ni undrar varför jag inte svarat er alla. Till er som hör av sig via sms, meddelande och samtal det har betytt mycket. För mig är det så viktigt att vara positiv och det har jag lyckats vara vilket gör det hela bättre för mig. Ni måste lova mig att vara rädda om er. Sprid kärlek runt omkring er och säg en gång för mycket att du älskar någon för man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Till min familj och mina vänner, jag älskar er! <3

Tack bästa du för att du kikar in här och jag hoppas ni vill fortsätta denna höst med mig, följa oss via sociala medier.

Kärlek /J

Vi filmade endel under passet och skrattade massor!
Hör får ni en liten bild utav hur den såg ut, men det var svårt att fånga de på en bild. Sidospelen var förstörd och båda dörrar gick knappt att öppna eller stänga. Framhjulet på andra sidan fick punktering.
På sjukhuset efter att ha gjort alla kontroller och olika röntgen.
José skickade denna bild på barnen, han hade burit båda barnen till sängen så han kunde sova med de! Mina älsklingar.

Gillar

Kommentarer

JuliaElisabeth
JuliaElisabeth,
Men fy vad hemskt! Tur att det gick så bra ändå och att du inte blev mer skadad eller värre! Massa styrka kramar till dig ❤
nouw.com/juliaelisabeth
jonnasofieh
jonnasofieh,
Fy så otäckt!! Hoppas du återhämtar dig snart och tack och lov att du klarade dig så pass bra ändå ❤️
nouw.com/jonnasofieh
nordqvistmoa
nordqvistmoa,
Fy så otäckt. ryser av tanken. Kram till er❤️
nouw.com/nordqvistmoa
josephinees
josephinees,
Men fy va läskigt! Krya på dig! Kram 💗
nouw.com/josephinees
moahakansdotter
moahakansdotter,
Fy alltså... jag ryser! Krya på dig 🧡🧡
nouw.com/moahakansdotter
trix
trix,
Fy vad läskigt! Det är min mardröm varje gång en lastbil kör om! 🙈 skönt att allt gick bra ❤
nouw.com/trix

Instagram

Instagram

Instagram