-Innehåller annonslänkar-

Jag har fått förfrågan av flera att dela med mig mer om vad vi gör via min insta story vilket jag givetsvis försöker göra. Men vissa dagar glöms det helt av också, men jag försöker att visa mig själv mer. Många utav er skriver privat till mig så himla fina ord och jag blir helt smickrad av det ni skriver. Ni är verkligen fina ut och in! Men sen kom det till den "nivån" att jag gång på gång fick förfrågan vad jag gör för att få min hy så perfekt och hur lyckas jag aldrig att få finnar. Eftersom jag delar med mig och försöker inspirera, men vill samtidigt inte dela med mig av fel bild kommer jag visa sanningen till er. Jag har aldrig haft problem med hyn men under graviditeten har det dykt upp endel små finnar som gått bort lika fort. Men för ungefär en månad sen fick jag väldigt mycket finnar från ingenstans. Vi kom fram till att det måste haft mycket med slarv av kosten (för mycket gott) så det har jag minskat lite på, amningen som påverkar endel och mitt nya preventivmedel.

Jag vill iallafall inte dela med mig utav fel bild till er och att ha finnar är inga problem. Jag kan lätt täcka över mina med lite smink om jag skulle känna för det men vissa dagar när jag inte orkat sminka mig låter jag de synas, för det är inga som helst problem. Jag tycker inte att de påverkar mig negativt. Det finns så otroligt många som mår psykiskt dåligt över att det ständigt visas det där "perfekta" i sociala medier men låt er inte luras utav det. Det finns de som har dålig hy osv men inte visar det utåt så försök inte att glömma det. Det är inga som helst fel med finnar men endel väljer bort att visa det.

Ingen är perfekt men glöm aldrig bort att vara äkta. <3

Kärlek till er alla! /J

Så här såg min hy ut för några veckor sen när jag hade som mest finnar. Nu har det blivit mycket mindre men har lite kvar i ansiktet. (Jag har smink runt ögonen och på ögonbrynen.)

Vår lilla tjej som inte alls känns så lite längre utvecklas så mycket. Som jag och José sa igår är att denna tiden kommer att gå undan! Ja precis så var det under samma tid med storebrorsan, kommer ihåg den tiden SÅ väl. Tiden när ens bebis börjar gå från det stadiet, men hon kommer minsann alltid vara mammas bebis.

Hon har ju länge förflyttat sig runt i hemmet, åt sidorna osv men gjort det med hjälp utav händerna och trycker från med fötterna. Men igår lyckades hon använda knäna några gånger och hennes stil att ta sig fram ser ut som när en militär ålar och det går FORT. Hon vet vad hon inte får pilla på och tar sig dit på två röda. Hon skojar med oss, dansar och charmar oss och älskar att busa med andra. Till det finaste i hennes utvecklingsstadie nu är att man märker att hon vill till mamma. Efter att ha lekt en bra stund kommer hon till mig och sträcker armarna för att vara hos mig Det är så fint att känna sig lite mer behövd än att bara vara en mjölkmaskin, ja ni förstår nog min poäng. Hon har varit HELT och hållet obrydd om sin omgivning men nu kikar hon en extra gång efter mamma och pappa för att göra nästa sak. Hon härmar efter oss så mycket! Efter att hon lekt pajas skrattar eller ler hon åt oss. Något utav de bästa som finns är att se utvecklingen och känna barnens kärlek.

Jag älskar att se barnen utvecklas men samtidigt skrämmer det mig hur fort det går. Man vill ha de som sitt lilla knyte för alltid samtidigt som man vill se utvecklingen. Snart är vår tjej nio månader och har varit utanför lika länge som jag hade henne i magen. Dessa månader har varit de snabbaste i mitt liv men det sägs att har man roligt går tiden fort. Det känns helt otroligt att om några få månader har vi en ettåring. <3