I helgen hade vi tänk att vi skulle ha en riktig familjehelg tillsammans och ta tillvara på tiden då José var helt ledig från jobb. Men riktigt så blev det inte, allt kan inte alltid gå som planerat, eller hur? Vi fick iallafall lite tid tillsammans trots allt. Jag och barnen fick istället väldigt mycket tid med min lillasyster istället. José skadade sin fot under lördagen och när han vaknade upp på söndagen bestämde han sig för att kolla upp den. Så söndagen spenderade han på sjukhuset medan vi åkte iväg till Slottskogen innan vi skulle ha familjemiddag hos min mamma. Där hemma firade vi min systers barn som även är min guddotter som precis fyllt sex år.

Trots helgens bravader har jag fått massor av skratt med min lillasyster. Är det något jag är extra tacksam från denna helg är det just henne! Så tacksam över att vi har en sådan relation som vi har och den hoppas jag håller livet ut. <3

Hoppas ni haft en underbar helg och start på veckan! Kärlek/ J

Sen D föddes har han varit lugn, nöjd och väldigt tillfredställd med lilla minsta. Han har bara accepterat vad som komma skall om ni förstår. Han har gått igenom olika faser som alla barn gör och ibland har man som förälder satts på prov. Det är sådant man får räkna med som förälder. <3

Kärlek / J

Gokväll! <3

I början av veckan var vi iväg till BVC för att göra de vanliga kontrollerna för Esmeralda. Vår lilla tjej känns inte alls sådär liten längre och väger mer än 5kg, hon hade växt på bra! Men sen kom frågan, hur har det gått med väckningen frågade barnmorskan ?

Vi svarade precis som det var att vi väckte henne de två första nätterna men sen ingen mer natt. Första gången ville hon inte äta utan blev istället smått irriterad över att jag väckte henne och andra gången åt hon knappt 1 minut. Så vi bestämde att inte väcka henne alls och hon har ju ändå gått upp fint i vikt. Men skulle vikten gå ner får vi såklart börja väcka henne.

När kontrollerna var klara fick jag stanna kvar ensam i rummet för att svara på frågor angående förlossningsdepression och så pratade vi om det sen. Jag har inte känt mig nedstämd eller kommit in i det såkallade "baby blues" som man kan göra efter förlossningen. Men jag tycker att det är SÅ bra att de kollar med en hur de mår. För detta är vanligare än man tror och jag kommer så väl ihåg att när vi väntade Dominic så gick vi på en föräldrarkurs med flera andra föräldrar som väntade barn i samma veva. Och där gick man igenom mycket inför den kommande tiden, tips och tricks. 😉 Hon som höll kursen då sa att den såkallade "baby blues" är väldigt vanligt men att man ska hålla koll så att det inte fortsätter i flera dagar för då kan det vara en början på en depression. Jag var faktiskt mer eller mindre ganska rädd att detta skulle hända mig då jag hört endel om det och en nära till oss fick förlossningsdepression. Så jag kommer ihåg hur mycket jag var på José mot slutet av den första graviditeten att du måste hålla koll så jag inte mår dåligt efter förlossningen osv. Jag är så glad att jag inte fick någon förlossning depression efter graviditeterna.

Kärlek /J