I'm gonna live forever

Ni kanske minns att jag berättade för er i somras att min farbror hade gått bort. Den här låten spelades på hans begravning och det var första gången jag hörde den men sedan dess har jag älskat den. En så himla fin låt som får mig att känna mig lite närmare honom när jag lyssnar på den. Som jag saknar honom...

Gillar

Kommentarer

Ett år av sorg och saknad

16/5 1988 - 25/9 2017

Idag för ett år sedan tog min vän Hanna sitt liv, idag för ett år sedan tog hon sitt sista andetag. Jag minns att jag satt hemma, det var den 26 september, och scrollade genom Facebook i väntan på att gå till jobbet. Hannas pojkvän hade delat en fin bild på de två tillsammans och egentligen hade jag inte tänkt läsa vad han hade skrivit, men texten var så lång och det var bara något som fångade min uppmärksamhet. "Det som inte fick hända har hänt, min älskade Hanna orkade inte mer och finns inte bland oss längre." Det var den absolut största chocken i mitt liv, jag läste det om och om igen. Och för varje gång jag läste växte sig paniken ännu större, det kunde inte vara sant.

Jag minns hennes begravning så väl. Den hölls i Norrköpings vackraste kyrka, den jag drömt om att få gifta mig i. Det var den 25 oktober, exakt en månad efter hennes dödsdatum. Jag mötte upp några gemensamma vänner och vi gick tillsammans dit i regnet som öste ned. När vi gick in i kyrkan spelades Can you feel the love tonight. Visst kunde jag känna kärleken. Det var så mycket människor där, och alla hade kommit på grund av deras kärlek till Hanna. Hon hade själv planerat sin begravning och det gjorde så ont i mig varje gång en ny låt spelades. Jag visste ju att hon hade suttit någonstans, skrivit sitt brev och valt vilka låtar hon ville skulle spelas under just denna stund. Hon ville avsluta med The show must go on, och jag var så arg. Eller inte arg... Ledsen. Så ledsen för att hon trodde att det var så lätt att gå vidare när vi hade förlorat en så otroligt värdefull och viktig människa i våra liv.

Hon var verkligen värdefull och jag är så ledsen att jag inte tog chansen att berätta för henne vilken skillnad hon gjorde i mitt liv. Hon kom in som en ängel när jag kände mig som mest ensam, och hon såg mig på ett sätt ingen annan tidigare hade gjort. Det tändes en livsgnista i mig och jag var så glad över att ha fått äran att bli vän med en så fin person. Det låter så fånigt och fjuttigt hur jag än uttrycker mig. Men fan alltså, vilken människa hon var. Helt jävla fantastisk. En sådan man bara kan drömma om att få möta.

Älskade, underbara Hanna. Världen är så fruktansvärt tom utan dig här, och jag vet att den aldrig kommer att bli sig lik igen. Inte utan dig här. Det gör så ont i mig att tänka på den smärta du har burit på i ditt liv. Det gör så ont i mig att veta att du kunde göra så mot dig själv. Det var ju meningen att du skulle leva vidare... Att du skulle vara här med oss. Jag lever på hoppet att du har funnit friden som du så gärna ville ha, att du är lycklig nu. Du kommer alltid finnas med mig i mina tankar varje dag för resten av mitt liv. Du är så saknad. Så jävla saknad.

Gillar

Kommentarer

Goodbyes are not forever

Vilken oväntad start på dagen det var igår... Jag vaknade av att pappa ringde och berättade att min farbror hade gått bort under morgonen. Han var sjuk så det var väntat, men vi trodde att vi skulle få några månader till. Resten av dagen spenderade vi med familjen i deras sommarstuga. När jag kom hem satt jag bara och tittade genom alla bilder och mindes alla resor vi har gjort tillsammans. Bilden här ovanför är från en resa till Thailand, önskar jag fick uppleva det igen.

Goodbyes are not forever,
are not the end,
it simply means
I'll miss you
until we meet again

Gillar

Kommentarer