Efter fyra lååånga dagar och många om och men fick vi äntligen komma hem med ett återbesök i bakfickan. Både blåsljud fanns kvar och gulsoten fortsatte öka. Men för en kväll glömdes det helt bort och vi mös SATAN! Märta och Victor fick ta igen massa mys och jag fick dona fram allt gotte ovan. Äeh men det var så skönt att få gå hemma i sin morgonrock och få plocka med sina grejer. Fyra dagar instängd på samma rum och två tvkanaler gör det med en liksom.

Men vid elva morgonen efter saknade vi såklart killarna och gjorde oss iordning för att åka och hämta dem hos min mamma - och de fick träffa lillasyster för första gången <333 Det var helt fantastiskt! Herman bara vrålade ”VART E THOOOMAAAAAAS” när vi hoppade ur bilen (han har inte släppt det namnet så hon får väl heta det?!) och sen dess har de älskat henne.

Vid 14 åkte vi på återbesök som visade att blåsljudet var helt borta och där började jag väl jinxa det lite. Jag kommer berätta mer om allt i ett eget inlägg tänkte jag, men kort och gott såg gulsoten värre ut och vi fick vara på sjukhuset hela tisdagskvällen och lämna en massa prover. Min lilla rullta <3

Igår fick hade vi vår första morgon tillsammans och det var precis så mysigt som det ska. Jag och Märta var uppe först och hann morna oss med en slurk kaffe innan Manfred knatrade upp och bubblade av frågor om lillasyster. Och han hade sparat en massa pussar till henne <3 Vid lunch klädde vi på oss och drog upp till V’s föräldrars trädgård och grillade korv innan jag och Märta hade tid på sjukhuset igen ... vi spenderade ytterligare en kväll där innan vi kom hem strax efter åtta och kunde hjälpa till med nattningen.

Vi hade lovat barnen pannkakstårta när vi kommit hem från BB. Vi äter alltid det när någon fyller år så vi var ju tvungna att fira Märta! Men den där pannkakstårtan gled bara längre och längre ifrån oss med alla sjukhusbesök, så Victor styrde upp det hemma hos sina föräldrar istället. Om killarna var överlyckliga??????? Märta och jag fick tillslut godkänt av läkarna att få åka hem och vara tillsammans utan en massa sjukhusbesök (med undantag för en vikt på BVC imorgon) så då åkte vi hem och jag tog en varm dusch innan vi mös i soffan resten av kvällen <3

Idag ville killarna till förskolan så jag och Victor gjorde oss iordning för lite ärenden! Vi behövde en till ytterlampa och lite husfärg för att måla över ventilerna som de satte upp förra veckan. Jag behövde fler trosor som passar (hej -10kilo!!) men ändå sitter över ärret) och en till stadigare BH utan bygel och Victor behövde nya skor. Nu har killarna kommit hem, vi har käkat mellis och lekt med deras nya PawPatrol bilbana som Märta köpt till dem. Om dem älskar den? Imorgon ska vi bara vara hemma tillsammans och jag ser sååå fram emot det.

PUSS OCH KRAM

Så kom dagen! Den andra dagen i oktober för att vara exakt. Dags-att-plocka-ut-bebis-dagen! Vi var andra operationen inbokat denna morgon så vi behövde inte vara på plats förrän 10 så vi hade morgonen tillsammans med killarna innan deras farfar kom och tog dem till skolan. Men väl på förlossningen så visade det sig att det var helt fullt och min OP var lite försenad, så jag fick smyga in till en nybliven mamma och hennes bebis medan Victor blev bortskämd i besöksrummet!

Så vi låg och satt på varsitt håll hela morgonen, men strax innan 11 fick vi snabbt åka ner till OP då de var redo. Victor fick sitta jämte mig medan de kopplade upp mig och så fort det var dags att sövas så fick han gå ut till rummet jämte - barnbordet - och invänta lillasyster! Jag såg klockan och minns att den var strax över halv tolv och jag sa till Victor att nu får Elin se sin bebis på sitt RUL men vet inte vad klockan hann bli när jag väl somnade. Men(!!) klockan 11:48 är vår lilla Märta ute <3

Klockan 13 vaknade jag på uppvaket och det första jag sluddrade fram var ”blev det en tjej?” och stackars Olaf, sjuksköterskan på uppvaket, lugnade mig med ett ja. Sen bombarderade jag honom med frågor som han inte kunde svara på utan bad mig vänta på barnmorskan som var påväg men jag fortsatte bara med nästa fråga - innan jag typ vrålade att jag ville ha vatten. Detta var innan jag ens orkat öppna ögonen heheheh. Min barnmorska Emilia kom ner och lugnade mig återigen att det var en tjej med mycket hår! Och att de mådde bra och att hon hade fått lite mat hos pappa. Då inledde jag uppdraget att kvickna till så fort som möjligt och vid 13:30 var jag påväg upp till min bebis <33333

Kl 11:48 kom alltså vår Märta Elsie Helen Rosenqvist med sina 3546g och 53(!!!)cm och kolsvarta hår <3

Vi bara mös och var så himla ... lugna? Det kändes så naturligt och härligt och underbart för oss båda två direkt, något vi inte upplevt innan. Men vid 18:30 valde han att åka hem så han skulle få träffa barnen lite innan läggdags, så då var jag själv med henne - och det gick så himla bra! Jag har inte haft ont och varit pigg sen samma kväll som snittet och personalen har varit helt chockade att jag varit så pigg. Det finns krut i den här kroppen fortfarande!! Det har nog mycket att göra med att jag inte förlorade i närheten så mycket blod som med killarna och jag är bara så, så, så tacksam för det!

Men så igårkväll förändras status rejält ... Märtas gulsotsvärde ökade från 150 till 188 under första dygnet och sedan från 188 till 240 på bara några timmar. De fick ta akutprov (blodprov som skickas och kommer tillbaka med resultat väldigt fort) vid 21-tiden. Det visade en liten sänkning i värdet men hon låg precis på gränsen och blev då nedbäddad med en UVmadrass för att sola. Att få höra ”hon ska sola i ett dygn nu så du kommer inte kunna åka hem imorgon” efter två klarvakna nätter pga hormoner och i samband med babybluesen var fruktansvärt. Jag bara grät och grät och grät. Men hon har varit svinnöjd. Det är ju varmt och gott där på madrassen så hon vaknar till var tredje timma och vill ha mat innan hon lägger en brakare och somnar om igen. Samtidigt hittade läkarna blåsljud på hjärtat som inte har försvunnit ännu, så det har varit ett tyngre dygn nu och jag håller alla tummar och tår att det låter bättre imorgon bitti och att de nya gulsotsproverna ikväll ser bättre ut så vi får komma hem imorgon!!

Nu har jag precis tagit en dusch och Victor var förbi med lite mer rena kläder. Läkaren tröstade mig med att jag ska se detta som en extra vilodag för väl hemma är det full patte och jag tog verkligen till mig. Ska jag vara kvar här kan jag lika gärna slappa skiten ur mig! Så jag har slökollat tv, ätit godis och slumrat till lite då och då. De vakna nätterna börjar ta ut sin rätt så att säga ...

TUSEN TACK FÖR ALL GRATTIS!!! PUSS OCH KRAM <3

Lite bilder från igår när vi var ute i skogen och fikade! Jag plockade en hel påse full med löv och band en krans i eftermiddagssolen :-)

Bildtexten låter ju som att livet är jävligt harmoniskt men det är väl ett litet lätt överdriv. Haaha alltså jag ÄR så bitter! Den som inte varit höggravid vet liksom inte hur sista veckorna känns. Det är som att hela kroppen loggar ut - ni vet, som kl 13 en fredag? Man har liksom inget kvar då, man kan inte fokusera och man slänger iväg nått mejl som man svarade på lite halvdant (mina chefer ba???????) Så känns det fast man blir inte belönad med att få ta fredag kl 16 utan den här känslan hänger kvar och man vet inte när man får gå hem. Man går i slowmotion. Jag har dessutom haft jävligt ont i kroppen nu sista veckorna och igår kväll fick jag helt plötsligt VÄRLDENS foglossning - eller symfyssmärta som det så fint kallas. På svenska känns det som någon slungat en slägga uppepå fiffi. Jag kunde knappt gå. Eller stå. Eller sitta. Olidligt med andra ord. Nu har ju jag ”turen” att ha planerat snitt så jag vet ju när jag får stämpla ut så att säga, men det gör fan inte det lättare. Det känns ändå som att jag kommer vara gravid för alltid :-)))) Idag kom min syster på spontanbesök - det var sjukt uppskattat i misären <3 Och imorgon får killarna gå i skolan igen efter en veckas vabb så då får jag lite egentid igen om dagarna. Har en känsla av att jag kommer utnyttja tiden till att: vila ikapp mig! Och äta glass! (Som att jag inte gör det redan men nu kan jag ju göra det utan dåligt samvete för att killarna ska få men för livet ;-))