Ska skriva en låt om det en dag. Hur jag levde mitt bästa liv, 17 år i staden. Varma majkvällar på taket i timmar, från solnedgång till stjärnklar himmel. Med människor som förstår sig på en, människor som är där för att stanna. Det är livets heroin hörrni.
from insta @josefinaester
En -"shit va ung du va mamma" -bild. Ja kidz, det var en dag då mami var bara 17 årar och er moster 22, två små flickeliv, unga som morgonen, dumma som torktumlaren(¿¿¿), körandes till stranden med 80-tals dunk i högtalarna, drömmar i hjärtat och ångest på hjärnhinnorna. Fin dag det där. Vi satt bara där, ensamma på beachen en molnig augusti söndag, förtärde B&J o Marabou som det hette, och tog oss igenom livets mörkaste hålor tillsammans. Som då mest bestod av killproblem o fuckade samhällssystem alltså. Hoppas ni slipper sånt, antagligen inte. Sen photoshootade vi the moment o stoppa en cigg i munnen för extra djup känsla i bilden liksom, innan himlen pissa ner oss så vi lika gärna kunde nakenbada i havet, vilket vi gjorde. 17 åringen va gla' ändå, instabild med världshistoriens längsta caption, med sämsta grammatiken tho, var ju given. Sen dunka dom hem igen med stop på donken o stop för ventilering av drömmar. Jag skulle glida runt i Levis jeans och birkenstock i en riktigt gammaldags fin bil (pga bitterhet att inte få leva på 80-talet) när jag var 20 och dricka vin på Kaliforniens beach i solnedgången. Sedan dansa tills solen gick upp igen. Roadtripa i Australien skulle vi göra de me, er moster o jag. Undra om det blev av, eller om vi dog dagen efter kanske. Tur iaf att jag fångade de där lilla moment, som vi tog för givet, den där sista dagen på sommarlovet 2017.
Ibland älskar jag o skriva, o bara måste göra det. Shit asså ni vet den känslan man får ibland, man blir helt tom, får sånt konstigt perspektiv på livet och liksom ser sig själv leva sitt lilla liv flygande uppifrån typ och plötsligt känns det som exakt inget spelar ngn fkn roll längre. En sån här sista dag på sommarlovet är en sån dag och jag bara inser hur jag tagit varje stund för givet denna sommaren. Att aldrig ha varit nöjd i stunden utan hela tiden ska ha mer mer mer nytt nytt nytt är något jag verkligen ångrar. Därför vill jag bara skriva ner för mig själv hur tacksam jag är för varje litet moment, som jag älskar att kalla det. Varje människa, varje stund och ett stort förlåt till mig själv för allt hat och mot mig själv. Kanske alla borde göra det till sig själv ibland? Ge lite extra kärlek till själen liksom, ge den lite mer space att läka, som i ett förhållande typ kanske vad vet jag ens. Haha ja vad vet jag ens, ett blondt litet 17 årigt flickeliv med hela livet framför fötterna. Eller kanske jag dör imorgon eller i övermorgon eller om en vecka. Who knows.
Åååh vilken bra dag det är idag. Sitter på ett tomt Espressohouse med mysmusik och känner mig så otroligt tacksam över livet idag. Det är strålande sol och blå himmel och slutar 1 idag. Inte ens att jag gick till skolan och insåg att min första lektion var inställd kunde förstöra mitt braiga humör. Gick hit istället och tänkte få lite plugg gjort, men slutade med som vanligt med bloggen. Mycket roligare. Känner mig så fridfull och lugn at the moment. Hade studiedag igår, tjänade pengaaarrr, plugget går bra, fredag imorgon och snart är det asså vår på riktigt. Wiiiieee<333 Plus att EH spelar så sjukt bra och mysig musik just nu vilket gör mig ännu gladare. ÄLSKAR att sitta här själv. Funderar seriöst på att skolka från franskan så jag kan sitta här två timmar till. Vill bara sitta här resten av dagen i solen som lyser rakt in på mig genom fönstret. Asså shit vad man är lyckligt lottad ändå. Bara inser det nu och är så tacksam. Jag mår liksom ändå bra, även om livet i allmänhet kan vara helt fruktansvärt äckligt jobbigt, mår jag ändå bra liksom. Jag är helt frisk, kan träna, har lätt för skolan, familj och vänner som älskar mig och lider inte av någon phykisk ohälsa. Det är speciellt något jag är väldigt tacksam för. Har så många nära vänner runt omkring mig som lider av ångest varje dag och jag önskar inget mer än att de bara skulle inse hur värdefulla och fina de är. Nu måste jag gå till äckelfranskan, take care.