När smärtan tar över

Nu ger jag upp. Jag skulle behöva sova mycket mer men smärtan har tagit över. Jag har redan varit vaken i över en timme. Jag har provat Alvedon, Paraflex och att bulla upp med extra kuddar. Inget hjälpte... Andningen började strula också - då gav jag upp.

Jag är fortfarande i ett lyckorus! Det går liksom inte att förstå att detta är sant ❤. Trots allt som har hänt så är vi nu här 😊.
Jag ser så mycket likheter i Linnea och Pentti 🥰. Både till utseendet och till sättet. Jag är lik min pappa men bara till utseendet och att vi båda älskar choklad, hehe. Mitt finska temperament har jag inte fått av min pappa. Pentti är så lugn! Kanske är det från mina farföräldrar eller från mammas sida - svårt att veta.

Jag glömde ju visa er igår - min pappa gav oss presenter. Vi var på en marknad (medans vi väntade på att båten skulle ta oss till Zoo) och fick välja ett varsit jättefint halsband, jag fick mitt stjärntecken (skytten) och Linnea valde ett med en delfin på. Så gulligt av Pentti 😍

Innan vi skulle åka tillbaka med båten från Zoo så gick vi in i souvenirshoppen och Linnea fick syn på en räv (hennes absoluta favoritdjur) så hon fick den av mig 😊.

Nä nu tror jag att jag ska läsa lite i min bok för att distrahera mig lite från smärtan. Hoppas att ni andra fortfarande får sussa sött ett tag till. Kram kram ❤

Välj att se det goda i dina medmänniskor så ska du se att de kommer se det goda i dig <3

Gillar