2017 - året jag vågade

2017 har varit lite av en berg och dalbana. Jag tar med mig väldigt fina stunder men också väldigt sorgsna. Jag kommer komma ihåg 2017 som året jag vågade, året jag tog chansen och verkligen växte som människa. Jag bodde ensam för första gången i mitt liv, vilket var väldigt nyttigt för mig. Både psykiskt och fysiskt. Jag flyttade till ett främmande land utan att riktigt ha någon aning om vad som väntade.

2016 skrev jag att en dröm jag hade var att spela sporten jag älskar i ett annat land. Och detta år blev den drömmen verklighet. Något jag bara trodde var en dröm. Jag tog tag i det och gjorde det möjligt. Jag kan fortfarande inte förstå att jag lever på min idrott. Det är det största jag tar med mig från 2017. För det är något jag är riktigt stolt över!

2017 kommer också vara året vi minns som ett av dom sorgligaste. Den 1 november förlorade vi en kär familjemedlem. Min älskade mormor. Såhär skrev jag dagen jag fick samtalet om att hon inte längre fanns med oss..

"Tårarna fortsätter rinna ner för min kind. Smärtan i bröstet blir värre och värre. En smärta jag aldrig känt innan. En smärta jag aldrig vill att någon ska behöva känna. Ändå vet jag att så många i min närhet känner så just nu.
Man vet aldrig hur man kommer reagera. Det går inte att föreställa sig. Man kan inte förberedda sig för dom orden. Orden ingen vill säga. Orden man inte vill höra. Orden som inte behövs sägas ut högt för på det där hallået man hör i andra änden, det säger tillräckligt.
Jag vet inte vad jag känner. Vad jag borde känna. Jag vet inte vad jag ska säga. För inga ord kan få det att kännas bättre. Att bli bättre. Det finns absolut ingenting som kan få smärtan att försvinna eller tårarna att sluta rinna. Livet är så fruktansvärt orättvist.
Dom säger att du såg fridfull ut. När du låg där i din säng. Utan alla sladdar och slangar som hjälpt dig dom senaste dagarna. Det är så jag får minnas dig. Vi alla kommer minnas dig. Fridfull. Älskade mormor. Nu har du somnat in och behöver inte ha ont längre. Vila i frid fina ängel."

Det gör fortfarande ont i mig när jag tänker på min mormor. Det är som att man har småbitar i kroppen av sin familj och när någon tas ifrån en tar den med sig en av bitarna.
Att fira vår första jul utan henne var konstigt. Det var som att man hela tiden väntade på att hon skulle komma. Men samtidigt tror jag att hon var med oss. Hon finns däruppe och vakar över oss.

Jag ser framemot 2018. Som varje nytt år får man en chans att börja om, om det är det man behöver. Jag tror och hoppas att det kommer bli mitt år. Men det är ju helt upp till mig. Om jag vill att det ska bli det får jag jobba för det. Gott nytt år på er så hörs vi nästa år igen!

Gillar

Kommentarer

Juldagen hemma hos oss +

Sista julfirandet för i år

Som dom flesta andra firar vi jul två dagar. På juldagen var vi hemma hos oss med dom flesta i släkten. Vi åt gula soppan, en soppa från pappas sida som vi alltid äter vid jul och påsk, schnitzel och ris och sen hade min moster gjort en tårta och hemmagjord glass till efterrätt. Allting var supergott som vanligt! Vi spelade julklappsspelet och jag fick behålla mitt egna paket. Gjorde ett säkert val då jag fick nummer ett på lappen. Plus att det var ett av dom minsta paketen som låg på bordet och jag inte riktigt hade plats för någon stor grej i väskan.

Det var en bra sista dag i Sverige för detta året. Glad att jag fick chansen att åka hem och spendera tid tillsammans med J och familj. Det gav mig ny energi att fortsätta den andra delen av säsongen. Även fast det var jobbigt att åka.

Gillar

Kommentarer

Secret Santa

Julklappsbyte i laget

Godmorgon fredag! Man har verkligen ingen koll på vilken dag det är i mellandagarna. Jag var tvungen att titta i kalendern för att veta vad jag skulle skriva..

Gårdagen var lika tuff som dagen innan. Vi spelade en 3 sets match som vi vann. Skönt att vi bara spelade 3 set ändå. På eftermiddagen kom vår fystränare hit till Luxemburg och körde i princip skiten ur oss. Älskar att han sa att det var ett "lätt" gympass. Men om man frågar oss i laget är det nog inte så många som håller med om det, haha.

Efter träningen åt vi middag och bytte julklapparna vi köpt till varandra. Vi körde i nummerordning så det blev väl inte en riktig secret santa men vi kallade det så ändå. Jag fick denna chokladask ni ser ovan. Bara smakat en hittills men dom ser alla riktigt goda ut, eller hur?

Gillar

Kommentarer