William slog upp ögonen som vanligt imorse, strax innan halv sju. Bara det att det under natten var dags att ställa om till vintertid och klockan nu var halv sex. Men i vanlig ordning så går det inte alls att övertala den väldigt morgonpigga sonen, så det var bara att stiga upp, vintertid eller ej.

Efter att ha suttit och myst i soffan framför en film en lång stund, började det singla små vita flingor ner från himlen. Vi drog snabbt på ytterkläderna ovan på pyjamasen och gav oss ut för att titta närmare. Passade på att klä William i den nya overallen som mina föräldrar köpt till honom, för att se om den håller måttet till vinterns alla utelekar till förskolan.

Först stod vi en lång stund och bara tittade på snön som tyst singlade ner. William funderade nog mest på vad det var och jag stod och njöt. Det är som att hela världen stannar av och tystnar när snön faller.

När wow-faktorn blev allt lägre, så gick vi bort till lekplatsen och hängde där en stund. Det syntes inte alls på overallen att William hade suttit i sand och blött gräs eller tagit ett par vändor på rutschkanan och gungat. Inte så mycket som en antydan till att den skulle vara varken blöt eller smutsig och han var väldigt varm och god när vi sedan gick in för att äta frukost.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229