Fem sekunder efter att bilden togs slog han upp ögonen igen, typsikt!

Idag, första gången på länge, dög det att somna i sjalen. Det har varit ett par dagar med en mycket orolig kille, knapp sömn under dagtid och ända trösten har varit vid bröstet. Trots att det har varit lite tufft att inte ha en fri hand, så är jag så tacksam över att semper dropparna verkar ha kört igång hans mage. Hans gråt är inte alls lika intensiv längre och inte alls så panikartad som tidigare = skär inte lite djupt i mammas hjärta.

Något som är lite roligare att skriva om är att han nu har börjat "svara" när vi pratar med honom. Armar och ben fäktar hej vilt och munnen går. Då och då kommer ett och annat pratljud, men än så länge är det mest grimaser och höga andetag. Smått börjar han också fästa blicken och dra lite på mungiporna när han upptäcker att man pratar med honom.

När William har vaknat och fått lite mat, ska vi försöka komma ut och veckohandla.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229