Redan innan vi tog oss hemifrån började dem första flingorna falla. Långsamt och fint, precis som i en film. Det ökade på rätt bra när vi gick till tåget och framme i stan kunde man inte se många meter framför sig så mycket snö det kom. Vi skulle möta upp Amanda och Holly utanför konsert huset och gå på bebis musik och in i det sista försökte jag stå utanför och vänta. Var så sugen på att ta lite bilder i snöyret, men till sist blev William så arg i vagnen att det var bara att gå in.

Det var nära på dubbelt så mycket folk på plats under bebis musiken idag, men William visade sig tuff och skuttade runt på rumpan bland alla barnen och leksakerna. Tidigare har han inte tagit sig iväg själv alls, så det var himla häftigt att se. Glömmer ofta av mig att han faktiskt blir 1 år snart och är inte alls den lilla hjälplösa bebisen längre, utan en liten person med mycket vilja och stor personlighet.

När bebis musiken var över, packade vi ner barnen i vagnarna och gick runt i stan, njutandes av solen som ersatt det tunga snöfallet. Vi har alltid så mysigt, pratandes om allt mellan himmel och jord och jag kan inte nog understryka hur fantastiskt skönt det är att prata med någon som sitter i exakt samma sits själv. Någon som bara vet, utan att man behöver säga särskilt mycket. För mig har mammakompisarna varit livsviktiga!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229