Efter den här helgen är man minst sagt trött i huvudet. Allt mamman har försökt med har mötts med skrik och frustration, läggningarna har varit långa och svåra, uppvak under natten med många tårar. Det värsta av allt är att jag inte kan hitta anledningen till varför vår 1,5 åring upplever att världen går emot honom just nu. Något så enkelt som att jag öppnar en klämmissmoothie (och tydligen, så finns det väldigt många vis att göra det på fel sätt) möts med gallskrik och raseriutbrott.

Är det tänder? Är det en reaktion på att vi vuxna beter oss lite skumt? Är det en reaktion på att vi har spenderat en del tid på sjukhus? Har han ont någonstans? Försöker han bestämma själv? Jag vill ha undertexter på allt skrik.

Jag antar att det bara är att bita ihop. Den enda gången som han är riktigt nöjd med tillvaron är när vi är ute, så igår gick vi ut strax efter frukosten och var ute i över 1,5 timme. Det måste ha gjort susen, då de små benen inte riktigt orkade gå hem och väl hemma så gäspade han massor. Dock skulle han ändå inte sova efter lunchen.

Idag är det förresten 60 (-ish) dagar kvar på den här graviditeten. Tittar jag ner på magen känns det som att den har varit samma storlek hela tiden, men ser jag mig själv i spegeln känner jag mig plötsligt som en mindre valross. Magen kanske sitter längre ner den här gången och det är därför jag inte känner mig så stor?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229