Igår var jag ingen rolig människa. Var så arg och tålamodet stod på noll redan när jag steg upp. Barnen kände garanterat av det och smittades av mitt dåliga humör. Huh, tur att det är liiite bättre idag. Förmodligen för att jag fick sova helt okej inatt.

Så när William kom tassande imorse strax innan klockan slog fem, så kändes det inte alls lika över mäktigt att lämna sängen. Gabriel stökade runt en del då också, så även han fick följa med upp.

För att komma ut och lufta oss alla efter en minst sagt sur gårdag, så bestämde vi oss för att åka in till stan och titta på båtarna.

Men vi hann knappt längre än att lämna parkeringen innan båda barnen somnade. Hur dålig tajming har inte vi? Så vi körde och köpte lunch till oss vuxna, åt den och körde sen en sväng. Det blev ett stopp hemma hos mina föräldrar, där William fick smaska på hallon som jag plockade från busken i deras trädgård.

Nu har jag precis nattat om William, som för en stund sen vaknat så ledsen. Han har gjort det ett par kvällar nu och slänger sig väldigt med benen, så jag misstänker växtvärk. Stackaren, riktigt otröstlig blir han och inget annat verkar hjälpa än smärtstillande. Får hoppas att det släpper snart, jag blir så ledsen för hans skull.

I andra hörnan har vi Gabriel som är så frustrerad och pipig så vi knappt känner igenom honom. Samtidigt så är han konstant igång. Han drar sig till stående, rullar över från sittande till mage för att kunna ta sig närmare något som fångat intresset. Han ålar sig runt sin egen axel, knuffar sig bakåt och har börjat komma upp på knä där han står och gungar.

Det är väl mycket i utvecklingen nu, samt att tänderna spökar för honom. Så någon gång måste han givetvis få reagera på det. This too shall pass.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229