Innan pappan i familjen drog i väg för att lana i helgen, så gick vi ut allihopa tillsammans, till och med spelkompisarna och spelade landhockey. William tyckte det var superkul och gjorde sitt allra bästa för att skjuta/sparka iväg alla bollar som kom hans håll. Mellan passningarna så agerade han även tränare och skällde ut sin farbror efter noter om hur klubba och boll skulle skötas.

Efter att ha bytt klubba med sin pappa ett antal gånger och instruerat samtliga spelare hur spelet skulle gå, så snavade han och trillade omkull. Krokodiltårarna sprutade och därefter var det inte alls lika roligt att spela landhockey längre. Istället vandrade han iväg för att titta på bilarna, löven och kontrollerade att garagen var stängda.

När vi hade varit ute i drygt en timme så gick vi in igen och upptäckte då att han skrapat upp ena tummen i fallet. Ett litet, litet sår precis på tumleden som återupptäcktes gång på gång under eftermiddagen och var gång kom han rusande till sin mamma med den lilla tummen i vädret, ojandes och krävde att man genast skulle blåsa.

Gillar

Kommentarer

Eftersom att det plötsligt blev väldigt kallt väldigt fort (har dock sett att det ska bli runt 17 grader imorgon), så kände vi att Williams skostatus inte riktigt skulle hålla. Särskilt inte då dem hänger utomhus hela förmiddagen så som idag. De fina vinterstövlarna jag klickade hem i fredags kändes väldigt långt borta, så vi hade inte mycket att välja på mer än att ge oss ut tillsammans med något vi uppskattade till halva Sverige, till Väla.

När vi hade trängts runt i ett par butiker, så hittade vi äntligen det vi letade efter. Raggsockor till både William och bebis. Viktor hittade också en tröja han gärna ville köpa till William och med löften om att para ihop den väldigt svarta tjocktröjan med ett par färgglada byxor, så fick även den följa med hem.

Nu i dagarna måste jag gå igenom vad vi har och inte har till bebis. Vi har absolut noll koll på om vi fattas något eller inte.

Gillar

Kommentarer

William slog upp ögonen som vanligt imorse, strax innan halv sju. Bara det att det under natten var dags att ställa om till vintertid och klockan nu var halv sex. Men i vanlig ordning så går det inte alls att övertala den väldigt morgonpigga sonen, så det var bara att stiga upp, vintertid eller ej.

Efter att ha suttit och myst i soffan framför en film en lång stund, började det singla små vita flingor ner från himlen. Vi drog snabbt på ytterkläderna ovan på pyjamasen och gav oss ut för att titta närmare. Passade på att klä William i den nya overallen som mina föräldrar köpt till honom, för att se om den håller måttet till vinterns alla utelekar till förskolan.

Först stod vi en lång stund och bara tittade på snön som tyst singlade ner. William funderade nog mest på vad det var och jag stod och njöt. Det är som att hela världen stannar av och tystnar när snön faller.

När wow-faktorn blev allt lägre, så gick vi bort till lekplatsen och hängde där en stund. Det syntes inte alls på overallen att William hade suttit i sand och blött gräs eller tagit ett par vändor på rutschkanan och gungat. Inte så mycket som en antydan till att den skulle vara varken blöt eller smutsig och han var väldigt varm och god när vi sedan gick in för att äta frukost.

Gillar

Kommentarer