För att hålla liv i lilleman fram till vilan, så fick William hjälpa till med lunchen. Just den här rätten är perfekt för små hjälpredor, då det inte är något som egentligen behövs förberedas och går så snabbt att få ihop, så tålamodet för de små hinner inte ta slut innan maten är färdiglagad.

Du behöver:
Gnocchi
Krossade tomater (eller din favorit tomatsås)
Mozzarella

Salt, peppar och franska örter

Gör så här: Häll över gnocchin i en smord form och häll därefter krossade tomater. Krydda och blanda runt så att kryddorna kommer runt i hela formen. Dra/skär mozzarellan i bitar och lägg ovan på allt, ställ därefter formen i ugnen på 200 grader i ungefär 20 - 30 minuter. Snabbt och lätt!

Gillar

Kommentarer

Idag var det någon som bestämde sig för att göra morgon redan 05.15 och nej, det var inte jag. Det fanns inget i världen som hade kunnat övertala 1,5-åringen att ligga kvar i sängen, så det var bara att stiga upp. Han måste ha varit hungrig, då inom timmen efter vi gått ur sängen hade han hunnit sluka en smoothie med fruktris, en hel banan, en macka med leverpastej och bröt ihop helt när mamman försökte neka honom ytterligare en smoothie.

För att distrahera honom lite, drog vi snabbt på kläderna och gav oss ut strax efter 08.30. Det var isande kallt i vinden och jag som inte har en jacka som går att stänga om magen längre, gick och huttrade medan sonen nöjt promenerade vart han än fick lust.

Det blev ingen längre stund ute, då tröttheten började göra sig påmind hos William och vi vände hem igen. Hela förmiddagen har sedan gått åt till att rodda mellan utbrott och hålla William vaken, så att vi inte blir helt fel i rutinerna. Efter att ha mutat med lite flingor i soffan framför en av favoritfilmerna, så fick han hjälpa till med att förbereda lunchen. När det sedan äntligen var dags för vilan efter maten tog det inte många minuter innan han somnade.

I eftermiddag blir det att åka på lite ärenden och andra måsten.

Gillar

Kommentarer

Vecka 29 ( 28 + 0 )

Jo, här inne har frånvaron varit stor. Jag har känt mig allt annat än mig själv och hela veckan har varit som en enda grå dimma.

Jag har varit/är tröttare än tröttast, höfter som låser sig med nerver i kläm, aldrig hungrig men heller aldrig mätt, fruktansvärt långt ner till golvet och ingen ork till något alls. Hoppas det går över snart, känner mig så himla tråkig och långt ifrån tillräcklig för William.

Bebis börjar nog känna av att det börjar bli allt mindre plats, då jag från igår har kunnat känna samtidigt på båda sidorna magen hur det kommer en sträckning. Jag ska fråga barnmorskan i nästa vecka om hon kan känna på vilket håll den här lilla ligger, då jag fortfarande tycker att där är händer och fötter i hela magen.

Gillar

Kommentarer