Kom hem från Skottland för lite drygt två timmar sedan. Det har varit en lång dag som började med buss i tre timmar, där busschauffören varnade oss för att vi inte skulle komma fram till Glasgow enligt tidtabell. Vi var lite oroliga för att vi skulle missa tåget från Glasgow, men det var ingen fara. Förutom ett smärre missöde när vi stod stilla i 20 minuter p.g.a. en lastbil som fastnat i en uppförsbacke mitt ute i Skotska Highlands så flöt resan på bra. Tre timmar på tåg väntade oss innan vi skulle byta tåg i Crewe för att åka vidare till London i drygt en och en halv timme. Väl framme på Euston bytte vi till tunnelbana till Vauxhall för att tillslut ta sista tåget ut till Kingston.

Puh. Det har varit en lång dag. Känner mig helt tom på energi och trött, men inte så att jag skulle kunna sova. Kan ha att göra med att jag är sjuk också. Det har varit en rolig men stundtals tuff resa då förkylningen bröt ut på riktigt på torsdagen och sedan dess har jag haft ont i halsen, feber, snuva, hosta och blött en hel del näsblod. Det i kombination med att resa med sex andra personer som jag inte känner så bra, gå mycket och uppleva nya platser har tagit på krafterna.

Den här veckan är vi lediga från skolan. Vet inte riktigt varför egentligen, men det sägs att det är midterm-lov, dvs. att halva terminen har gått nu. Men det känns ju helt galet. Det är ju bara mitten av februari? I övrigt så längtar jag efter att bli frisk, få springa och hade gärna velat trycka en semla eller två såhär på fettisdagen. Men det får bli ett senare projekt att försöka trolla ihop egna semlor.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår var vi på den tredje av fem utflykter vi gör i kursen British Life and Culture, och resan gick till Southall Gurdwara. Det är ett Sikhiskt tempel, och Sikhism är en indisk religion. De serverar gratis mat till vem än som vill äta, mellan kl. 05 och kl. 22. Jag minns inte exakt vad mannen som visade oss runt i templet sa, men jag har för mig att mässorna höll igång från mitt i natten fram till 22-tiden. Volontärer 'uppträder' i grupp en timme var, och om jag förstod det hela rätt så gjorde de det genom att sjunga ur deras heliga bok.

Utanför templet // Inne i bönesalen // Heltäckningsmatta

På bilden i mitten syns bönesalen, och det är där mässorna hållet till. Hela templet var väldigt utsmyckat och den dagliga verksamheten drivs genom volontärarbete. Intressant att få höra hur deras religion fungerar och vad de tror på, särskilt eftersom jag inte hade hört talas om Sikhism tidigare.

Likes

Comments

Förra fredagen så firade vi Candlemas, vilket är en fransk högtid. Jag googlade och kom fram till att det var en religiös högtid, men när jag frågade Laurie, som bjudit in mig att fira La Chandeleur som det heter på franska, så visste hon inte riktigt varför det firas. Hur som helst så åt vi Crêpes så som en bör, med alla möjliga toppings. Så gott! Men som den pannkaksälskare jag är så önskade jag att det aldrig skulle ta slut.

Förra veckan bokade vi även en resa till Skottland, och imorgon bär det av! Vi tar tåget till Glasgow och stannar där tills på söndag. Då åker vi till Glencoe för att vandra på måndagen innan vi åker tillbaka till London på tisdagen. Är riktigt peppad då det även följer med två finländska tjejer (varav en av dem är Alisa, som var med till Irland) och en tysk tjej.

Likes

Comments

De första tre veckorna, del 5

För att undvika så mycket text i varje inlägg så har jag valt att dela upp de första tre veckorna i London i olika delar. Det här är femte (och sista) delen och handlar om min tripp till Irland.

Efter bara två veckor i London så kände jag, de andra svenskarna och en finsk tjej att det var dags att vinka hejdå till London och Storbritannien ett tag. Flyget gick till Dublin, Irland. Vi alla blev chockade över att staden var så mysig och jag tror att vi alla utvecklade en lätt förälskelse till Dublin. Detta trots att vi kom fram närmare midnatt på onsdagen, trodde att Max skulle bli bortförd av en taxiförare samt att vi blivit lurade på boendet. Ingetdera inträffade (som tur var).

Trinity College // Mönster på en byggnad

Torsdagen

Vi hade så tur med vädret. Precis innan vi åkte iväg så hade det dragit in en storm över Irland, vilket hotade våra planer på att ta oss till Cliffs of Moher (mer om det nedan). Det blåste i och för sig rätt kraftigt när vi landade i Dublin, men i övrigt var det på riktigt bättre väder där än det hade varit under de första två veckorna i London. Solen sken och det kändes som att livet log mot oss.

Medan de övriga gick och shoppade så gick jag runt i staden och fotade vackra saker som jag såg. Jag följde inte någon speciell väg eller så, utan lät det som fångade min blick styra vägen. Tillslut hade jag gått runt en timme och började fundera på var de andra var. Jag mötte då upp Max, eftersom de andra tjejerna fortfarande shoppade, och visade honom en vacker sak jag hade av en slump hittat i en gränd.

Färgglada paraplyn som hängde helt random i en gränd

Vi fortsatte gå runt och titta på vackra saker tills Max blev less på att jag skulle fota allting. Då mötte vi upp de andra tjejerna för att äta lunch. Det var skönt eftersom jag helt hade glömt bort att känna efter om jag var hungrig eller inte, samt eftersom min högra hand höll på att förfrysa p.g.a. all fotografering.

Ytterligare två vackra byggnader

På kvällen gick vi till Temple Bar, vilket är Dublins pub-/nattlivsdistrikt. Vi gjorde en liten pubrunda och började med att äta middag på en pub och drack billiga drinkar. Sedan gick vi vidare till den mest kända puben som heter rätt och slätt The Temple Bar. Där var det smockat med folk, men vi hade tur och fick ett bord efter att vi hade beställt våra drinkar. Efter att vi hade druckit upp (de relativt dyra) drinkarna så gick vi vidare till ett tredje ställe, vilket även blev vårt sista. På alla pubar spelade de livemusik, och det var riktigt irländsk stämning. Glada i hatten gick vi hem till lägenheten vi hade hyrt och somnade gott.

Två av de låtar som spelades på pubarna

Fredagen

Dagen efter, det vill säga på fredagen, så gick vi upp och packade ihop våra saker för att vara redo att checka ut vid kl. 10. Först gick vi till tågstationen för att dubbelkolla att vi skulle kunna köpa studentbiljetter på tåget och fick bekräftat att vi kunde göra det. Efter det gick vi in mot centrum av Dublin för att äta lite brunch innan tåget skulle ta oss till Galway. Från Galway skulle vi sen ta bussen vidare till Doolin.

Av en slump passerar vi ett ställe som hette Dollard & Co och bestämde oss för att gå in. Egentligen hade vi (eller jag) tänkt gå till ett ställe där de serverade Bubble Waffles, som jag hade sett dagen innan. Men eftersom det finns i London också så gjorde det inget att vi missade det. Och om jag är glad att vi gick in på Dollard istället. Jag var i mathimlen. Färskpressad juice och french toast med hemmagjord chokladsås. Jag har aldrig ätit fattiga riddare tidigare, men nu kan jag inte förstå varför jag aldrig gjort det?? Framöver kommer det bli en del fattiga riddare i alla fall, oj vad gott det var!

French toast/fattiga riddare med chokladsås och banan

Dollard hade även en "matmarknad" och sålde många olika typer av viner och matvaror. Jag köpte två chokladkakor och bestämde mig för att skicka en till mormor och morfar (som finansierade resan genom julklappspengar, men det visste de såklart inte om) och en till mamma. Chokladen var gjord på Irland, så det kändes extra kul att få skicka det till mormor och morfar som älskar choklad, men även för att få ge dem en del av Irland trots att de inte kunde vara där på plats.

Efter att alla var mätta och glada så gick vi tillbaka till tågstationen och hoppade på vårt tåg. Resan gick smidigt förutom att vi blev stillastående över en timme mitt i ingenstans. Som tur var hade vi en tidsbudget som gjorde att det inte spelade någon roll. Vi kom fram till Galway och hade planerat att äta middag där. Det vi inte hade räknat med var att det inte skulle finnas något ställe att äta middag på i närheten av tågstationen. I och med att tåget hade blivit försenat så hade ju även vårt utrymme att faktiskt hitta ett ställe att äta på minskat. Jag och Johanna sprang runt som två yra höns innan vi hittade en liten matbutik där vi åtminstone kunde köpa lite godis att ta med på bussen.

Bild på Johanna som Galway Girl

Vi hann med en snabb bild vid den här målningen innan vi var tvungna att springa tillbaka till tågstationen där vår buss skulle ta oss till Doolin, en liten, liten by på västkusten av Irland. Bussen var dock sen eftersom hellysena var trasiga, så den var tvungen att gå igenom service innan vi kunde åka. Under den halvtimmen vi stod och väntade på bussen så började det spöregna vilket innebar att vi alla var mer eller mindre genomblöta när vi väl hoppade på bussen. Sedan väntade en två timmar lång vansinnesfärd på små irländska kustvägar med regnet ihärdigt smattrandes mot rutan. Busschauffören frågade var i Doolin vi ville bli avsläppta, och vi visade honom adressen till vårt boende. Han sa att han inte kände igen adressen (vilket han borde ha gjort eftersom han tydligen kört den där bussen i 25 år, och Doolin är inte direkt stort), så det kändes ju betryggande…

Vi blev i alla fall avsläppta nära ett hotell och eftersom det spöregnade och ingen av oss hade fått äta en ordentlig middag så gick vi in på hotellet. Där var det så mysigt med en levande brasa i lobbyn. Som tur var hade deras restaurang öppet och jag testade en traditionell irländsk maträtt som heter boxty. Det är en typ av raggmunk och serverades med getost, syltlök (tror jag) och en sallad. Det var helt okej, men det hade nog varit bättre för någon som faktiskt gillar getost. Efter det gick vi för att leta upp vårt boende och det visade sig att det låg på gatan bredvid, så det var skönt att vi inte behövde gå runt och leta efter det. Vi hade hyrt en lägenhet men det var mer som ett litet hus med två våningar. Jag och Johanna drog in våra sängar i Sara och Alisas rum, så det kändes som att vi var tolv år gamla och hade sleepover. När vi väl la huvudena på kuddarna så tog det inte många minuter innan alla sussade sött.

Lördagen

Morgonpigg som jag är så studsade jag praktiskt taget upp ur sängen när klockan ringde på lördagen. Det var äntligen dags för vår hajk! Men innan vi begav oss ut på vandringen så åt vi hotellfrukost, där vi var ensamma ett långt tag. Skönt att få frukostbuffén för sig själv. Under tiden vi åt så lättade även vädret upp lite, så vi kände oss riktigt peppade när vi väl påbörjade.

Med endast en muntlig vägbeskrivning i bagaget och uppgift om att det skulle ta 2-3 timmar att gå till Cliffs of Moher trampade vi iväg. Vi var tvungen att gå igenom den lilla byn för att komma fram till vandringsleden, så vi började med att gå på trottoaren. När vi väl nådde fram till grusvägen som utgjorde början av vandringsleden så började vädret spöka med oss. Kraftiga vindar och ihärdigt regn innebar att det regnade hårt i horisontellt läge. Jag som inte har hunnit vaxa mina fjällrävenbyxor blev ganska snart blöt rakt igenom. Tierra-jackan som jag köpte i somras höll dock tätt, och det var bra att få testa den ordentligt.

Vyn på väg till slutmålet

Vandringsleden gick hela vägen med Atlanten på höger sida och irländska slätter på vänster sida. Det är svårt att ta in hur vacker och mäktig naturen är. Hur mäktig naturen är fick vi i och för sig uppleva i och med att vädret slog om varje kvart. I och med att vi var vid Atlanten och det hade dragit in ett oväder över Irland under veckan så var vi lite nervösa innan. Det förklarar väl även vädret som mötte oss. Starka vindar gjorde att havet sköljde upp på klipporna ibland, vilket inte verkar vara något ovanligt eftersom det efter vägen varnades för så kallade "ocean sprays". Vissa gånger var det helt galet och det kändes som att en gick igenom en vattenspridare fast med kopiöst mycket vatten.

Sedan slog det om och det var lugnare ett tag och solen sken. Men det var kul att få uppleva! Det gick dessutom rätt snabbt att gå dit och det var bra väg (nästan) hela vägen (tyckte i alla fall jag som faktiskt hade ordentliga vandringskängor). Det var bara sista biten som var lite lerig. I övrigt så var det flackt första biten och blev lite backigt ju närmare vi kom klipporna.

Bild precis innan vi nådde Cliffs of Moher när solen började titta fram // Framme, lerig och glad

Det gick såklart även bussresor dit, och det var ganska många förvånade minor som mötte oss när vi rundade det sista krönet. Som det syns på bilden till höger var jag rätt lerig på benen och om skorna när jag kom fram, medan vissa andra turister gick runt i ljusa jeans och vita skor. Kontraster, kontraster. Det var i alla fall kul att uppleva den här vandringen och belöningen kändes så mycket bättre än vad jag kan tänka mig att det hade känts om en tagit bussen dit.

Sedan knatade vi hemåt och tog en varm dusch och torkade våra kläder. Jag tror att vi alla slumrade till ett tag innan vi gick och åt middag. Under natten stormade det rejält och jag och Johanna vaknade vid tretiden av att det regnade och blåste så mycket. Jag kunde somna om en liten stund men sen ringde klockan vid 04:30 för att vi skulle ta taxin till Shannon flygplats. När vi gick ut så fullkomligt öste regnet ner, och vi kunde konstatera att vi hade haft tur med vädret under vår vandring. Vägen var till och med översvämmad på en sträcka på väg till flygplatsen. Men slutet gott, allting gott. Flyget gick en halvtimme snabbare än beräknat (kanske på grund av starka medvindar?) och vi kom hem mitt på dagen på söndagen och kunde pusta ut.

Likes

Comments

En peppig låt, en det-är-okej-du-duger-låt, och två lugna låtar

Likes

Comments

De första tre veckorna, del 4

För att undvika så mycket text i varje inlägg så har jag valt att dela upp de första tre veckorna i London i olika delar. Det här är fjärde delen och handlar om kurserna som jag läser här.

Strul med kurserna

Det här med kurserna har varit ett enda stort jippo. Det började med att jag, vid lunchtid den 18 december, fick ett mail från min koordinator i Kingston. I mailet fanns att läsa att två av de fyra kurserna jag valt inte skulle ges under våren. Bear in mind att detta var två veckor och två dagar innan jag skulle landa i London. Jag satt på min praktik och hade egentligen inte tid att försöka lösa det där. Till råga på allt så skrev koordinatorn även att hon skulle gå på julledigt den 20 december och vara borta till 8 (!) januari. Hallelujah moment! På en och en halv dag skulle jag alltså hitta nya kurser att läsa, få dem godkända av min svenska koordinator och hinna skicka de nya valen till min engelska koordinator. Eftersom min praktikplats lät mig sitta med det och lägga mina arbetsuppgifter åt sidan så kunde jag tillslut lösa det, men det var stressigt.

När jag sedan väl kom till Kingston så visade det sig att jag inte kunde läsa de nya kurserna jag valt eftersom de krockade i schemat. Så det var bara till att snällt sätta sig ner och försöka hitta nya kurser att läsa. Det hela slutade med att alla vi svenskar bytte kurser hejvilt tills alla hade valt samma.

De kurser jag läser

Jag läser fyra kurser, vilka är följande.
– English Legal System and Method.
– Introduction to International Relations.
– British Life and Culture.
– Foundations in Criminological Theory.

Det är alltså endast en juridisk kurs, vilket känns ovant för en juriststudent inne på sin åttonde termin. Jag brukar ju i princip andas juridik. Men det blir spännande att få lära sig nya saker. Förra veckan var dock både international relations- och kriminologikursen inställda, så jag har inte riktigt hunnit få något grepp om dem. Jag har endast ett seminarium i veckan, och det är i juridikkursen, men om jag förstått det hela rätt så är det inte obligatoriskt. Alla kurser går på eftermiddagen, och jag går till kl. 17 både tisdag och onsdag, och till kl. 18 (!) på torsdagar. Ovant och lite obekvämt, jag tycker så mycket mer om att plugga/ha seminarium och föreläsningar på förmiddagen. Men det finns fördelar med det också, att hinna träna på förmiddagen till exempel. Det innebär ju att jag kan springa när det är ljust ute, och det är skönt! Det är även lite ovant att ha ett schema som rullar varje vecka. Men det är rätt skönt också eftersom jag vet när jag ska vara på en viss plats, och det innebär även att jag är ledig varje fredag! Långhelg!

Det som är skönt med att läsa tre kurser som inte är juridiska är att de går på det campus som är närmast mig. Som jag skrev tidigare går det ju gratisbussar mellan boendet och de olika campusen, men det tar ändå drygt 45 minuter att ta sig från mitt boende till Kingston Hill där juridiken undervisas. Till Penrhyn Road, där alla andra kurser jag läser undervisas, tar det cirka 12 minuter med bussen, och 20 minuter att gå. Lat much?

I British Life and Culture ingår fem field trips, varav en jag visade bild från i ett tidigare inlägg (Tower of London). Bland annat ska vi få besöka Bath, Stonehenge och Harry Potter Studio vilket känns riktigt kul! 

Likes

Comments

Idag var vi på field trip till Houses of Parliament eller Palace of Westminster om en så vill. Det är en otroligt mäktig byggnad och arkitekturen är helt fantastisk, så det var en fröjd för ögat. Tyvärr fick en bara ta bilder på begränsade utrymmen.

Utanför Palace of Westminster och inne i hallen

Vi hade en guide som var otroligt kunnig, det märktes att han hade gjort det där ett antal gånger. Jag kan dock inte säga att jag höll fokus hela tiden. Han pratade på riktigt nonstop i två timmar medan han visade oss runt i alla korridorer, House of Commons, House of Lords och alla andra rum som finns att se. När jag tappade fokus så kikade jag runt och såg ofta ett väldekorerat tak och diverse målningar, främst på olika kungligheter.

Vi fick självklart höra om kung Henry VIII och hans sex fruar. Fick även lära mig en ramsa som tydligen alla barn lär sig i skolan: divorced, beheaded and died, divorced, beheaded, survived. Ramsan syftar på de öden som mötte Henrys fruar, två blev halshuggna, två skiljde han sig från, en dog i barnsäng och en överlevde honom (med ett år). Förra veckan hade vi en lektion där vår lärare pratade, på riktigt, om gamla kungligheter i två timmar (nonstop hon med). Så historien om Henry och alla hans fruar kände jag igen. I övrigt lärde jag mig hur lagar stadgas, vilka viktiga formaliteter det finns att ta hänsyn till i House of Commons och House of Lords (och fula ord som absolut inte får användas) och mycket annat.

Det fantastiska golvet i hallen och ytterligare en bild på ett fönster från hallen

Det här golvet får mig att drömma mig bort. Jag vill nämligen verkligen, verkligen ha någon typ av marockanskt kakel i min hall i framtiden.

När den guidade turen var över så kurrade allas magar så vi tog första bästa tåg tillbaka till Kingston för att slänga i oss lite lunch.

Likes

Comments

De första tre veckorna, del 3

För att undvika så mycket text i varje inlägg så har jag valt att dela upp de första tre veckorna i London i olika delar. Det här är tredje delen och handlar om att prata, skriva och förstå engelska.

Ja, så var det det här med språket. Jag önskar att jag hade pratat mer engelska under de här första tre veckorna, men i och med att jag åkt hit med tre klasskompisar så blir det mycket svenska som talas. Vi försöker sakta men säkert hitta icke-svenskspråkiga kompisar, men det är också lite svårt att hänga fyra personer med en annan person. Det blir lite märkligt att vi alla sitter och frågar ut den personen. Egentligen skulle jag väl vilja hänga lite mer på tu man hand med en icke-svensktalande person, men det kommer väl med tiden. Det är lätt att känna sig bekväm i att hänga med de som talar samma språk som en själv.

I och med att jag inte har pratat jättemycket engelska de första veckorna så är jag fortfarande lite ringrostig. Fastnar på vissa ord då jag inte kan hitta rätt ord på engelska och så där. Däremot händer samma sak på svenska, så nu är jag någonstans i mellanlandet. Kan varken prata svenska eller engelska flytande…

Däremot blir det mer och mer svengelska ju längre tid jag spenderar här när jag försöker prata svenska (vilket kanske även kommer märkas i mina texter). I och med att jag börjar tappa svenska ord så säger jag dem på engelska i stället. Samma sak gäller för de tre svenskarna som jag åkte hit med. Det kan bli en del lustiga meningar.

Att läsa och förstå andra som pratar engelska går i alla fall ypperligt. Där känner jag att jag hänger med utan problem. Vokabulären är såklart inte densamma på engelska som på svenska, så att skriva är något svårare. Men det kommer, det kommer. Jag är inte särskilt orolig egentligen.

Bild från vår utflykt till Tower of London

Jag har redan hunnit skriva, och fått tillbaka, en uppsats om vår field trip till Tower of London. Så där fick jag för första gången den här terminen känna på att skriva en längre text på engelska. Det gick bra, även om resultatet kanske inte var det jag hade hoppats på (aiming for the best) så är jag nöjd.

Likes

Comments

De första tre veckorna, del 2

För att undvika så mycket text i varje inlägg så har jag valt att dela upp de första tre veckorna i London i olika delar. Det här är andra delen och handlar om mitt boende.

När jag kom in i mitt boende för första gången var jag skeptisk, precis som jag har varit samtliga (hehe) två gånger jag flyttat. Heltäckningsmatta är kanske inte något jag hade valt att inreda en korridor med, men vad vet jag… Första natten var hemsk. Hade varken täcke eller kudde, det var kallt i rummet och fjädrarna i sängen skar i ryggen. Nya ljud och en känsla av att inte vara trygg gjorde att det inte var särskilt mycket kvalité i den lilla sömnen som jag fick.

Hittade rätt omgående efter det att jag klivit in i rummet någon typ av skadedjur… Ville egentligen gråta men besinnade mig, tog upp djuret/krypet på ett papper och fotade det. Toaletten var smutsig (men jag besparar er bilden), så även det kändes ofräscht. I badrummet var/är det mögel (?) i hörnen, och det är pyttelitet. Jag gick i alla fall till receptionen (ja, vi har en reception??) och visade bilderna. Dagen efter kom en städare och rengjorde toaletten och en vaktmästare kom för att kolla på skadedjuret och tog med sig det. Sedan dess har jag inte sett några fler skadedjur så jag håller tummarna för att slippa det helt, är så rädd att få med mig vägglöss hem till Sverige.

Jag bor i en korridor/"flat" och delar kök med "endast" tre andra personer. Detta var även anledningen till att jag valde Clayhill framför de andra korridorerna. I övriga boenden så var de minst sex personer som delade kök, och i vissa delar de även badrum. Som sagt så har jag ett eget badrum, och även om det är väldigt litet och ofräscht och duschen stänker över hela badrummet (vilket även gör det blött in i "sovrummet" och heltäckningsmattan) så är jag glad att jag har ett eget badrum. Tänk att dela badrum med en hel drös främlingar i fem månader.

När jag kom hit så stank köket av surmjölk i köket och hela matbordet var överbelamrat med gamla sopor, mjölkförpackningar och disk. I kylskåpet låg en möglig gurka (som faktiskt försvann igår, så nu har väl äntligen någon besinnat sig och kastat bort den) och det låg framme plåtar med bränd mat på. Detta alltså trots att det finns ett veckovis städschema, där alla som delar flat har varsitt ansvarsområde.

Hur som helst så har jag nu, efter snart tre veckor, börjat finna trygghet i mitt boende, och jag kan laga mat i köket utan att vilja spy. Men jag kan ju inte direkt påstå att korridorslivet var något annat än vad jag trott. Kanske lite förvånad över att det är veckovisa kontroller på städningen i köket, men det är ju bara positivt eftersom det ska uppmuntra folk att städa. Dock städar ju inte mina roomies särskilt bra, så det är väl som det är med den saken. När städaren kommer och kontrollerar att vi städat köket så får en person som inte genomfört sin uppgift en slags böter på £20. Så länge jag slipper undan den får jag känna mig nöjd, det vore så onödiga pengar liksom. Hitintills, på de två veckorna vi blivit kontrollerade, har alla fått en böter var förutom jag.

Bild på min fantastiska säng, fantastiska blåa fondvägg och fantastiska notice board

Jag anar att det är möjligt att känna sarkasmen i bildtexten, men det är inte så hemskt egentligen. Kulturkrock bara att sova på en madrass utan bäddmadrass. Istället för bäddmadrass köpte jag två täcken, så jag har knölat in det ena under lakanet. Köpte även ett påslakanset och det är i typ plyschtyg (?). Supermärkligt men supermysigt. Har köpt en ljusslinga för att göra det lite mer hemtrevligt.

Mycket mer än så har jag inte att säga om boendet. Det är inte jättespännande direkt. Går inte att mäta med svensk standard, men det funkar för en tidsbegränsad period. Lite trist dock att jag betalar mer för det här rummet än vad jag betalar för min nyrenoverade tvåa hemma. Men men, det hade kunnat vara värre!

Likes

Comments

De första tre veckorna, del 1

För att undvika så mycket text i varje inlägg så har jag valt att dela upp de första tre veckorna i London i olika delar. Det här är första delen och handlar om Kingston som bostadsort.

Jag vet egentligen inte hur jag ska förklara var jag bor. När folk har frågat var jag ska åka på utbyte har jag alltid sagt att jag ska till London, eftersom de faktiskt förstår då istället för att jag ska förklara var Kingston ligger. Men sanningen är att jag bor i Kingston upon Thames, och det är en distriktshuvudort i Storbritannien. Vad nu en distriktshuvudort är… (ja, jag googlade fram informationen) Det ligger i alla fall 1,6 mil utanför centrala London, och med det snabbaste tåget tar det cirka 15 minuter från min närmaste tågstation till Waterloo. Hur som helst, egentligen kanske Kingston inte ens är en stadsdel, utan en egen stad? Så eventuellt är min rubrik helt åt fanders, men än sen då.

Bild från the Bentall Centre, Kingstons motsvarighet till Utopia

Staden är jättemysig och har ett eget town centre (eller flera, jag är fortfarande inte helt på det klara med var gränserna går). Som alla brittiska städer finns det en pub i var och vartannat kvarter. Jag bor på ett studentområde som heter Clayhill (mer om boendet i ett annat inlägg) och det är supersmidigt att ta sig ner till centrum och skolan. Det tar ungefärligen 20 minuter att gå ner. Om en inte vill promenera så går det en gratis buss mellan boendet och de olika campusen, finfint för de lata och/eller regniga dagarna.

Genom staden går Themsen, så det känns lite som hemma med älven som rinner genom staden. För tillfället är det rätt grått där, men när våren nalkas lär ju träden slå ut och då kommer det bilder! Efter vattnet går en strandpromenad (Queen's promenade, eftersom allt är uppkallat efter drottningen/the crown här) och det ligger flera mysiga restauranger och uteserveringar som kommer besökas flitigt när temperaturen tillåter. Idag var det faktiskt 13 grader varmt, så det kändes ju som rena rama sommarvärmen.

Likes

Comments