Jo men vi tar en magsjuka också på minsta sonen.... den dagen vi har möte på bup för att prata om att prova medicin. Jag tänker inte boka om tiden utan sambon får gå, annars kommer vi säkert få vänta 2 månader till och det orkar jag inte. Just nu känner jag mig låg, värk efter fredagens städning vi har infört. Alla i familjen ska hjälpas åt att städa, och kan säga att det har inte blivit ordentligt städat på månader. Så vi städade i 2 timmar vilket jag fick sota för i helgen. För mig med min värk så sitter den i flera dagar efter större aktivitet. Min stora oro ligger i hur jag ska orka med min praktik på 32/timmar i veckan med denna värk. Och samtidigt visa fram fötterna för att kanske få jobb, första hand sommarjobb. Är så arg på vården att dom inte lyssnar på mig och allt har dragit ut på tiden som jag hela tiden pratat om att hjälpen ska vara klar när jag gör min sista praktik. Jag har vissa problem som jag inte kan ta offentligt då det är för skört och kan sätta saker på spel så jag väljer att inte skriva om det. Men det har med vården och den inkompetensen i olika områden och dom sätter patienten i problem som dom sen själva inte ta ansvar över. Men nu är jag där jag vill vara men tvekar samtidigt då det inverkar mycket på mitt liv och hur jag ska orka med det som kommer längre fram och att jag måste hitta verktyg för att hålla ihop. Det som jag blir glad av och ser fram emot är Bingon varje vecka. Jag går hemma hela dagarna och kommer inte ut så mycket så det är mitt sociala jag har att utnyttja. Nu hoppas jag på att ingen annan blir sjuk så vi kan gå på mötet med skolan som ska vara på onsdag. Vill inte skjuta fram det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har varit riktigt hemsk dag där jag verkligen funderar på om skolan är rätt för William?? Kommer och ska hämta honom från skolan kvart i tre och ser då hur William står och hyttar med en träpinne (grov sådan) mot en elev som han inte går ihop med på skolan, har varit så sedan han började. Den pojken retar William till max och trycker på alla punkter han har. Jag blir så klart upprörd när jag ser detta och försöker få William att sluta och tänker samtidigt var är fritidspersonalen?? Såg ingen.... William går iväg och han tänker inte följa med hem så jag går iväg med hunden hemåt och känner hur ilska stiger i mig och vill bara gråta. Jag väljer att ringa upp skolan för att prata med läraren om situationen och hon upplever inte att dom är osams varje dag, vilket jag tänker att det är mer osämja än vänner. Dessa två går bara inte ihop. William är så ledsen för att han inte har några kompisar i skolan och det är för att han får dessa utbrott om han inte får sin vilja igenom vilket vi jobbar med men är väldigt svårt utan att det ska resultera i utbrott om man försöker prata med honom om det. Men sen så väljer jag att ringa till rektorn för att förklara läget och hon börjar med att säga att hon tycker det är stor förändring på William och att det verkar gå bra för honom. Jag talar om att han lägger all sin energi på skoltiden och sen är han dränerad och får utbrott resten av tiden. Inget hon fåt info om. Sen frågesätter jag vart resursen tagit vägen man sökt förra sommaren? Men då har man kommit överens med resursen som finns för en annan elev att man ska dela henne så hon ska hjälpa William också??? Den infon har inte jag fått utan att resursen har inte möjlighet längre att hjälpa honom då den andra eleven behöver mer hjälp. Men hon skulle prata med personalen och dom skulle återkoppla till mig??? Ska dom återkoppla??? Inte hon som jag pratat med?? Blir bara så trött på atrt inget kan funka bara utan att man hela tiden ska behöva tjafsa om hjälp och stöd och anpassningar!!! Sen toppen på isberget som gjorde att det brast va när gympaläraren smsar mig om att William har under senaste 2 gympalektioner förstört för dom andra barnen och om vi kunde hjälpa henne på något sätt???? Va vi ska hjälpa henne att ha en gympalektion med mitt barn??? Min sambo ringer upp då jag kände att jag kommer inte vara trevlig om jag gör det, hon var jättetrevlig men problemet ligger i att hon inte fått nån info om att William fått sin diagnos fastställd med adhd och har då ingen vetskap alls om detta, klart som fan att det blir svårt. Men hon va förstående och skulle anpassa gympan bättre till honom men vi har nu begärt ett möte med rektor och personal för att få nån fason i allt. Vi tog allt detta med familjebehandlarna och dom kan vara med på mötet också. är så tacksam för dessa kvinnor som hjälper oss att hitta en fungerande vardag i allt kaos som redan är. Vi får bra vägledning i uppfostran och hitta struktur och rutin som har funkat och vi blir bättre i att förstå varandra och vi har också mindre konflikter mellan oss och barnen och vi har mer umgänge med dom än vi hade tidigare och det gör att det blir en annan stämning hemma och mer prat om allt möjligt än bara tjat och gnäll och skäll. Man känner sig som en bättre förälder. Nu har jag gnällt klart för idag. 

Likes

Comments

Då försover man sig igen?!?!?! Blir bara kaos, alla är griniga kort stubin. William kommer upp kl 08 och skriker var är frukosten på bordet? Föräldrarna yrar runt av stress av att ungen börjar 08:10. Jag har så svårt på morgonen att komma igång på grund av värken och stelheten, behöver ta smärtstillande innan jag kommer igång. Pappan behöver ta sin adhd medicin för att komma i balans, och sen har man William, adhd obehandlad med utbrott för att ingen gör frukost eller hittar kläder eller ens måste gå upp. Vi föräldrar behöver vara pedagogiska för att morgonen ska gå bra. Men när man försover sig så blir det bara pannkaka av allt. Han kom iväg till 08:40 glad och behagad trots morgonen. 

Jag fick tiden igår till försäkringskassan 12/3 kl 09:30, min första dag på praktiken, typiskt. Men får lösa det då jag inte vill boka om tiden för då får man väl vänta hur länge som helst. Jag har sökt vårdbidrag för William efter han fick diagnosen adhd kombinerad form, medelsvår. Nu har jag förstått vad kombinerad form menas med, att man har både hyperaktivitet, impulsstörning och uppmärksamhetsproblem. Sedan han var 3 år misstänkte vi att det är inte som det ska, han hade flera gånger om dagen både hemma och på dagis. Det var en lättnad att få bekräftelse på det man trott i 3 år. Nu när man fått diagnosen ska man tjata vidare om att få hjälp. Det tog nästan 1 år innan vi fick göra utredningen från första besöket. 

Likes

Comments

Vi har infört nya morgonrutiner hos oss för att få barnen att äta frukost. Jag är ingen frukostmänniska och inte min 10 åring heller. Så varje morgon dukar vi fram frukost på köksbordet för att äta gemensamt. Men denna morgon försov vi oss för att rutinen ska funka bra. Vaknar kl 8 istället för halv åtta, månadag börjar dom 9 i skolan. Stojigt och gapigt av alla 3(1 barn  William och sambo med adhd och 10 åringen Linus) som slutar i att William gråter för att bröderna skojbråkar och det går över till allvar som vanligt. Pappan är    småförvirrad och lika gapig. Mamman i familjen vill ha en morgon med lugn och ro och detta krockar enormt med övriga familjen. Så mamman får ett utbrott över kaoset dom orsakar. Det slutade bra iaf. Ungarna fick i sig frukost och till skolan, dock William försenad då det ska ta sån tid att få på sig kläderna, och justja vi måste prova dom nya överdragen mamma köpte kl 09:00 för att se om dom duger, vi har lite problem med att få William att använda överdrag, vinterkläder över lag. Men han kom iväg så man kan pusta ut.... 

Senare idag blir det bassängträning som jag inte gått på 2 veckor och sen bingo i Hallsta, min hobby, egentid och avkoppling. Va igår här i Västerås också vann 600 kronor. Ha en bra dag alla.

Likes

Comments

Just nu ligger min oro i om jag ska kunna fixa min praktik på ett motivationsboende för missbrukare i 10 veckor/ 32 timmar/vecka för att bli godkänd på det sista vi har i utbildningen. 2016 april fick jag hälsporre i vänster fot, fick äta smärtstillande för att klara av att jobba. Den höll i sig till sommaren 2017 då jag får en kortisonspruta rätt in i hälen. Vad händer då?? Jo det kommer ett brev på posten och i det står det att du är välkommen till hälsporren i höger fot så fort som möjligt då vi inte har tid för en paus med hälsporrar. Denna kommer vara på obestämd tid just nu då vi har svårt att sätta utgångsdatum så börja ät smärtstillande igen så den inte blir allt för besvärlig. Tur jag kan skämta om det i alla fall. Men nu är den inte rolig då jag måste jobba 32 timmar i veckan för att få godkänt på praktiken. Spännande ska det bli tycker jag men inte min hälsporre. Han kommer göra allt i sin makt för att göra denna period så svår som möjligt, utan anledning dessutom. 

Jag ska alltid få åkommor som man inte kan göra nåt åt. Tack vare den i vänster har jag vridit foten så lång tid att jag har ont uppe  på foten nu i stället, och under den andra. Jo men det går jättebra att gå utan smärtor. Och vården rycker på axlarna och säger det går inte att göra något åt det. Funderat på att ta en kortisonspruta i den också men det va den värsta jag har tagit hittills och då har jag tagit en del innan i höften och stortåleden. Jag har inte bara fibromyalgi utan även gikt, kronisk inflammation i höfterna, pco, sömnapné, depression. Varför inte slänga på några hälsporrar och handeksem från helvetet också. Ibland känner jag att varför fick jag detta helvete att genomgå?? Vad är meningen med det hela? Jag har funderat på om det är min prövning i livet och hur jag går starkare ur det?? Eller är det någon som bara vill jävlas med mig?? Vem vet, blir mitt mål att fundera ut.

Likes

Comments

Jag blev inspirerad av en annan bloggare att skapa en blogg samt nå ut till andra i samma situation och be och få känsla av att man inte är själv i dessa situationer. Jag pluggar till behandlingsassistent och är på sista kursen rehabiliteringsinsatser. Jag har nyss läst en bok som heter familjen plus en, som handlar om familjebehandling. Jag läste att ibland så är det mer terapeutiskt att dela med sig till andra i samma situation än en terapeut. Det ger mer än att betala för att gå och prata med en professionell än med dom man har närmaste sig i det sociala nätverket. Därav en blogg andra känner igen sig och kan relatera till sitt eget.

Likes

Comments